[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase drog manteln tätare omkring sig och började gå runt den svara, stora sjön. Efter ungefär halva rundan så slog han sig ner under ett träd. Han kunde inte höra någonting annat än hans rörelser. Det var kyligt. Höstsolen hade försvunnit för ungefär två månader sedan, och träden tappade löven ett för ett. Han huttrade till, önskade att han hade tagit på sig sin ravenclawhalsduk. Plötsligt landade något kallt på hans ansikte. Chase såg sig omkring, och efter en stund föll snöflingor lätt ner mot marken från skyn. Han log snett, och fångade en av flingorna i hans handflata. Värmen från handen smälte den direkt.

Allison slöt ögonen och försökte sova. Det gick inte så bra, Allison var alldeles rastlös och kände att hon knappt kunde stanna kvar i den hårda sängen något mer. Hon visste att hon skulle få massvis med skäll av Madam Pomfrey om hon rörde på sig, så hon stannade uttråkat kvar i sängen.

Chase satt kvar och kollade på snöflingorna ett tag, innan han reste sig upp och gick vidare runt sjön. Hans fingrar och tår hade börjat frysa av kylan, och han skyndade på stegen mot slottet igen. Lektionerna var slut för dagen, och han ville inget annat än att sätta sig framför eldstaden med en kopp hett te, och kanske ett fat med mackor. Han hade inte varit så hungrig vid lunch, men nu var han utsvulten.

Allison satte sig upp i sängen med en suck. Jason hade inte besökt henne på hela dagen, hon undrade om han ens brydde sig tillräckligt för att veta om att hon var där.

Chase var snart uppe i uppehållsrummet igen. Husalferna hade varit mer än villiga att ge honom en macka och en varm kopp te, och han tackade dem med ett leende. Han satte sig framför eldstaden. Uppehållsrummet var rätt tomt nu. De yngsta eleverna hade utbrustit att det snöade, och försvunnit ut för att leka.

Allison slöt ögonen och försökte sova. Först gick det inte så värst bra då hon knapot var trött men efter ett tag tog tröttheten över och hon somnade i en orolig sömn.

Chase vaknade framför eldstaden nästa morgon. Han hade inte orkat gå upp till sovsalen, och hade varit så utmattad att han somnade. Han gäspade, satte sig upp och drog händerna genom håret. Uppehållsrummet var tomt. En blick på klockan sade honom att han var uppe rätt tidigt. Han suckade.

Allison vaknade tidigt nästa dag och efter en kontroll av Madam Pomfrey fick hon lämna sjukstugan. Hon ville inte tillbaka ned till uppehållsrummet utan styrde stegen mot trapporna som ledde upp i slottet. Utan att ha någon aning om vart hon skulle svängde hon in i en korridor som såg hyfsat tom ut och satte sig ned längs väggen. Hon tog upp sin stav och började studsa gnistor mot golvet i brist på annat att göra. De grönfärgad gnistorna studsade mot stengolvet i en färg som påminde om Chase's ögon. Frustrerat kastade hon iväg staven till andra sidan korridoren och begravde huvudet mot händerna. Hon kände tårarna bränna mot ögonlocken. Varför behövde allt vara så svårt?

Chase gick upp för att duscha. När han var nere så hade folk börjat röra sig ner mot den stora salen, och han antog att det vore bäst om han gjorde detsamma. Chase kvävde en gäspning och klättrade ner för marmortrapporna. Det var ovanligt tyst i slottet för att vara frukostdags. Han rynkade smått på pannan.

Allison tog ett djupt andetag och reste sig upp från golvet. Hon kastade en blick mot hennes armbandsklocka och insåg att det var dags för frukost, så hon styrde stegen ned mot stora salen. Jason satt redan vid Slytherinbordet, men det var för sent att vända om nu. Hon klistrade på ett leende och satte sig ned på den långa träbänken.