Monster High School 2

"Jag med." sa Métima och kastade sig på gräset, det var lite fuktigt, men det brydde han sig inte om. Han gäspade och sträckte på sig, och när han gjorde det skickade han ut en flamma som exploderade drygt tio meter över dem. Gnistrorna stannade i luften några sekunder innan de slocknade.

~Isolde
Jag tog av mig solglasögonen och kollade ner i marken.
" Kolla mig inte i ögonen" sa hon med varnande ton.
Hon la sig ner och gäspade lite.

~Rosie

Jag sätter mig bredvid Métima. Jag är ganska trött, men det brukar jag alltid bli så fort ljuset försvinner.
Jag nynnar tyst för mig själv och tittar upp mot den vackra stjärnhimmeln.

Jag lägger mig försiktigt ner och mitt blonda hår bildar en solfjäder runt mitt huvud. Lätt slappnar jag av och jag leker med en liten ljusboll i handen. ''Kan du kontrollera den där elden'' frågar jag retsamt till Métima.

Marlyn~

Jag tycker det börjar bli tråkigt i salen så jag reser mig upp och börjar gå mot de stora dörrarna. Jag öppnar dem försiktigt och smyger sedan ut. När dörrarna går igen hör jag plötslig ingenting, det vart helt tyst. Jag smyger mig genom korridoren tills jag kommer ut. Där ser jag vattenkillen, tjejen med det blonda håret, vattentjejen och en till varelse jag inte sett förut. Set eller snarare sagt hon såg ut som en drakmänniska.

Chi~
Efter jag ätit färdigt smyger jag långsamt ut genom den gigantiska entrédörren. Jag fäller ut mina vingar och på ett ögonblick är jag uppe i luften. Jag susar fram, och slår mig till sist ner på trädet intill sjön vid skolan. Löven är kompakta, så det går bra att sitta där.

Jag lägger benen rakt framför mig och använder mina armar som stöd genom att sätta de bakom mig. Jag böjer långsamt på nacken och tittar upp på de otroligt vackra, rosa galaxerna ovanför mitt huvud. Jag kan höra röster lite längre bort, och jag vet att det är några av människorna jag såg förut. Men jag bryr mig inte så mycket just nu.

Alec ~
Alla försvinner runt omkring mig. Jag känner mig ganska ensam, så jag ställer mig upp och drar fram en svart halsduk från min ryggsäck som jag fortfarande har på ryggen. Jag virar den tätt omkring mig och går sedan ut.

Luften är rå och fuktig, men stjärnorna lyser starkt på den mörka himmelen.
Jag går runt gruppen av människor som sitter och pratar för att inte störa dem. Jag slår mig ner nedanför ett träd och drar upp mitt ritblock. Jag är helt tom på idéer, så jag bestämmer mig för att försöka rita... En ängel.
Jag skissar en lång stund innan jag äntligen börjar att fylla i.
Det regnar kring ängeln som sitter ner med vingarna pekandes neråt. Det är en sorgsen bild.
Jag lägger ner pennan och tittar på resultatet som jag ritat på i mörkret.
Jag suckar och river ur pappret, skrynklar ihop det och kastar iväg det. Den blev ändå inte bra.

Fadella~

Rycker på axlarna innan hon glidflyger ut genom dörrarna igen, hon låter mörkret och månljuset omfamna henne, men inte ta över henne. Hennes gula ögon, illröda hår och lika illröda vingar nästan glöder i mörkret utanför, inget mörker slukar henne helt. Fadella granskar vaksamt allting runtom sig i jakt på någonting att hitta på.. Hon är rastlös, trött på att spontant glida runt och titta vid det här laget, hon har ju flaxat sig ända vägen hit efter att ha missat tåget tidigare. Hennes vingar är utmattade och hon är lika utmattad av att vara så uttråkad.

Då får hon syn på en ensam siluett under ett träd längre bort. (Alec/Kim Potter c Hon anstränger sig med några fler vingslag och flyger ljudlöst bort till den okända varelsen, hennes landning är lika mjuk som hennes vingslag. Försiktigt tippar hon in på tå bakom denne, redo att överraska honom, när hon märker att hon glöder alldeles för mycket i mörkret, det vita pappersblocket han håller har ett rött sken över sig. Därmed ger hon upp på överraskningen hon planerat och frågar: "Ritar du eller något?"
Fadella låter blicken glida lite längre bort och ser en slängd pappersbit på gräset. Snabbt som ögat springer hon bort till pappersbiten, plockar upp den och väcklar upp den. Hon är häpen över hur vacker teckningen är, även om hon själv inte är en jättestor fantast av änglar, så gillar hon den. "Är den här din eller? Var du inte nöjd?", säger hon innan hon ler snett.

Métima skrattade tyst.
"Såklart... nästan... typ. Men jag hoppas på att få lära mig kontrollera den."
Han tyckte sig höra fotsteg bakom dem och såg en flicka med tjockt småvågigt hår och nästan svarta ögon.
"Hallå där!" Sa han och log sitt typiska sneda leende. "Kom hit till oss, vi har plats för fler!" Han lyfte på sig så att han stödde överkroppen med armbågarna. Han kastade en blick på de nya personer han lärt känna. Vattenflickan stod fortfarande upp och såg rätt stel ut, men både Isolde och Rosie hade lagt sig ner i gräset.
Kanske skulle det gå bra med en ny skola i alla fall.
"Vattenflickan, kom och sätt dig!" ropade han till den blonda flickan som stod upp.

Chi~
Jag hör något prassla under mig och sedan en röst som säger "Ritar du på något?". Jag antar att det är några från gruppen därborta som har kommit hit för att vara ensamma eller något. Jag vill inte tjuvlyssna, men jag kan inte heller förmå mig att flytta på mig. Jag kan inte se auror genom fasta objekt, så jag vet inte riktigt vilka de är heller.

Marlyn~

Jag går fram mot gruppen och sätter mig mitt emot eldpojken.
"Så... Vad pratar ni om?" säger jag och lägger benen i kors.