Varför sa du inget Tramptass? [sv]

Tack så mkt kul att du gillade det

Kommer det mer?

så här har ni ett nytt kapteoch jag hoppas ni gillar det själv är jag väll inte hel nöjd eftersom det kändes som om det inte hände något alls jaja jag hoppas ni tkr att det går att läsa i alla fall

Kapitel 13: låt vindarna avgöra

Månens strålar lös in igenom fönstret på Grimmaldiplan 12 och ner på två gestalter som låg framför brasan. Den ena var en stor svart hund som nästan såg ut som grymmen, men om man kollade närmare så var det bara en stor svart hund. Bredvid honom låg något som såg ut som en varg, men ändå inte, nosen och benen var längre och den var betydligt större än en vanlig varg. Om man inte visste bättre kunde man tro att det var en varulv. Kollade man närmare såg man två ringar på gestalterna och man kunde nästan tro att djuren förlovat sig. Den svarta hunden rörde på sig och la sig på rygg och viftade på svansen och varulven la huvudet på den andras mage och det såg ut som han log. Varulvens nos nuddade den andras nos innan den slöt ögonen och somnade

Om man hade kunnat titta in genom fönstren på Grimmaldiplan skulle man bli väldigt förvånad när det låg två män på exakt samma ställe där de två djuren legat förgående natt. Den brunhårige vaknade till och satte sig yrvaket upp och tittade ner på de andra mannen som låg på rygg
"Du ser ut som en hund när du sover med Tramptass" sa mannen för sig själv och log sen elakt och bestämde sig för att kittla sin vän.
"Aiiiih" skrek mannen och började försöka skydda sig från den andras fingrar "Måntand sluta" sa han mellan skrattanfallen och mannen som kallades Måntand slutade
"God morgon Sirius" sa han och kysste mannen som låg på golvet och reste sig sedan
"God morgon" muttrade Sirius lite surt, han var inte så glad att bli väckt genom att någon kittlade honom, men han smälte snart när den andra mannens läppar mötte hans. Sirius kunde egentligen inte vara sur på Remus. Han såg efter sin fästman när han lämnade vardagsrummet och reste sig sedan trött upp och sträckte på sig. Han förstod inte varför de hade lagt sig på golvet, det var oerhört obekvämt att vakna så på morgonen. Han gick mot köket där Remus nu satt med tidningen och drack te och såg så där vuxen ut som Sirius egentligen också borde göra. Men det låg inte i Sirius natur att vara vuxen. Han slog sig ner och tog en kopp kaffe och trummade otåligt med fingrarna mot bordet, han hade tråkigt och ville att Remus skulle förstå det.
Mannen bakom tidningen förstod mycket väl vad Sirius ville men han tänkte inte underhålla honom nu, han tänkte retas med honom och fortsatte läsa
"Tror du Harry och de andra kommer få det roligt idag?" frågade Sirius och tänkte på att quidditchfinalen i VM skulle spelas idag
"mm" svarade Remus retsamt och fick bita sig i läppen för att inte skratta
"Det är i alla fall fint väder för en quidditch match" sa Tramptass och försökte på Remus uppmärksamhet men han var fullt upptagen med tidningen och Sirius undrade om han ens skulle märka om han började dansa
"mm jätte fint" sa Remus och försökte verkligen koncentrera sig på att läsa och hörde hur Black sonen reste sig och surt lämnade rummet. Remus kanske hade gått för långt? Nej inte egentligen, Sirius retas ju jämt med honom så nu var det hans tur. Varulven la ner tidningen och reste sig långsamt upp och gick ut ur köket men snubblade snart över en tråd som Sirius hade spänt utanför dörren. Den andra mannen stod i trappan och skrattade och Remus såg surt på honom
"morhf" sa Remus och kände blodet rinna från näsan och Sirius slutade skratta och gick ner till de andra mannen
"Förlåt Måntand" sa han och log ursäktande och tog fram staven och stoppade blodflödet och tog sen bort blodet
"mm du är förlåten. Vad sägs om att inte retas mer idag?" sa Remus och reste sig upp
"Retades du med mig?" sa husets ägare förvånat och den andra mannen nickade och Sirius sken upp "Jag fattade inte det, jag trodde du blev trött på mig"
"Det finns gånger då jag vill slå dig i huvudet med en hammare men jag blir aldrig trött på dig" sa Remus kärleksfullt och tog den andra mannens hand och de gick upp till övervåningen och bytte om från pyjamas.
"Så vad ska vi göra idag då?" frågade Remus sin fästman som stod och stirrade på en tavla av deras två avlidna vänner "jorden anropar Sirius" sa han men ingen reaktion. Varulven gick fram till den svarthårige mannen och la händerna runt hans midja
"Va? Sa du något?" frågade Sirius
"Ja tänk att jag gjorde det. vad är det som får Sirius att helt utesluta mig ur sina tankar?" frågade Remus nyfiket
"James och Lily. Kan vi inte besöka deras grav?" frågade Sirius och vände sig om mot Remus som log
"Självklart." sa han och tog Sirius hand och de gick mot ytterdörren och tog på sig varsin jacka och gick sen ut genom dörren och transfererade sig till Godrics Hallow. Den lilla staden låg tyst och Sirius höll Remus hand i ett järngrepp och gick sen försiktigt in på kyrkogården och de letade upp makarna Potters grav. Sirius såg ner på graven med de två namnen

James Potter, född 27 mars 1960. död 31 oktober 1981
Lily Potter, född 30 januari 1960. Död 31 oktober 1981

Sirius såg ner på de två namnen och slängde sig sen i famnen på Remus som höll på att ramla omkull. Han kände sin axel bli våt och varulven visste att Sirius fortfarande anklagade sig själv för mordet på deras bästa vänner och han försökte trösta sin älskande så gott han kunde
"Jag saknar dem med" sa han tyst till Sirius som snyftade till och sen torkade tårarna och nickade
"Förlåt" sa han skamset
"Det är inget att be om ursäkt för, du får gråta på min axel så ofta du behöver" sa Remus och trollade sen fram en krans av silvergran och Sirius la en bukett rosor på graven och tände ett ljus. En bit bort gick ett par förbi och de såg på de båda vännerna och muttrade något och Sirius vände sig argt mot dem
"Sirius nej!" sa Remus och stoppade honom när han försökte gå "du vet inte ens vad de sa"
"Säkert något nedvärderande" sa Sirius argt och försökte komma loss från Remus
"Det vet du inte, släpp det bara" sa Remus och Sirius lugnade ner sig. Varulven visste att hans vän ogillade när folk sa något om deras förhållande, det var en annan anledning till att det inte sagt något till Harry, Sirius skulle aldrig kunna välja mellan sin gudson och sitt livs kärlek. De båda männen vände sig om mot graven
"Vi saknar er mer än ni tror" sa Remus och tog Sirius hand
"Jag önskar att ni hade fått vara här, livet är verkligen inte rättvist! Men vi tänkte berätta för att vi har förlovat oss och att Harry bor med oss och har det bra" sa Sirius och log "fast han vet inget om oss, vi har inte vågat berätta"
"Vi önskar ni var här så ni kunde hjälpa oss" sa Remus och log mot graven
"Tycker ni att vi borde berätta?" sa Sirius och såg ner på graven och just då kom en varm vind och förde paret närmare varandra och de log mot varandra "Jag antar att det var ett ja" sa Sirius
"Ja det var det" sa Remus och kysste den andra mannen och log sen mot graven "tack" sa han
Det var så det gick till den dagen en vind med lite hjälp från Lily och James fick bestämma att Harry skulle få reda på att hans gudfar älskar Remus John Lupin och tänkte gifta sig med honom.

O jag tkt det var bra och sorgligt det är synd om dem att deras vänner är döda du behöver inte oroa dig för att det skulle vara kasst ♥

Tack så mkt det gör mig glad känns lite bättre att veta att det inte var helt kasst xD

Hej jag ♥ denna ffen.
*bevakar*

Tackar ♥ kul att du läser den o gillar den jag älskar o skriva denna FF （＾∇＾）

Det märks, man skriver mycket bättre om man gillar det man skriver.

Haha ja lr hur och jag har alltid gillat Sirius ♥ Remus så då bestämde jag mig för att skriva än :p

KUL MED ETT NYTT KAPITEL