prs med ingetledigt

- Snälla söta rara låt mig få göra det en sista gång, sa jag.
Jag kollade på honom med hundögon.

Hon var så vacker. Det smärtade nästan till i mitt lilla svarta hjärta när jag sa "nej" för andra gången.

Jag böjde sorgset på mitt huvud.
- Okej, sa jag tyst.

Jag flinade och lade armen om henne.

Jag kollade ner på mina skor.
- Lova att låta Lucas vara, sa jag och kollade på honom.

- Jag lovar att JAG inte ska göra honom något, svarade jag och kramade hennes ynkliga kropp.

- Dom andra måste också lova, sa jag och kramade tillbaka.

-Jag ska försöka, men jag kan inte lova, svarade jag.

-Okej, sa jag.
Jag tog upp min väska från golvet.
- Jag måste på lektion ses sen, sa jag och gav honom en puss på kinden.

(Skriver det här ur Lucas perspektiv)

Jag blinkade förvirrat och såg mig omkring. Jag kände igen rummet som skolsysters. Hela min kropp ömmade, jag kunde inte stanna kvar en minut till. Skolsyster befann sig inte i rummet så jag hoppade ner från sängen och gick med ostadiga steg mot dörren.