En magisk romans

SÅÅÅÅÅ BRA!!!!!!!!!!!
SUPER!!!!!!
AWESOME!!!!!!!!!!

Två kapitel inom 20 minuter!?!
Så extremt bra!

Här kommer första delen i julavsnittet. Det kommer bli cirka 4-5 delar i det här kapitlet och de kommer alla komma innan jul som min julklapp till er. Jag älskar er! ♥

KAPITEL FEMTON: EN ALLDELES SPECIELL JUL

DEL ETT

Azizas perspektiv

Jag och Sirius har inte pratat mer om kyssen sedan den hände. Jag vet inte om han skäms över det där när han skrek eller om det helt enkelt är något annat. Faktiskt så har vi inte talats vid alls sedan igår, då det hände. Efter att vi kyssts så bara... Vi gick och olika håll och sedan höll vi oss undan från varandra resten av kvällen. Det känns som om han undviker mig, eller undviker jag honom? Är för att jag så ovan vid kärlek som det känns konstigt att se på honom nu? Jag borde vilja vara där han är, och jag vill nog det egentligen, det är bara att jag är rädd. Tänk om han ångrar sig? Tänk om han hittar någon annan som han gillar mer? Tidigare hade jag tänkt att det hade varit hans förlust i så fall. Att jag är för bra för honom i alla fall, men just i det här fallet är jag osäker.

Det är julafton idag, och jag ligger vaken länge och bara tänker på allt. På Sirius och kyssen, på Sarah och hur hon inte pratar så mycket för mig längre, och på min rädsla för Remus, trots att jag vet att jag inte borde vara rädd för honom. Han är ju ändå en av mina vänner, och om inte annat, en av Sarahs vänner. Julie och Rebecca stojar och stimmar medan de tar på sig sina sockar. När de ser att jag har vaknat slår sig Julie ner på min säng. Hennes korta, blonda frisyr ramar vackert in hennes ansikte. Hon är väldigt ljus, Julie, och hon har många fräknar. Det gör henne väldigt vacker.
"God jul, Zi." Det är ett smeknamn jag fått av Julie och Rebecca som utbyte mot att jag kallar de Jules och Becca.
"God jul på er."
"Är Sirius din pojkvän?" Jag flinar åt Beccas fråga. Hon är alltid lika rakt på sak. Det gillar jag med henne.
"Nej", svarar jag. "Varför ställa ni sån fråga?" Jag kan se att Rebecca och Julie utbyter en blick, men jag ignorerar den.
"Jag tror dig inte", säger Becca och lägger armarna i kors. "Ska vi behöva kittla ur dig svaret?" Julie höjer händerna, och jag ger ifrån mig ett skrikande skratt när hon börjar kittla mig under fötterna.
"Men herregud, kan man inte få sova på det här stället?" Sarah tar sin kudde och lägger den över örat, och jag skrattar ännu mer. Det är egentligen synd om Sarah, men jag kan inte låta bli. Allt har varit så allvarligt på sistone. Vi behöver alla ett gott skratt.

Julie reser sig upp.
"Nej, men ärligt. Du måste berätta för oss om det är så?"
"Varför?", frågar jag med ett flin. Julie bara himlar med ögonen och tar sin handduk från stolen bredvid sin säng. Rebecca har redan sin över axeln. De går mot dörren.
"Vart ska ni?", frågar Sarah nyfiket. Hon verkar inte kunna sova mer, för hon har tagit bort kudden för örat.
"Prefekternas badrum. Ska ni med?"
"Behöver man inte lösenord?", frågar jag med ett leende. Julie håller upp något silvrigt i handen. Ett märke med ett ´P´ på.
"Du har glömt att jag faktiskt är prefekt", svarar hon. "Skynda er nu, annars går vi utan er."

Bra!!

super

Alltså, den här ff:en!! TOO MUCH FEELS!!! har inte varit inne på ett tag men älskar att komma tillbaka och finna nya kapitel här!
Älskar fortfarande beskrivningarna av Sirius lika mycket som förut, kan dock inte bestämma mig om jag shippar Zarah eller Samus/Remah än... XD Älskar båda. Hatar Leo (kan man kalla honom för Leo? ) för att han är HIMLA OTROGEN ZARCO DIN DUMMA IDIOT men älskar samtidigt fortfarande honom... XD Fortsätt skriva, längtar alltid!!

Alla delar innan jul! Underbart!

KAPITEL FEMTON: EN ALLDELES SPECIELL JUL

DEL TVÅ

Sirius perspektiv

Hur ska jag någonsin kunna förklara för henne? Förklara för henne att jag aldrig någonsin kommer låta henne träffa min mor, och att jag kommer från en familj med inbitna mugglarhatare? Bara det att hon inte har något emot mugglarfödda gör att min familj skulle avsky henne. Jag vet att jag inte borde bry mig om min familj längre, och igår trodde jag att jag slutade. Jag fick lett utbrott på min mor utan att hon var närvarande, och jag trodde att det skulle vara slut där, men det var det inte. Efter kyssen blev stämningen olustig. Kanske kände Aziza av mitt obehag i att hon aldrig kommer få det riktigt bra tillsammans med mig, eller så kanske jag backade. Det är möjligt. Idag har jag i alla fall försökt att inte tänka på henne, men det är svårt. Jag ser henne överallt. I uppehållsrummet, i korridoren och till och med när jag inte ser henne får allt mig att tänka på henne. Dessutom såg jag Regulus i morse och han ignorerade mig totalt, trots att jag vet att han såg mig också. Min bror och jag har aldrig kommit särskilt väl överens, men det här är något helt annat. Det här är avsky.

Jag umgås med Remus och Peter hela dagen. Peter är som vanligt klängig, men jag låter honom hålla på trots att det irriterar mig. Det verkar ha spridit sig att jag har umgåtts med Aziza på mer än ett vänskapligt plan, för många flickor som jag inte ens har pratat med förut viskar och tittar på mig när jag går förbi i korridoren. Jag undviker att se på dem. Varför bryr de sig så mycket om vad jag gör? Det är väl ändå upp till mig och har inte med dem att göra?

Jag ger Remus en liten knuff i sidan när just några sådana flickor går förbi oss där vi sitter på en bänk utanför Stora Salen. En av dem ser ut som om hon just har gråtit.
"Vad är det här? Vad har jag gjort som gör de så upprörda?"
"Ingenting", svarar Remus. "De är bara svartsjuka." Jag suckar. Det känns konstigt att alla är så intresserade av mig. Det är ju inte så mycket att vara intresserad av egentligen.
"Jag förstår inte", säger jag. "Du är ju mycket smartare än mig. Varför är inte alla på dig?"
"För att du är bra på quidditch förstås", svarar Remus. "De tycker säkert att du är snygg också."
"Och fantastisk", fyller Peter i. Jag sänker rösten.
"Tror du att Aziza gillar mig bara för att jag är bra på quidditch?"
"Ja", säger Peter. Remus ger honom en hård armbåge i sidan och en sträng blick. "Aj! Nej, menar jag."
"Jag tror inte det", säger Remus. "Men du kan fråga henne i kväll."
"Ska hon med på julfesten? Den som Slytherinidioterna håller i?"
"Jag tror det", svarar Remus. "Jag frågade Sarah om hon ville komma och bjuda med några av sina vänner, och hon tackade ja, så vi borde nog också gå dit." Jag drar bak håret så att de långa lockarna inte ska falla i mitt ansikte och ställer mig upp.
"Är ni med på att hälla i hickelixir i professor Zarcos tekanna? Jag såg att han hade en där jag var på betygssamtal." Till min stora förvåning ställer sig Remus också upp.
"Kom igen. Vi gör det", säger han.
"Va? Vad har hänt med herr fjäsk?", frågar jag med ett flin.
"Inget. Jag gillar bara inte professor Zarco längre", säger Remus. Det är underligt beteende för honom och jag hade inte väntat mig att han skulle vara med på det, men jag tänker inte fråga mer om det. Då kanske han ändrar sig.
"Ja, vi gör det", säger Peter ivrigt och vi går mot stora trappan. Jag känner på mig att den här dagen ändå kan bli ganska bra. Jag ska försöka prata med Aziza ikväll, även om stämningen kommer vara konstig mellan oss.

BRA!!!!!!! JÄTTEBRA!!!! SUPERBRA!!!!

Bra!!!