Rollspelare & Wolfy prs

Jason lagade mat till sig själv och satte sig sedan ner i köket för att äta. Han gick ut till vardagsrummet när han var klar och granskade Leah lite snabbt.
"Hej." sade han och satte sig ner bredvid henne.

Trots att hon sett den fler gånger än hon kunde räkna så var filmen lika sorglig varje gång.
”Hej,” svarade hon Jason utan att ta blicken från teve-rutan. Hon sträckte ut armen och trevade lite med handen tills hon hittade det hon sökte efter, la en filt om sina axlar.

Jason sträckte fram sin hand då han trodde hon skulle ta den men spärrade lätt upp ögonen då hon tog en filt istället. Han la armen om henne och kysste hennes kind.
"Förlåt för innan." sade han tyst och smekte hennes nacke.

Hon var inte övertygad om att en ursäkt skulle göra saken bättre, men påpekade det inte eftersom de inte var ensamma och det var tillräckligt stelt som det var. Hon gav honom bara en liten axelryckning och ett halvhjärtat leende till svar. Ville han verkligen inte berätta så fick hon låta det vara.

Han nickade lite och suckade lågt. Han pussade hennes huvud några gånger och tittade på filmen, då han tyckte den var tråkig reste han sig upp och gick mot spelrummet.

Då filmen var slut torkade hon bort tårarna med handflatan och gick ut till hallen för att ta på sig skorna. Hon stängde sedan tyst ytterdörren efter sig innan hon började gå. Någon promenad i mörkret ville hon inte ta, men himlen var stjärnklar och hade hon tur kanske hon skulle se en stjärna falla.

Jason satte sig med Max och spelade FIFA, han rynkade lite på pannan då han försökte koncentrera sig men lyckades inte då Max fick in i ett mål. Jason blängde på honom men kunde inte låta bli att flina.

Det var inte så mörkt som hon trott att det skulle vara, så hon tog en liten promenad. Långt ifrån huset gick hon inte då hon inte vågade, paranoid som hon var trodde hon alltid att något skulle hända.

Jason reste sig upp efter ett tag, så rastlös som han var, och gick mot Leahs rum. Han knackade lite på dörren och rynkade lite på pannan då han inte fick svar. Han tvekade lite innan han öppnade dörren, till hans förvåning befann hon sig inte på rummet.

Då hon gått tillräckligt långt vände hon sig om för att traska tillbaka till huset. Hon stannade en bit från ytterdörren för att betrakta himlen en stund till innan hon gick in, det var småkyligt ute och hon frös lätt.