PRS med Kaylin

Ian
"Vadå, jag har väl inte öppnat några dörrar? Jag är här i mitt rum!" Skrek jag.

Fox
-
"Hur stängde du precis dörren då?!" Frågar jag ilsket.

Ian
"Det är inte jag, jag lovar!" Skrek jag.

Fox
-
Jag sliter upp dörren till Ians rum. "Då är vi inte ensamma längre." Säger jag kusligt. "Men få det här jävla larmet att sluta!"

Ian
"Jag håller på!" Säger jag stressat. Efter några sekunder slutar larmet.

Fox
-
"Ian, det här är inte bra! Det är verkligen inte bra..." Jag börjar gå fram, och tillbaka, i rummet. "Men du kan ju vara någon... Personen såg faktiskt ut som du..."

Ian
"Ja, jag undrar vem det kan ha varit!" Sade jag.

Fox
-
"Du... Du verkar så lugn hela tiden. Hur? Och liksom sedan början av det här har jag sjunkit i grad sjukt mycket. Alltså, jag har inte lönnmördat någon, eller något, och det får mig att tvivla på mig själv." Jag har tårar i ögonen när jag avslutar mitt "tal"

Ian
"Jag har upplevt ganska mycket" Sade jag.

Fox
-
"Det låter som om du tror att jag inte har varit med om "massa saker"!" Svarar jag vasst, även om det inte var en fråga, och ler.