Kändiskärlek (Prs)

" jag hoppas att ingen följt efter oss " sa Max och. Tog Nayas hand katten såg på Naya

Naya log till och lät han ta henes hand "jag tror inte det" sa hon till honom lugnt

Max kunde andas ut men drog för säkerhetens skull ner rullgardinen om det var någon på gården skulle grannens hundar skälla· Hundarna var som kvarterets vakter de visste vilka som bodde i husen och skälöde då de kom en underlig främling på gatan· Men när Naya kom så verkade hundarna vara inne i huset·

Naya log till och tänkte lite grann och la väskan på marken och drog handen genom luggen. "förlåt för att dem fotade och följde efter innna" sa hon

" det är bara att vänja sig om det går " sa Max han såg djupt in i hennes ögon

Naya möte hans blick och log "jag vet man vänjer sig" sa hon snällt

Max log han såg på klockan
" Max kom hit " hördes en röst Max ryckte till hans mamma han satte ner katten och gick ner han serverade snabbt kaffe medans han hörde på när hans mamma klagade på honom· Han gick upp till rummet igen då hans mamma hade fått en termos med kaffe hon hade gett honom en örfil·

Naya hade sett på honom lugnt och misstänktsamt då hon verkae klaga på hoonm, nu var det något fel.

Max var lite röd i ansiktet han hade lite is i en påse och höll den mot kinden
" det var min mamma " sa Max tyst

Naya kollade på honom och tog tyst bort påsen direkt och kollade på honom nu. "slår hon dig?"frågade hon oroligt nu