Hp, lärare och elev (prs)

Snape svalde suckade innan han började.
- Jo, under min tid här som elev var jag utanför, ja om man inte räknade med dem från mitt eget elevhem.
Men jag blev mobbad speciellt av Peter Pettigrew, Sirius Black, James Potter och Remus Lupin, de missade inte en sekund med att försöka förhäxa mig, ja jag försökte försvara mig men oftast hamnade jag i underläge.
Lily Evens kom under mitt femte år och försökte försvara mig men i en panik eller vad det nu var råkade jag slänga ur mig det värsta ord man kan säga till en person som är mugglarfödd.

Han tog ett djupt andetag och fortsatte.
- Sedan blev jag ännu mer utanför av andra och jag ville ha så mycket som jag inte kunde ha så därför hängde jag på när mina vänner från Slytherin gick den bättre vägen enligt dem.
I flera år följde jag det gänget, följde varje order av vår herre.
Till och med när en kvinna och man dödades, jag stod där och såg på när mina så kallade vänner dödade 2 stycken föräldrar till en underbar ung kvinna.....

Han vände sig bort och tystnade medan värken i hans hjärta steg.

" Du såg mina föräldrar mördas och gjorde inget för att stoppa det" sa Julia och reste sig upp ilsket. Hon kände tårarna rinna ner för kinderna.
" Du kunde ha räddat mina föräldrar men du lät dem dö och dessutom är du en dödsätare" skrek hon gråtandes.
" Du har ljugit för mig" grät hon.

Snape såg på henne och kände hjärtat nästan brista i hans bröst innan han sa.
- Jag är en dåre, en idiot, nu precis som då, jag vet.
Jag höll det ifrån dig för....att Albus sa att jag inte fick berätta för en levande varelse.
Och jag vet att jag hade kunnat rädda dina föräldrar, men jag var ung, ville ha mer än jag kunde få.
Och...ännu mer, och du är inte ensam om att ha föräldrar som dött.
Dina är döda för att jag inte räddade dem, och Lily och James Potter är döda på grund av att jag hörde något som jag inte borde ha hört.

" Jag litade på dig Snape" grät Julia och såg på honom. Hon kunde inte tro att han ljugit för henne.
" Du är en dödsätare, jag har kysst en dödsätare och sagt att jag älskar en dödsätare" grät hon.

Snape såg på henne och sa.
- Tror du inte att jag vet det...du har fått genomlida smärta på grund av mig.
På grund av att jag inte sa sanningen från början, men det hade inte förändrat något.
Dina föräldrar hade fortfarande varit döda, Lily och James hade fortfarande varit döda oavsett om jag sagt sanningen redan från första början.
Jag kan inte ändra på det som hänt Julia, oavsett hur mycket jag än vill det.
Och jag kan inte förhindra det som kommer att hända.
Det hemska som kommer att hända på grund av ett stort misstag jag gjorde redan under mitt femte år.
Men döda mig här och nu, om du vill, jag kommer inte att hindra dig, men jag varnar dig, dödar du mig så kommer inte Potter att klara sig särskilt länge och mörkrets herre kommer att ta kontroll över hela trollkarlsamhälet.
Är det vad du vill?

" Prata inte med mig" skrek Julia gråtandes. Hon vände sig om och lämnade kontoret gråtandes. Hon ökade på stegen och skyndade ner till sjön för att komma undan från allt och alla.

När hon försvann så kastade han igen dörren och låste så att ingen kunde komma in och han kollapsade till golvet och önskade att han kunde ändra på allt.


(Så kommer hon att förlåta honom senare?)

( Jadå men det kommer ta lite tid)

Julia satt på en av stenarna och grät. Ilskan mot Snape bubblade i hela hennes kropp. Han kunde ha räddat hennes föräldrar hon kunde ha bott med dem men han lät dem bli mördade. Hon sjönk ner på marken och grät mer.

(Okej, kommer det ta tills han är borta från skolan eller före?)

Snape var tvungen att hitta på att var sjuk eller något, ha skulle inte klara av att vara i samma rum som henne.

Han lyckades få iväg ett meddelande till Albus om att han av personliga anledningar var tvungen att vara borta från undervisningen några dagar.

( Efter)

Julia gick tillbaka sällskapsrummet och satte sig vid Neville och lyssnade på när han berättade om några olika växter. Hon var glad att ha honom som vän för han fick henne alltid på andra tankar.