When the sun rise [Sv]

längtar sjuukt mycket men skolan går alltid före! ♥

Nejdå, ingen blir arg! Lycka till med skolarbetet! ♥

Det är okej! Jag har inte skrivit på mina på evigheter så...
Lycka till! ♥

Lycka till med skolarbetet!

Vet hur det känns Well, well godd luck

ja lycka till, vi längtar!!

Tack för ert stöd! Nu ska ni få två kapitel. ett kort och ett långt. Hoppas ni gillar!!
Förresten så tänkte jag höra med er; Jag håller på att skriva lite på en J/L-ff. Skulle ni läsa den om jag började lägga upp den här på Mugglis?
__________________________________________

Kapitel 14 ?
Hugo Weasley

Det surrade av upphetsning när jag kom ner till Stora Salen med Fredrik. Den soliga, men ändå kyliga novembermorgonen hade eleverna fått reda på att nästa Hogsmeade-utflykt skulle äga rum första lördagen i december. Detta resulterade i att de som gick i tredje årskursen och uppåt ivrigt diskuterade var det skulle gå och vad de skulle göra. De yngre däremot, muttrade lite gran och såg lite surmulna ut, men det kom inga protester. De visste ju att de skulle få lov att besöka trollkarlsbyn när de började tredje årskursen.
"Vad ska vi göra när de är borta i Hogsmeade?", frågade Fredrik fundersamt. Jag funderade under tystnad.
"Jag ska ner till Hagrid med Lily.", sa jag tyst. Fredrik såg en aning förvånad ut, men protesterade inte. Jag hade inte umgåtts med Lily på rätt länge, vilket gjorde att jag faktiskt såg fram emot det. Men lite avundsjuk var jag allt på min syster, Albus, Fred och alla andra som fick promenera ner till trollkarlsbyn. '

På Trollformelläralektionen fick vi lära oss om hur man ska göra för att få en koffert att packa sig själv. Detta var något som jag sett fram emot att lära mig, eftersom det skulle förenkla vardagen.
"Pack!" Orden ekade genom klassrummet och kläder for hit och dit. Självklart klarade Lily att få kläderna att ligga prydligt vikta i sin koffert på bara andra försöket. Suckande försökte jag igen. Den här gången fick jag ner kläderna, men det låg inte sådär prydligt vikta som Lilys. Tyvärr.
__________________________________________

Kapitel 15 ?
Fred Weasley

Jag slog upp ögonen. Med ett leende mindes jag vad den kommande dagen skulle erbjuda.
"Hogsmeade!"

Den första snön hade fallit under natten och ett tjockt, vitt lager snö täckte vägen ner till byn.
"Akta!" Jag snodde runt och var tvungen att ducka för en snöboll som kom farande. Jag såg mig hämndlystet omkring. Ytterligare en snöboll kom farande. Så var det igång. Ett av de största snöbollskrigen i Hogwarts historia! Alla var med. Från minstingarna till sjuårseleverna. Skratten och skriken ekade på slottsområdet. Jag såg mig om med lysande ögonen, och fick syn på Edward, som just skickade iväg en enorm snöboll mot min syster. Skrattande skickade hon iväg en mot honom som revansch.

Efter förmiddagen var det skönt att kliva in på Tre Kvastar och ta en honungsöl. Det värmde i hela kroppen.
"Visst var det kul!", sa Nicklas entusiastiskt. Jag nickade leende och svepte med blicken runt i baren. Där satt många Hogwartselever och snackade. Rosiga om kinderna och blöta i håret.
"Vart ska i vi gå sen?", undrade jag. Vi bestämde oss för att besöka Godisbaronen.

Inne i godisaffären var det stimmigt och proppfullt med folk. Alla stod i ett hörn, där en skylt svävade med lysande bokstäver. "Gratis smakprov!" stod det. Edward och Nicklas småsprang dit direkt. Själv vände jag mig om och gick iväg för att köpa några lakritsstänger och Bertie Botts Bönor i Alla Smaker. Till min besvikelse fanns det endast en ask Bönor i Alla Smaker kvar. Jag skulle precis ta den när en annan hand landade på den, och jag blev stående med min hand på... Ja, vems hand var det egentligen? Jag såg upp, och möttes av de där underbara ögonen. Hanna log mot mig.
"Förlåt, du få ta asken.", sa jag ursäktande, men jag lyfte inte min hand från hennes. Hon verkade dock inte besvärad av det. Jag vill hålla i hennes hand i hela livet. Ville aldrig släppa. Ändå var jag tvungen att göra det.
"Jag måste gå upp till slottet nu.", sa Hanna ursäktande.
"Jag kan gå med dig.", erbjöd jag mig snabbt. Hon nickade leende, och efter att vi betalat strosade vi iväg längs byvägen. Jag visste att jag skulle bli tvungen att förklara för kompisarna vart jag tagit vägen, men det oroade mig inte. Jag fick komma på något. Jag var så lycklig att jag nästan hoppade fram på vägen. Hanna var verkligen perfekt. Vi pratade om allt möjligt. Det kändes inte konstigt.
Jag skulle kunnat fortsätta gå med Hanna i evigheters evighet. Men snart var vi framme vid Hogwarts, och tiden som flugit förbi när vi spenderat den tillsammans var snart slut.
"Tack för att du följde med. Det skulle vart så tråkigt att gå ensam.", sa Hanna när vi stod i det för övrigt Gryffindortornet.
"Det var ett nöje."
Hennes blick svepte över mig och stannade när den mötte mina ögon. Vi stod där. Jag vet inte hur länge. Kanske en minut. Kanske en halvtimme. Vi bara tittade in i varandras ögon.

Tillslut hördes prat och skratt från andra sidan porträtthålet. Vi kom tillbaka till verkligheten, och med ett sista leende sprang jag upp till min sovsal. Och att mitt hjärta dunkade så hårt i bröstet på mig när jag slängde mig på sängen berodde inte på språngmarschen...

meeeeeeeeeeeeer

och ja jag skulle läsa den!

omg, det blir ju baea bättre o bättre

Riktigt bra!! Jag skulle läsa den!