Gryffindor Keeper

bäst!

Taack!♥

ULTRABRAA!

Gaah.
Fantastiskt ♥

Förlåt för att jag inte uppdaterar så jätteofta, jag gör mitt bästa! Här kommer ett nytt kapitel, det blev inte så jättebra, eller ja, början blev helt okej, men slutet blev inge bra xD
Hoppas ni gillar det ändå!


Kapitel 19 (Gabrielles perspektiv)

Under middagen hade jag fått en till gråtattack och Sophie hade tillsammans med Hero hjälpt mig upp till sovsalen. Nu satt jag nerbäddad i min säng och lyssnade på de andras tunga andetag. Det var snart midnatt och jag kunde inte sova, jag tänkte på mina föräldrar, vad hade hänt med dem? Levde de fortfarande? Eller var de… Jag ville inte ens tänka tanken. Sophie snarkade högljutt och jag hade lust att slå till henne i huvudet med en kudde för att få tyst på henne, men då riskerade jag att väcka henne. Istället lyfta jag tyst undan täcket och smög ut ur sovsalen och ner till uppehållsrummet. Jag satte mig ner på det kalla stengolvet framför brasan och värmde mina händer medan jag stirrade in i de varma lågorna som fladdrade hemtrevligt. Jag reste mig och gick bort till soffan där jag tog upp en röd filt som jag lindade in mig i. Jag gick runt en stund i det tysta rummet, allting såg annorlunda såhär på natten, i mörkret. Jag hoppade högt i luften när jag hörde en uggla hoa utanför fönstret, jag gick fram till det och öppnade det på vid gavel. Jag lutade mig ut och fyllde mina lungor med den kalla nattluften. Ugglan flaxade förbi några meter från mitt ansikte och fortsatte bort mot den förbjudna skogen. Snön gnistrade i ljuset från månen, jag tittade upp på stjärnorna som lyste vita mot den svart himlen. En ensam snöflinga föll mot marken och var snart försvunnen band många andra. Jag sträckte ut handen och fångade en, den kalla snön träffade min varma hand och smälte genast. Jag stod där en stund och såg snön falla när ett gulaktigt ljussken fångade min blick. Jag tittade ner mot marken och såg en svartklädd figur skynda fram över den snötäckta marken. Jag hajade till och kände hur mitt hjärta började slå snabbare.

Jag slängde filten på golvet sprang ut ur uppehållsrummet, jag skyndade genom korridorerna och upp för trapporna. Jag kom fram till den stora slottsporten, låst. Jag såg mig omkring efter en annan utväg och upptäckte en liten dörr halvgömd bakom ett draperi som jag aldrig hade sätt förut, jag skyndade fram till den och tryckte ner handtaget. Dörren gled knarrande upp och jag rusade ut på gården. Kylan slog mot mig och jag började hacka tänder. Jag sprang över den snötäckta gräsmattan och mitt hår var snart täckt av ett tunt vitt lager snö. Jag frös om mina fötter, jag hade inte tänkt på att ta på mig ett par ordentliga skor och mina varma tofflor var redan blöta och kalla. Jag tittade mig omkring efter personen jag hade sett och såg ett svagt ljus i utkanten av skogen, jag sprang mot ljuset men höll mig på avstånd så att personen inte skulle upptäcka mig. Jag följde efter den svartklädda figuren längre och längre in i skogen. Stigen som jag hade gått längs var nu borta och klev klumpigt över buskar och stenar och hoppades att jag inte skulle råka kliva på en gren. Figuren tog sig smidigt fram och jag gissade att hen hade gått här många gånger innan.

Längre fram mellan träden kunde jag skymta ett ljus, en lägereld brann varmt i mitten av en öppen glänta. Runt om var små tält slarvigt uppsatta och en sliten kärra fylld med rep och redskap stod precis där träden tog sluten. Jag hukade mig ner bakom kärran och höll blicken fäst på personen jag hade följt efter. Figuren gick fram till ett av tälten och kröp in i det, en stund senare kom hon ut igen med en låda fylld med mat. Hon ställde ner den intill elden och drog av sig luvan på manteln. Hennes hår var lång, rött och spretade åt alla håll. Hon skakade på huvudet för att få det ur ansiktet, sen vände hon sig åt mitt håll och började gå mot kärran. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare ju närmare hon kom och jag kurade ihop mig till en liten boll och bad till allt och alla jag kunde komma på att hon inte skulle upptäcka mig. Hon tog upp en skärbräda och en kniv ur kärran och stod en stund och tittade in i den mörka skogen. Hennes ansikte var ganska runt och fyllt med fräknar, hon hade en liten näsa och en liten mun. Jag såg in i hennes ögon, de var stora och runda. De hade samma färg som smält choklad vilket fick min mage att kurra högt. Hon vände skräckslaget blicken mot mig och en stund stod hon bara där och stirrade tillbaka, sen skrek hon högt.

Jag reste mig snabbt från mitt gömställe och rusade in i skogen. Jag snubblade fram över stockar och genom buskar medan jag hörde det lilla lägret vakna till liv. Jag hörde ljudet av fötter som smidigt sprang genom skogen på sin jakt efter mig. Jag ökade farten och var nära på att krocka med ett träd. Längre fram kunde jag skymta den gnistrande snön och jag såg Hogwarts torna upp sig mot den mörka himlen. Jag ökade farten lite till och kände den kalla snön mina fötter när jag nådde kanten av skogen. Jag vände mig om och såg en hord med människor komma springande genom skogen, några av dem hade facklor i händerna för att lysa upp vägen. Jag rusade genom den kalla snön och var snart framme vid slottet när något hårt träffade mig i ryggen, jag föll till marken och såg att horden av människor inte var långt borta nu, om några sekunder skulle de nå fram till mig. Jag reste mig upp från marken men ramlade igen, jag tog i med de sista krafterna jag hade och tryckte mig upp. Jag huttrade och skakade tänder och hela jag var täckt med snö när jag halvt krypande, halvt springande tog mig fram den sista biten fram till den lilla sidodörren. Jag lyckades på något magiskt sätt få upp dörren med mina iskalla fingrar, kröp in och stängde dörren med en smäll som ekade genom slottet. Jag låste dörren och satte mig ner med ryggen lutad mot den hårda, kalla stenväggen. Sen somnade jag.

Dåligt? DÅLIGT?? DET ÄR JU HELT FANTASTISKT BRA! Men vem är förvånad? DET ÄR JU ALLTID BRA!!

Naaw, tackis!♥

♥ ♥

BÄST EVER!!! DET LIKSOM BARA.....
GAAAAAAAAAH!!!! DET ÄR BÄST♥

GAAAAAH! DU ÄR BÄST!!♥