Magic Bounty (PRS)

Peter sov i ytterligare en halvtimme efter att Anna gått upp och när han kom ut i köket satt hon och åt.
Peter var vrålhungrig så han skyndade sig att sätta sig ner och ta för sig av frukosten. Han tog en toast och lade ett stekt ägg på den innan han tuggade i sig den.
Sedan lutade han sig tillbaka och smuttade på sitt kaffe. "Godmorgon", sade han slutligen och log till Anna.
"Vi har mycket att göra idag. I alla fall jag. Jag behöver handla lite och jag skulle vilja skaffa ett jobb. Och så vill jag ta reda på Jennas adress."

Anna såg upp då han kom in och log mot honom. "Godmorgon, sovit gott?". Hon fortsatte att dricka sitt kaffe och äta lite tills hon var mätt. Hon såg sedan på honom igen och suckade då han nämnde Jenna. Hon visste att han skulle hålla på om det, men hon önskade att de kunde koncentrera sig på annat en stund. "Visst, du kan säkert få låna lite pengar av mina föräldrar, och vi kan prata med dem om ett jobb i mammas affär". Det var säkert där hennes föräldrar var för tillfället.

Peter nickade och tog på sig jackan och skorna.
"Jag går i förväg och ser om ledaren kan hitta hennes adress. Du kan väl komma bort till oss när du är klar här?" sade han och gick ut utan att vänta på svar.
Han skyndade sig genom byn. Det var mycket mer folk ute nu och alla tittade misstänksamt på Peter.
Han antog att alla kände till honom nu och ökade farten tills han nådde muren där han och Anna spionerat kvällen innan. Bredvid porten fanns det en dörr muren och Peter knackade på. Dörren öppnades ögonblickligen och ledarens magra ansikte kikade ut. "Åh, Tonkin. Jag anade att du skulle komma förr eller senare. Kom in", sade han lugnt och öppnade dörren på vid gavel.

Anna nickade och tog sig upp. "Okej. Var inte för framrusig bara....". Hon hann inte säga mer och suckade. Hon hoppades han skulle hitta till hennes mammas butik sedan, annars fick han väl fråga sig runt.
Hon diskade tallrikarna och ställde undan det som var kvar innan hon borstade tänderna och tog på sig ytterkläderna. Hon tog sig snabbt till sin mammas affär. Den var nära det stora torget och hade stora skyltfönster som innehöll allt möjligt, från olika matprodukter till magiska saker. Hon log då hon gick in och snart kom hennes mamma för att möta henne. "Jag undrar om Peter kanske skulle kunna få ett jobb här, och få bo hos hos tills han klarar sig själv?" undrade hon och log. Hennes mamma funderade ett tag. "Visst, men jag vill prata själv med honom".

Peter gick in i ledarens rum. Det var inrett som ett vanligt kontor och i mitten stod ett stort skrivbord som ledaren satte sig vid. Han knäppte händerna och nickade till Peter att sätta sig. Peter sjönk ned på stolen framför skrivbordet och såg sig omkring. "Nå, vad kan jag hjälpa dig med?" frågade ledaren och synade Peter som skyndade sig att svara: "Jag behöver Jennas adress." Ledaren rynkade pannan och lutade sig tillbaka. "Jenna Justin huh? Jag kan tänka mig det. Vad vill du med hennes adress?"
Peter fingrade på skrivbordet. "Jag skulle vilja skicka ett brev till henne...", sade han svagt och sneglade upp på ledarens ansikte. "Nåväl, om det är allt ska jag nog kunna få fatt i det. Jag är säker på att borgmästaren i sandstaden har koll på sina invånare. Vi ledare har lite kontakter, vet du", sade han och blinkade till Peter innan han reste sig upp och började bläddra bland några papper i en låda.
Ledaren fick till slut fatt i det han letat efter och slog sig ner vid telefonen. "Jag ska tala med borgmästaren", sade han och slog numret han hade på papperet.
Efter några signaler svarade en mörk röst i andra änden. "Wilson. Vad vill du?" sade den mörka rösten och ledaren - som tydligen hette Wilson - svarade: "Jag behöver adressen till en av dina invånare. Jenna Justin?"
Det blev tyst ett tag innan borgmästaren svarade.
"Jaha. Okej. Hon bor på minutvägen 25."
Peter ryckte till. Anna hade bott på minutvägen 14.
Det var läskigt hur nära de varit henne.
Wilson nickade och skrev ner hela adressen innan han gav den till Peter och avslutade samtalet.

Anna kände sig mestadels glad nu. Allt var bra, de var säkra och hon var med sin familj igen. Och hon och Peter hade erkänt sin kärlek till varandra. Men något gnagde på henne. Och det var hur nere Peter hade varit sen han hade fått reda på att Jenna hade varit mannen han mördat syster. Hon kände sig lite orolig för honom och hoppades han skulle må bättre när han väl skrivit ett brev och fått förklara sig.
Hon kom sedan på ännu en sak Peter behövde, pengar. "Kan jag få låna lite pengar också till Peter? Så han bara kan köpa lite kläder och annat han behöver? Jag lovar att ni får tillbaka det!". Hennes mamma nickade och öppnade kassaapparaten som var bakom disken och tog ut lite pengar och gav till henne. Det räckte till lite kläder så han inte behövde låna Sams, och lite hygienprodukter.
Hon kramade om sin mamma och stoppade pengarna i fickan innan hon tog sig ut ur butiken. Det var kyligt ute, men hon var van. Hon hade på sig sin jacka så hon frös inte. Men hon ville bara hitta Peter nu så de kunde gå och ha det trevligt ett tag. "Är han fortfarande hos Wilson?" mumlade hon och började gå mot ledarens hem och kontor.

Peter tog emot papperet och stoppade det i fickan.
Han sade tack och farväl till Wilson innan han öppnade dörren. Han hade precis stigit ut och stängt efter sig när han fick syn på Anna en bit bort. Han sken upp och vinkade entusiastiskt. "Hallå! Anna!" ropade han och sprang fram till henne. "Jag fick adressen. Har du pratat med Maria?" sade han och log. Allt verkade bli bättre.
Han önskade bara att magikerna i byn inte skulle stirra så på honom. En kvinna skyndade förbi och kastade en orolig blick på honom och en annan man tittade argt efter honom. Till och med barnen sneglade skrämt på honom.
Om han bara kunde övertyga dem om att han var vänlig.

Anna såg just dörren till Wilson då den öppnades och Peter kom ut. Hon log stort och sprang mot honom också. "Peter!". Hon kramade om honom och nickade. "Ja, jag har pratat med henne. Du får bo hos oss, och du får ett jobb i butiken. Och du fick låna lite pengar nu". Hon tog fram dem ur fickan och gav dem till honom. "Jag tycker vi borde gå och handla det du behöver direkt".
Hon märkte också byns blickar. Hon suckade lite och tog hans hand. "Kom igen, jag kan visa dig till en klädbutik, sedan finns det en butik där du kan köpa tandborstar, tvål och annat du behöver".

"Jag hoppas att jag inte är till besvär", sade Peter och lät Anna leda honom till klädbutiken.
Han sökte ett tag innan han hittade kläder han gillade.
Ett svart linne, en rödrutig skjorta och ett nytt par jeans. Han provade också lite skor och hittade till slut ett par svarta kängor som passade. Han lade upp kläderna på disken och log lätt åt butiksägaren som var en skäggig, biffig man som synade honom misstänksamt. "Det blir fem guldmynt", sade han och skrev in siffrorna i kassaapparaten.
Peter tittade bort på några skyltar som hängde ovanför kläderna. "Men det står att det är tjugofem procent av alla kläder i butiken... Var inte fem guldmynt originalpriset?" sade han och tittade upp på mannen.
"Det är bara för hederliga medborgare. Betala nu", svarade han och blängde på Peter. Han förstod att det inte var någon mening med att bråka och bad Anna om pengarna.

Anna log. "Inte alls. Hon sa inte när du kunde börja jobba, men jag gissar på imorgon, du behöver bara följa med henne då och göra som hon säger. Och snart har du tjänat ihop för att betala tillbaka! Och för att köpa dina egna saker" log hon och tog dem till butiken.
Hon var med då han provade skor och valde ut kläder. Snart hade det han behövde och skulle betala. Hon trodde det inte var några problem så hon stirrade förvånat på mannen bakom disken när han nekade Peter rabatt.
"Kjell! Det trodde jag inte om dig!" sa hon anklagande till mannen. Hon var välkänd i hela byn och hon och hennes familj hade handlat alla deras kläder hos honom. Hon tog upp pengarna och såg argt på honom. "Peter är en hederlig medborgare!".