The vavmpire's plaan [PRS]

Hon stängde dörren och låste den efter sig. Försiktigt tassade hon till den stora sängen och kröp ned under täcket och lade huvudet mot den mjuka kudden. Sakta slöt hon ögonen men hon lyckades inte somna. Utan att öppna ögonen låg hon där med ögonen slutna men sömmen gjorde sig inte påmind. Efter kanske 10 minuter hörde hon ett skrapandes mot väggen. Långa naglar som drogs närmare hennes säng. Eller om det var på andra sidan. sakta öppnade hon ögonen och vände sig i sängen, men inget verkade vara där.
"hallå?" frågade hon prövande men ingen verkade vara där. Rummet badade i mörker och blixten slog ned och rummet lystes upp för ett ögonblick. Som hon hade trott. Ingen var där.

Jemima hade redan somnat. Men vaknade upp med ett ryck när helt plötsligt fönstret blåstes upp.
Jemima gick fram till fönstret hon darrade. när hon kom fram till fönstret stängde hon den. Hon vände sig om för att gå tillbaka till sängen men stannade upp när hon hörde fotsteg utanför rummet.
"Kanske det är Lord Reid?" tänkte Jemima för sig själv. Men hon vågade inte att se efter.

April vaknade med ett ryck när täckte ramlade till marken.
Hon böjde sig ner för att ta upp henne när hon såg två lysande ögon under sängen.
Hon skrek av rädsla.

Hon ryckte till när hon hörde skriket och for upp. Men snubblade ner på golvet och hon kved. Men var snart uppe på fötterna igen och sprang mot dörren, låste upp och störtade ut och knackade på Aprils dörr.
"April?!" Hon ville inte öppna dörren och om den var låst så var det ingen mening.
"April mår du bra?"

Jemima hade också reagerat på April's skrik men hon visste inte var April hade sitt rum så Jemima började att gå omkring oroligt i korridoren & hoppades på att hon gick åt rätt håll.

- Två lyssnade ögon under min säng, skrek hon.
Tårarna rann ner för hennes kinder.
- Ruby kom hit snälla, grät April högt.

Hon öppnade dörren och sprang fram i mörkret och sjönk ner på knä och omfamnade April och strök en hand över håret.
"Såja gråt inte."
Hon vaggade henne och smekte hennes kind.
"Vill du att jag sover här?" Hon klappade på sängen.
"Du är nog för uppskakad så kom nu" Hon reste sig och tog hennes hand.

Jemima såg sig omkring i den mörka korridoren. Strömmen var ju borta så det var väldigt mörkt.
"A..April? Ru..Ruby? var är ni någonstans. "
Jemima såg en dörr som var halvt öppen. hon gick in i rummet men varken April eller Ruby var där. I stället var det en fruktansvärd stank & golvet var halt av någon slags chock vätska. Hon kände omkring på väggarna & skrek till & drog undan handen när hon kände något äckligt på väggen.

- Jag vill inte vara här jag vill hem, grät Hon.
Tårarna strömade ner för hennes kinder.
- Jag vill hem, grät April.

Hon höll henne nära sig och hyschade henne.
"Jag kommer snart. jemina skrek." Hon satte henne i sängen.
"kommer snart okej." Hon väntade inte på svar utan sprang till Jemina i mörkret och fångade upp henne.
"vad är det med er två?" Hon såg på henne.