Draco<3 Hermione?? [SV]

MORE!

meeeer!!! får rysningar när jag läser för att den är så bra!!!! *bevakar*

VILL ALLA GÖRA MIG EN JÄTTE TJÄNST? LÄS MIN KOMPIS FAN-FICTION: Oälskad av alla! Hon kommer att bli jätte glad"

GINNY:
Jag, Draco och Blaise vakade över Hermione dag som natt. Blaise älskar henne som syster... Precis som jag..
- Det är mitt fel! Sa Draco med darrande röst. Blaise och jag tittade snabbt upp. Det var det första Draco hade sagt på 2 dagar.
Jag skakade på huvudet och gick fram till han.
- Det är inte ditt fel Draco! Sa jag tyst.
Jag tittade på Blaise, log ursäktande och kramade Draco som skakade av snyftningar.
Det var fortfarande kritiskt med Hermione.
- Godmorgon barn! En botare kom in med ett leende klistrat vid sina läppar.
Hon började ta hand om Hermione och la på henne 1 filt till.
- Hon kommer att bli bra! Våra behandlingar funkar på henne iallafall! Sa hon fundersamt innan hon vände sig om och gick.
Vi satt alla tysta. Tänk om Hermione dör som sina föräldrar?
- Godmorgon ingen förändring? Mamma kom in i rummet med en bricka full av mat och koppar.
- Nej tyvärr inte! Sa Draco tyst.
Mamma nickade sorgligt.
- Det kommer att bli bra ska ni se! Här ta lite mat!
Jag och Blaise åt men Draco höll bara en kopp te i handen.
- Mamma? Sa jag fundersamt.
Mamma log snett.
- Vad är det Ginny gumman?
Jag grimaserade men fortsatt:
- Kan inte Hermione bo hos oss? Hennes föräldrar dog ju i en bilolycka för inte så länge sedan! Iallafall på sommarloven? Snälla mamma!
Mamma log och tänkte efter.
- Okej då. Hon kan ju ha ett rum hos Fred och George. Du med! Sa mamma till mig och log.
Jag studsade upp ur stolen och rusade fram till mamma med ett leende på läpparna.
- Jag älskar dig! Mumlade jag och kramade henne glatt.
- Jag älskar dig med Ginerva!
- HERMIONE! Skrek Draco och ställde sig upp.
Vi rusade fram till sängen och såg hur hennes ögonlock fladdrade innan den öppnades.
- Hermione! Draco slängde sig på henne medans tårarna rann som en flod nedför hans kinder.

Hehe ett till

Meeerr!!

mer mer

More

snääääääääääälla mmmmmeeeeeeeerrrrrrr!!!!!!
oki ska läsa "oälskad av alla" !!

Åhhh så braaaa meeeeeeeeer

NU SKRIVER JAG SOM HERMIONE IGEN:
När Draco slängde sig på mig och grät fattade jag inget.
- Draco? Sa jag darrigt.
Han tittade upp och log genom tårarna.
- Du lever. Åh allt är mitt fel. Jag älskar dig Hermione! Han kysste mig.
- Du gjorde slut? Frågade jag undrandes.
Han snyftade och tittade ner på min hand.
Jag tog hans hand.
- Förlåt! Men han tvingade mig! Sa Draco darrigt.
Jag blev förbryllad.
- Vem tvingade dig Draco? Frågade jag tyst.
Molly, Ginny och Blaise stog och tittade på Draco med ögon stora som tefat.
Draco snyftade ett tag innan han tittade mig i ögonen och sa:
- Ronald Weasley!
Molly drog efter andan.
- Vad säger du Draco? Frågade hon förvånat.
Draco tittade henne i ögonen.
- Ronald gillar Hermione. Mer än vän. Han och Potter tvingade mig att göra slut och sedan dra ifrån skolan.
- Men ni var ju inte i skolan! Sa Ginny försiktigt.
Draco skakade på huvudet.
- Dom skulle skicka orden på mig om jag kom tillbaka till skolan...
Molly blev rasande.
- Det är klart dom inte skulle Draco!
Draco ryggade undan.
Molly lugnade genast ned sig.
- Åh Draco, jag är inte arg på dig, utan på min son!
Draco nickade och gick sakta tillbaka till sängen och tog min hand igen.
Jag log mot honom.
- Hermione? Frågade han.
- Ja Draco?
- Vill du bli tillsammans med mig igen?
Jag log och nickade glatt
- Det är klart jag vill älskling! Jag satte mig upp och kysste honom men avbröt den snabbt och stönade av smärta.
- Varför i all världen har jag ont i magen? och nu när jag tänker efter vart är jag?
Molly skrattade.
- Lilla gumman du har lugninflammation. och du är på Sankt Mungos. Vi hittade dig i Deanskogen då du letade efter Draco.
Draco tittade upp.
- Men jag var i Deanskogen?
- Hermione med! Sa Blaise och suckade av glädje.
- Vad suckar du åt? Undrade jag.
Blaise skrattade.
- Ni är ihop igen och allt är bra!!

Ett kapitel till. Vill ni ha ett till?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA MEEEEER