Kayla Lewmoon

Ok

Aha, då har jag tagit fel. Trodde att mican var din storasyster.

Hehe Det ser faktist ut så men int om man ser dom på IRL...

Mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeer

Meeeeeeeer!

Okej

meeeeeeer

LOVE YOU ALL! ♥♥♥♥♥♥♥♥
----------------------------------------------
Kapitel 13. en ovanligt verklig dröm

Vi stod alla och stirrade på varann ett tag. Jag förväntade mig att han skulle dra av poäng från Hufflepuff och Gryffindor, men av någon konstig anledning som jag inte kunde förstå, så stod han kvar förstelnat.
Helt plötsligt vände han sig snabbt om och gick med snabba kliv därifrån.
Jag försökte prata, men fick inte fram ett ord.
- Öh... va? Sa jag när jag återfått talningsförmågan.
- Alla andra Gryffindor elever säger att han är jättesträng och elak, och bara snäll mot Slytherin eleverna! Sa Harry.
- Är han rädd för oss? Sa jag.
- Jag har hört att han drar av poäng, vid minsta fel! Sa Milenne.
Ingen av oss fattade någonting.
Vi skyndade oss tillbaka till våra respektive sovsalar och gick och lade oss.
- Vet du? Mumlade Milenne när vi låg i våra sängar och försökte somna.
- Vaddå? Frågade jag.
- Det måste vara någon av oss som han undviker, fortsatte hon. Jag menar, det är nån i Hufflepuff, en elev, för det hörde vi ju, och det måste vara nån av oss, med tanke på att han blev så paff.
- Kanske det, mumlade jag trött.
Sedan låg vi tysta.
Det dröjde ett tag att somna, för mina huvud var fullt av tankar om vad som hänt, men tillslut, måste jag ha somnat, för helt plötsligt stod jag i ett stort rum. Jag kände en iskall rysning längs ryggraden. På något sätt fick jag känslan av mörker och ondska här inne.
Rummet var mörkt med ett skrivbord och en massa hyllor.
Då såg jag Snape lämna rummet.
Jag blev lite rädd. Men insåg sedan atr han uppenbarligen inte sett mig.
Det här var tydlugen hans rum.
Jag gick fram mot skrivbordet. Där låg en massa ihop skrynklade papper.
Jag vecklade försiktigt upp ett av dom och läste:

Kära Kayla Lewmoon.
Det är en sak jag måste berätta för dig.
Du undrar säkert varför jag lämnade salen, när du skulle sorteras? Minns du?
Du undrar också säkert varför jag aldrig kommer på Hufflepuffs lektioner?
Du undrar säkert det. har du tänkt på att det är något jag undviker? Något eller någon?
Om du gör det, får du ditt svar nu.
Anledningen till detta är för att jag är

Där slutade brevet tvärt.
Jag suckade.
Varför slutade han skriva precis innan ordet som jag behövde veta? Allt annat visste jag redan. Allt annant var onödigt. Det var anledningen jag ville veta. Anledningen till att han gjorde som han gjorde. Men det var precis innan det avgörande ordet som han avslutade meningen.
Jag kollade på dom andra papprena.
Där stod samma sak, fast han hade inte hunnit lika långt eller valt att skriva med andra ord.
Jag vecklade ihop brevet och stoppade försiktigt ner det i min ficka.
Sen skyndade jag mig därifrån.
I nästa stund vaknade jag av att Milenne skakade på mig.
- Kom igen Kayla! Sa hon. Harry väntar utanför, vi ska äta frukost nu!
Jag vred mig i sängen.
- Jag har bara sovit några timmar! Jag är jättetrött! Klagade jag.
- Jag också, men vi måste äta frukost vid samma tid som alla! Kom nu! Sa Milenne.
Jag satte mig upp i sängen, gäspade och gick sedan iväg för att göra mig i ordning.
Snart satt vi och åt frukost nere i stora salen.
Vi hade frågat professor Dumbledore om Harry fick sitta med oss, och han hade lett mot oss och sagt ett glatt ”Javisst får han det Ms Bottom och Ms Lewmoon!” ”Tack så mycket professorn!” hade vi svarat då.
Nu satt vi och tog för oss av den som vanligt goda frukosten.
Då kom jag ihåg min dröm.
- Jag måste berätta en sak! Viskade jag till Harry och Milenne.
- Vaddå? Frågade Harry mitt i en tugga.
- I natt drömde jag att jag var i Snapes kontor, där såg jag en massa brev! Utbrast jag kortfattat.
- Brev? Sa Milenne frågande.
- Tja... började jag. alla var till mig.
- Skriver Snape brev till dig? Nästan skrek Harry.
Alla i salen stirrade på oss.
- Tack Harry! Väste jag genom tänderna.
- Förlåt! Sa Harry och rodnade.
När alla elever äntligen slutat stirra och återgått till sitt, fortsatte vi prata.
- Vad skrev han då? Frågade Milenne.
Jag berättade om brevet och både Harry och Milenne stirrade på mig.
- men det var ju bara en dröm, sa Milenne.
Jag kände efter i fickan där jag kom ihåg att jag lagt brevet.
I fickan kände jag ett papper.
Jag tog upp det ur fickan och såg på det.
Brevet.

åsuum!!! jättespännande!!!!

oohhh!!!
NEJ!!!!!!!
DONT STOP THERE!!!!

IM DEAD NOW.