103 dalmatiner (Prs)

Jag log och nickade. Sen gick jag ut i hallen och tog på mig mina ytterkläder.
- Vi ses imorgon då, sa jag.

Alonzo nickade igen men kom på samma sak.
- Ja, sa han andfått. Alonzo hade inte fått röra på sig så mycket.

Jag gick efter honom.
-Ja..imorgon,sa jag och log.


-En riktig Karl måste hålla sig i form för sin dam,sa cruella.

Jag nickade och gav henne en snabb kram innan jag gick iväg mot skjulet.

- Ja, jag får börja träna lite, sa Alonzo och fnissade.

Jag log och stängde dörren efter honom. Det pirrade i kroppen. Jag kände mig helt varm inombords.



Cruella log. Snart var dem utanför skjulet. Cruella såg på klockan.

Jag gick med snabba steg mot skjulet och hoppades att Sven skulle vara där, annars hade jag blivit tvungen att gå hem till honom efter.

Alonzo ökade takten lite och önskade att han satt i bilen just nu.

Jag gick ut i vardagsrummet och tog fram ett anteckningsblock. Jag tog också fram en bläckpenna och skrev ner alla namn som jag och Melwin hade kommit på. Pricken,Pipen och vift. Bara tre än sålänge. Fem kvar att komma på.

Cruella gick på fortare tills dem var utanför. Hon gick mot dörren.

Jag låste upp bakdörren och gick in. Cruella var säkert redan vid dörren så det vore pinsamt om vi kom samtidigt.

Alonzo stannade ca en meter från Cruella.

Jag såg på blocket och log sedan började jag tänka på Melwin. Jag tycker om honom även fast jag knappt känner honom.

Cruella knackade på dörren.

Jag såg till så att alla hundarna var där. Men Sven var inte där. Plötsligt knackade det på dörren, jag gick och öppnade.
- Hej, sa jag.

Alonzo studerade mig noggrant.

Cruella studerade Killen.
-Hejsan snygging,sa hon artigt.
-Du öppnade precis i tid,sa hon och log.