wolfy & rollspelare prs

"Så nu är det mitt fel? Det var du som började." Han kastade en blick på nyckeln hon hade i sin hand, ville veta vilket rumsnummer de hade så han visste vilken korridor han skulle röra sig mot. "Och vad heter din halvbror?"

"Dylan. Han ska du passa dig för på riktigt." log hon och gick till rummet. Hon låste upp dörren och gick in, hon tog av sig jackan och hängde upp den.

"Vad rädd jag blir." Jonathan drog upp axlarna till öronen och darrade lätt till, stängde dörren efter dem. Han tog visserligen hennes ord på allvar eftersom han inte tvivlade på vad hennes bror var kapabel till, men skraj över sin säkerhet blev han inte direkt.

"Du borde. Vi gick i samma skola när vi var yngre, han slog typ varje kille i min klass för att de retades med mig typ hela tiden. Nu är han med i ett typ wanna be- vatos locos gäng." log hon och ryckte på axlarna innan hon tog av sina klackar. "Knäpp upp." log hon och lyfte upp sitt hår så att han kunde knäppa upp hennes klänning.

”Då har du aldrig sett mig våldsam.” Jonathan ställde sig bakom henne och placerade sina händer på hennes axlar för att lätt massera dem. ”Snälla heter det,” mumlade han sedan och blåste varm andedräkt mot hennes nacke.

"Hoppas att jag aldrig behöver göra det." sade hon och slöt ögonen en stund innan hon fnittrade till. Hon skakade lite på huvudet och tryckte lätt sin rumpa mot honom. "Knäpp upp." upprepade hon.

”Du har nog ingen anledning att oroa dig för det.” Så länge allt flöt på som det gjort hittills och han inte ansåg att han behövde klå upp någon; så behövde hon inte se den mörkare sidan av honom. ”Jag vet inte vad du vill mig,” svarade han oskyldigt, låtsades inte förstå vad det var hon förväntade sig av honom.

"Visst, då går jag och sover då. Du kan ta soffan." sade hon och gick iväg från honom. Hon stängde dörrarna till sovrummet och la sig ner på sängen.

”Va?” Han stod kvar en stund innan han stegade efter, la foten i vägen så hon inte kunde stänga dörrarna. ”Nu ska du inte springa iväg från mig.” Han klev in i sovrummet och lutade sig mot väggen.

"Du lyssnar ju inte på mig." sade hon och vände sig om så att hon låg på rygg. Hon kollade på honom och log oskyldigt medan hon granskade honom.