Monster High School

Jaha.....

Fukkin crush menade jag.. Autocorrect vettu... Vafan mitt liv är ett helvete på grund av auto correct..

hehe ja det kan bli så ibland.. jag kan försöka hänga med

Hupp
Förlåt för att autocorrect existerar xD det blev sjuuukt awkward där lol cx

lol indeed i guess

Maten är god, men jag känner mig lite rastlös. Jag pratar lite med några tjejer mittemot mig, de har gått ett år förut. "Ja, asså, vampyrer är så fett ägiga!" Säger en av tjejerna. "Ja, verkligen! They rule this place!" Säger den andra uppspelt. "Vad är du för varelse?" Vi pratar en stund, sedan ropas det ut att vi ska gå mot sovsalarna. Några äldre elever visar oss vägen.

Jag går upp i sovsalen. Det är bara den där konstiga tjejen som kan bli en humla som är där. Jag stirrar på rummet. Det finns en riktig säng. Den ligger i en glaslåda fylld med vatten. De andra verkar ha konstiga mjuka bomulls saker med tyg på.
Jag kan inte låta bli: jag springer till glaslådan och hoppar i så vattnet skvätter. Jag lägger mig på den lagom hårda snäcksängen som jag har. Åååh, att äntligen få andas vatten igen!

(I'm back now c:<
Jag biter sönder nätet. Hon är trött nu, jag ser det. Och jag springer emot henne sätter tänderna i hennes hud. Blodet sprutar.

Sovsalen är ganska stor, det är våningssängar. Det står en garderob bredvid varje säng. Jag öppnar den som är bredvid min säng och ser att inuti den är det två mindre garderober. Jag ska visst dela med min sänggranne. I garderoben finns också ett kylskåp och ett utfällbart skrivbord. Det hänger redan lite kläder i båda garderoberna. Det verkar vara skoluniformer, tre tröjor, en överdragströja, en slips, halsdukar, mössor, skor, byxor och en jacka. Min väska ligger på den övre sängen. Jag vänder mig om och ser en vattentank med en tjej i. Tjejen som jag pratade med förut. Jag vinkar försiktigt.

Jag har lämnat av Lirima och Archie. Och då ser jag det.
"JULIE! NEJ!"
Jag kastar mig upp i luften, och det väller ut blixtar från mina händer. Jag springer fram till Julie. Hon är medvetslös.
Jag ropar hennes namn, förtvivlat. Sedan minns jag en formel mamma lärde mig som liten. Jag börjar mumla den, och Julies sår sluts.