Julens stjärna ~Julkalender~

Det är okej ♥
Men glöm inte att lägga upp två kapitel imorgon!
Hoppas att du får mer inspiration snart!!

Nej kanske inte tusen år...

Jo då I alla fall jag ... Men visst vi säger hundra år istället

Njae jag gillar den här ffen för mycker

vi blir inte arga ♥

Jag är fortfarande sjuk och har feber, men jag är precis nog sjuk! Ni vet, inte så sjuk så att man lider av det men nog sjuk för att stanna hemma från skolan. Och nog frisk för att kunna äta godis, skriva och titta på Harry Potter hela dagen! Jag är alltså PRECIS i rätt läge om ni fattar vad jag menar

Fattar vad du menar...
Lääääängtar till nästa kapitel

Okej, så det kommer ett...nej, just det, två kapitel idag? Eller?

18 december- Trollvakter

*Det här hände igår*

Flickorna ger sig av från Påskharens palats tillsammans med några soldater.

*



Vi gav oss av igen, och den här gången var det långtråkigare än någonsin. Vi sprang ofta och när vi inte gjorde det gick vi så snabbt att vi fick håll. Det kändes verkligen som om vandringen pågick i oändlighet. Det var is under snön, så på dom ställen där snön bara låg i ett tunt lager halkade man till, och vi alla hade fallit flera gånger innan vi äntligen skymtade Jultomtens slott i fjärran. Det såg bara ut som ett spetsigt berg, för man såg bara det högsta tornet på det.

"Hur länge till tror du att vi måste gå?" frågade jag Werty.

"Jag vet inte riktigt.....kanse en timme eller två."

Jag suckade. "Jag hade hoppats på tjugo minuter."

Werty log mot mig. "Du är inte särsilt bra på avståndsbedömning va?"

Jag log tillbaka. "Nej, det ingår inte i min grundträning."

"Så...vad ingår i din grundträning då?" frågade han.

"Tja...att fäktas typ..."

Werty började skratta och jag själv flinade stort.

Vi fortsatte våran vandring. Vädret hade blivit sämre nu, och när klockan började närma sig tretiden så var det nästan mörkt. Ni vet hur snabbt det blir kväll på vintern! Hur som helst så började det snöa. Vita, stora lapphandskar dalade ner från himmelen, och blandade sig med den kristallliknande snön på marken. Ni vet hur det är när man går i en skog på vintern va? Det är mörkt, och man inbillar sig alltid att man ser ögon i mörkret. Men det är ändå det mysigaste man kan tänka sig, så länge man inte är ensam. Lägg då till att du går på en smal stig med träden så nära att dom hela tiden nuddar dig. Lägg till att du går tilsammans med dina vänner. Ni har lyktor i händerna som sprider ut ett gyllengult sken, du håller i ett magiklot som värmer dig totalt och som glöder likt en eld, och det snöar. Det är dom största snöflingorna du någonsin sett och kan föreställa dig som dalar ner från skyn. Men ni får inte räkna bort alla gånger ni får snö i skorna. Ni får inte räkna bort den ohyggliga tystnad som sänkt sig över skogen på eftermiddagen när dina vänner och du inte längre orkar prata. Det enda som hörs är knarrandet av era kängor som går på snön, och du tror, nej! Du VET att det när som helst kan komma ut ett troll i skogen och hugga ner er alla. Det var den mest ohyggliga av alla etapper vi gick igenom på våran resa.

Plötsligt så hördes det ett svischande ljud. "Akta dig Katie!" skrek Trixie och sprang fram och knuffade undan mig. Jag landade på snön och såg förskräckt hur en pil hade träffat trädet som mitt huvud varit framför bara en sekund tidigare. Werty och Twixie hjälpte mig och Trixie upp på fötter, och vi såg uppåt skogen. Där, precis uppe på kullen där träden inte växte så stog det ett trettiotal halloweentroll, ett med laddad pilbåge som om han nyss avlossat ett skott.

"SPRING!" ropade Werty och jag sprang, för jag viste att vi alla nu bara var en millimeter från döden.

*

Hur ska dom klara dig ur det här? Kommer dom alla klara sig med livet i behåll? Läs Julens stjärna ikväll! (Ja! Jag låter er vänta tills ikväll med nästa kapitel )