[PRS] Hallonpaj och ärtsoppa

Jungkook sätter sig sakta upp och lägger sin arm om hennes axlar. Hon hade inte fortsatt på meningen, men han förstår att det är svårt.

"Mina syskon var alltid finare", sa Isabelle tyst "de var smartare, ocg duktigare på allting. Men jag.. Jag var inte smart, inte bra på något. Jag har dyslexi, och jättesvårt att lära mig grejer", hon drog håret bakom örat igen "den enda gången pappa var med mig var på min födelsedag, då brukade vi gå på tivoli. Annars var han alltid med mina syskon, på deras träningar och så. En kväll så hörde jag mamma och pappa bråka. Morgonen efter var de borta.."

Jungkook drar henne intill sig med armen om hennes axlar. Han lägger sin kind försiktigt mot hennes huvud, även om han inte direkt gillar att vara så nära andra.

Isabelle visste inte direkt vad hon skulle göra, hon var inte van med att bli kramad eller tröstad. Hon var plötsligt så varm i hela magen. Efter ett tag la hon sina armar runt honom också, rädd att hon skulle gjort något fel

Jungkook pillar försiktigt med hennes hår medan han tyst ser på henne.
"Har du lust att skippa resten av skoldagen?" frågar han med en tyst röst.

Isabelle tog försiktigt bort sina armar
"Gärna", sa hon och log lite mot honom "men du behöver inte vara min kompis bara för att du tycker synd om mig"

Jungkook ser på henne och skakar på huvudet. Visst var det så han tänkt förut, men han har börjar gilla henne lite mer nu.
"Det är jag inte heller" säger han och ställer sig upp. han sträcker sedan fram en hand till henne.

Isabelle tog hans hand, mest för att vara trevlig, och reste på sig
"Okej", sa hon, men hon trodd einte direkt på honom. "Vart vill du?"

Jungkook rycker på axlarna och stoppar in ännu en godis i munnen.
"Vet inte direkt" säger han och ser på henne. "Du kan bestämma"

"Jag är inte så bra på det..", sa Isabelle och skrattade lite "cafee?"