Våga erkänna!

Ska bevaka den tråd

Kapitel 30
Någonting händer på skolan runt Alla hjärtans dag. Alla blir lite mer kärvänliga. Husalferna nere i köket brer på lite mer grädde på deras gräddtårtor, lärare som inte alls brukar vara särskilt kärvänliga, Professor Snape och Vector till exempel, ger oss extra tid till att förbereda oss inför slutproven och även personer som Blaise är förvånansvärt snälla.
- Vad ska du och Anthony göra imorgon? frågar Daphne och blåser på sina naglar så att nagellacket ska torka fortare.
Den röda färgen mot hennes ljusa hy ger en bra effekt. Om Madame Pince skulle få syn på hur nära nagellacks burken står boken så skulle Daphne få straffkommendering i flera veckor. Jag rycker på axlarna.
- Allt Anthony frågade var ifall jag ville gå på en dejt med honom. Han nämnde aldrig vad vi ska göra. Däremot så mötte jag honom igår och då sa han att jag skulle klä upp mig.
- Vem vet, Anthony har kanske något speciellt planerat för er två.
Jag gillar inte undertonen hennes ord har. Daphne tittar på mig och ler ett retligt leende. En lätt rodnad lägger sig över mitt ansikte och hon ler bredare.
- Äsch. Var inte dum. Vi har inte ens varit tillsammans i två månader.
- Och? Du gillar väl honom?
Jag nickar.
- Precis! Så, vad är det som hindrar dig?
- Nästan två månader Daphne! upprepar jag.
Daphne himlar med ögonen. Som ett nästan kusligt sammanträffande dyker killarna helt plötsligt upp. De slår sig ljudligt ner vid vårt bord.
- Draco, hur länge hade du och Daphne varit tillsammans innan ni gjorde det?
- Om du frågar Pansy så ett halvt år, om du frågar mig så mycket tidigare, säger han och vänder på stolen så att han kan vila hakan mot ryggstödet.
Jag ger Daphne ett vinnande leende. Hon fnyser.
- Hur mycket tidigare?
- Ungefär fyra månader tidigare.
Det vinnande leendet på mina läppar försvinner och syns istället på Daphne.
- Får jag fråga varför du är intresserade utav hur tidigt in i deras förhållande Draco blev av med oskulden? undrar Blaise.
- Jag försöker få Austen att förlora sin.
- Daphne!
Killarnas blickar vänds mot mig. Generat tittar jag ner i min bok.
- Jaha, okej… Där ser man. Beror detta samtal på att det är Alla hjärtans dag i morgon? frågar Goyle.
Daphne nickar.
- Anthony ska ta ut Austen på en dejt imorgon men hon vet inte vad de ska göra. Så jag gav ett förslag kan man säga.
Blaise öppnar sin mun för att säga någonting men när jag ger honom en mördande blick tystnar han väldigt snabbt. Samma blick låter jag glida över de andra. Ingen av dem säger något mer. Inte ens Daphne. Killarna plockar fram diverse skolböcker och vi läser under tystnad för en stund. Men jag kan inte fokusera på vad jag läser. Det Daphne sagt lämnar inte mitt huvud. Är det det som Anthony har planerat? Jag menar, han har ju inte berättat vart vi ska eller vad vi ska göra. Tänk om han.
- Så Draco, vad har du för planer inför Alla hjärtans dag? frågar Daphne.
Jag himlar med ögonen. Hennes fokusering är lika dålig som en femårings. Draco rycker på axlarna.
- Det blir väl det som Austen inte kommer göra, säger han.
Blaise är den första som skrattar. Draco och Daphne stämmer snabbt in och tätt efter dem kommer Crabbe och Goyle. Deras höga skratt drar till sig uppmärksamhet och genom skrattsalvorna kan jag höra ljudet av bestämda steg. Madame Pinces asliknade ansikte dyker upp bakom bokhyllorna.
- Det här är ett bibliotek! Man ska vara tyst! fräser hon. Skärpning!
Sen försvinner hon bort igen. Mina vänner kväver sina skratt medan jag själv sitter helt tyst. När Daphne har lyckats sluta skratta himlar hon med ögonen mot mig.
- Kom igen Austen, du måste ju kunna skratta åt dig själv.
Jag ger henne en kort blick innan jag återgår till min bok.

I flera timmar har jag suttit inne i sovsalen. Alla kläder som jag har med mig känns helt fel och jag börjar bli stressad. Om en timma ska jag möta Anthony och jag har inte gjort något annat än att duscha. Daphne, som lämnade sovsalen för ungefär fyrtiominuter sedan, kommer in och tittar på röran som jag ställt till med runt min säng.
- Har du kommit någonstans? frågar hon.
- Vad tror du? Jag går fortfarande runt i morgonrock och jag har inte sminkat mig eller gjort iordning håret. Jag är lite stressad!
- Ta det lugnt. Varför kan du inte ha den här? frågar Daphne och håller upp en småblommig långklänning.
Den klänningen var en av de första plagg som jag ratade.
- Kom igen, det är min första Alla hjärtans dag med en pojkvän. Jag vill se bra ut.
Daphne låter klänningen falla till golvet igen och tittar sig runt omkring innan hon går fram till sin koffert. Hon rotar runt och plockar fram någonting rött.
- Prova den här.
Det hon ger mig är en kortärmad klänning med klockad kjol i ett rött bomullstyg. Tillsammans med mina svarta platåsandaler så blir det perfekt. Daphne hjälper mig att sätta upp mitt hår i en hög hästsvans och ser till så att sminket är helt perfekt. Bara ett par minuter innan jag måste gå är vi klara.
- Ha det så trevligt. Gör någonting som jag skulle göra för en gångs skull!
Med de orden bakom mig lämnar jag henne i sovsalen tar mig genom fängelsehålorna. När jag kommer upp i entrén så får jag syn på honom högst upp på trappan. Hans blonda hår matchar han med en grönblå skjorta som är istoppad i ett par ljusa jeans. Det är med ett brett leende som han möter mig i mitten av trappan. Anthony, som stannar på ett trappsteg högre upp än mig, tar jag i mina händer och flätar samman våra fingrar.
- Vad fin du är.
- Tack så mycket. Du ser inte heller så dum ut, säger jag.
Hur länge ska vi stå här innan han berättar vad vi ska göra? Anthony ler ett snett leende.
- Är du nyfiken på vad vi ska göra?
Jag skrattar.
- Är jag så lätt att läsa av?
Han tar min hand och vi går tillsammans upp för trappan. Att han leder mig bort till salen med de flyttande trapporna avslöjar att vi inte kommer lämna slottet. Men när vi tar trapporna upp till sjunde våningen så förstår jag ingenting. Allt som finns här är ju bara klassrummet där jag har talmagi och ingången till Gryffindors sällskapsrum. Mitt i en tom korridor, framför en målning av en man som försöker lära troll att dansa, stannar Anthony. Han släpper taget om min hand och börjar gå fram och tillbaka i korridoren.
- Vad gör du?
Det verkar som att han inte hör mig, för han fortsätter bara att gå. Jag tittar mig omkring. Det är ingen annan här och förutom mannen och trollet så är väggarna helt tomma. Men plötsligt, på en väg som alldeles nyss var tom, syns en dörr. En stor trädörr med en lucka som man öppna och stänga på andra sidan. Jag kan också höra ljudet av svag musik. Med ett brett leende riktat mot mig går han fram till dörren och knackar på den. Efter en kort stund öppnar någon luckan. Men eftersom luckan är så liten så ser jag bara personens mun.
- Biljett.
Rösten tillhör en okänd kille. Anthony plockar fram någonting ur sin ficka som han sträcker fram för att sedan lägga tillbaka den i fickan efter att den okända killen tittat på det i ett par sekunder. Killen försvinner och luckan stängs. Ljudet av ett lås som öppnas hörs. Min pojkvän vinkar till sig mig och jag går försiktigt fram till honom. Han lägger en arm runt min midja och den andra handen på dörrens handtag. Dörren glider upp och vi går in i rummet. Jag är mållös. Det är en stor sal som är full av musik och bekanta ansikten.Salen påminner om en balsal. Hela taket är fullt utav hjärtformade röda ballonger som musiken verkar komma ifrån. Det låter som Systrarna Spök men jag är inte säker. I salen finns det bord som är fulla av mat och i ett av hörnen kan jag se en stor soffgrupp.
- Vad är det här? frågar jag.
Min blick glider över de röda sidenbanden som är virade runt pelarna som håller upp salens tak.
- Det här är en DA- fest, svarar Anthony.
Han går fram till ett bord och häller upp honungsöl i två glas. Ett av glasen ger han till mig.
- Skål och glad alla hjärtans dag Austen.
Jag ler och vi skålar med våra glas.
- Glad Alla hjärtans dag.
_______________________________________
Ett lite kortare kapitel idag men jag hoppas ni gillar det ändå!
När det kommer till kläderna så har jag verkligen försökt tänka 90-tal, inte särskilt lätt men jag hoppas att det fungerar
kommentera gärna!
Älskar att ni tycker om den här ff:en, ni är de bästa läsare som man kan ha ♥

Ooooh, en DA-fest! Vad kommer de andra tycka om att Anthony tar med en slytherinare dit? :O

Men asbra som alltid! Ser så fram emot nästa del! (som alltid )

Awesome kapitel! Jag hoppas att austen går med i da

Ja Austen gå med i DA!!!!!!
Super kapitel !!!!!!

Super!!! Mer snälla! Du är så sjukt grym. This is the best ff:n ever!!!

Kapitel 31
- Austen!
Jag tittar mig över axeln och får se att Hermione kommer gåendes mot mig. Hon har på sig en mörkblå långklänning med tunna axelband och rosa skimrande läppglans.
- Hej! Vad roligt att du kunde komma, säger hon och ger mig en kram.
Någon ropar Anthonys namn. Vi ser att Terry och Michael står en bit bort.
- Jag kommer strax tillbaka.
Han ger mig en kyss på tinningen och går sedan iväg till sina vänner. De han passerar på vägen till dem hälsar glatt på honom och han hälsar lika glatt tillbaka.
- Hur kommer det sig att jag inte har vetat om det här tidigare?
- Endast för DA medlemmar.
- Så, vad är orsaken till varför ni gör ett undantag för min skull?
Hermione ler och nickar bort mot Anthony. En varm känsla sprider sig i hela kroppen.
- Han sa att han vägrade komma ifall du inte fick följa med.
Jag känner mig rörd över vad hon berättar. Dörren till salen öppnas och den här gången är det Harry och Ginny som kommer in tillsammans med Ron och Lavender. De får sån på oss och kommer fram till oss. Harry, Ron och Ginny ger mig en kram som hälsning medan jag bara får ett leende utav Lavender innan hon drar iväg med sin pojkvän. Anthony kommer tillbaka, precis som han sa, och börjar prata med dem. Samtidigt som jag dricker utav min honungsöl lyssnar jag till vad de pratar om. Det mesta av samtalet består av quidditch, vilket inte är så konstigt eftersom det är ett ämne som alla förutom jag och Hermione är intresserade av. Det är Ginny som pratar mest. Harry sticker in med ett ord då och då men står för det mesta helt tyst precis som Hermione. Jag kan se hur tydligt de undviker ögonkontakt. Harry står nära Ginny, som skiljer dem åt och då och då stryker han hennes arm. Men jag tydligt se att det mest är smekningar av plikt. Som om han måste påminna sig om att han älskar sin flickvän.
- Så, hur kommer det sig att ni startade DA? frågar jag.
- Det var Dolores Umbridge och ministeriets idéer om att vi inte skulle få lära oss någon partisk magi i försvar mot svartkonster som var grunden. Harry kom på idéen om att han kunde lära oss, svarar Anthony.
Harry harklar sig.
- Det var faktiskt Hermiones idé, påpekar han.
Hermione, som har haft sin blick nere i golvet, tittar förvånat upp och jag kan se hur hennes ögon lyser när hon tittar på honom.
- Nu när jag tänker efter så har alla saker jag gjort här på Hogwarts varit Hermiones idéer. Utan henne så skulle nog inte jag och Ron klarat oss särskilt bra.
- Ja, efter att ni två var nära på att få oss dödade eller relegerade under vårt första år så insåg jag att det inte var någon särskilt bra idé att låta er bestämma något mer, säger hon och fnittrar.
Harry skrattar åt minnet och jag kan se hur Ginnys blick flackar mellan sin pojkvän och hans bästa kompis samtidigt som hon ger ifrån sig något som ska likna ett instämmande skratt, trots att hon inte vet vad de två vännerna pratar om. Det är en ganska sorgsen syn. Ron kommer tillbaka, den här gången med en tallrik mat i handen istället för Lavender.
- Vad pratar ni om? frågar han med munnen full av kycklingklubbor.
- Austen frågade varför vi startade DA, svarar Anthony.
Ron nickar mot Hermione.
- Hennes briljanta idé.
Hermione rodnar och Ginny ger sin bror en blick.
- Ja, vi har redan kommit fram till att Hermione är er räddare i nöden. Jag är hungrig. Austen, vill du följa med mig till maten?
Frågan överrumplar mig.
- Eh, självklart, säger jag och ger mitt glas till Anthony.
Maten som är framdukad ser precis ut som maten vi brukar få och jag antar att det är husalferna som bidragit med den. Ginny tar en tallrik och börjar lasta på mat. Jag väntar spänt på att hon ska säga någonting. Men Ginny är tyst under tiden som hon lägger upp sötsaker efter sötsaker på hennes tallrik. Det ser som om tänker tröstäta.
- Är det någonting som tynger dig? frågar jag försiktigt.
Ginny ger ifrån sig en suck och ställer ner sin tallrik.
- De är så nära. Ibland så pratar de om saker som jag inte har någon aning om och när jag frågar vad de gjorde så får jag inget svar eftersom de är fullt upptagna med att skratta eller så svarar de med att ”man skulle ha varit där”. Jag känner mig lite utstött.
- Men det är säkert inte med meningen som de gör så, säger jag.
- Nej jag vet. Jag antar att man blir väldigt bra vänner när man har gått igenom så mycket som de har gjort. Men att jag var tvungen att dela med mig så mycket av Harry var jag inte beredd på. Jag vet ju att jag inte kan ha honom för mig själv men ibland vore det skönt att umgås bara vi två. Ikväll ville jag till exempel att vi skulle hitta på något men Harry ville prompt gå hit.
Det gör mig ont att höra vad hon säger. Särskilt när jag vet om Harry och Hermione. Egentligen vill jag berätta för henne men jag kan inte bryta löftet om att hålla det hemligt.
- Jag tycker att du ska prata med honom. Jag är säker på att han inte vet att du känner som du gör. Killar är ganska dåliga på att se sådant, säger jag.
Ginny nickar.
- Du har nog rätt. Jag vill verkligen inte förlora honom. Han är mitt allt.
Jag lägger en hand på hennes axel för att få henne att sluta prata. Det hon säger vill jag inte höra. Inte när jag vet vad jag vet.
- Tänk inte mer på det. Det är Alla hjärtans dag. Gå och umgås med din pojkvän. Ta tag i bekymren imorgon.
Ginny ställer ner tallriken och ger mig en kram.
- Du är verkligen en bra vän Austen.
Sen går hon iväg och lämnar mig ensam vid maten. Jag suckar och plockar upp ett par karameller ifrån en skål som står väldigt lägligt placerad. Ett par armar kramar sig runt min midja och jag kan känner hur Anthony lägger sin haka på min axel.
- Vill du dansa med mig?
- Gärna men det är inte någon bra musik att dansa till, säger jag.
Han lyfter på sitt huvud och riktar sin stav mot taket. Utan att ens yttra en trollformel byts den snabba musiken ut mot en lugn melodi.
- Fixat.
Jag skrockar och låter honom leda mig ut på dansgolvet. Det känns bra att dansa nära honom. Att vara i hans armar får mig att bli alldeles varm i hela kroppen. Efter en stund så är vi inte de enda som dansar. Jag kan se Ron och Lavender. Även Neville dansar med en tjej som blont långt hår. Harry och Ginny dansar också. I samma ögonblick som jag tittar på Hermione blir hon uppbjuden utav en kille med sandfärgat hår som jag tror heter Seamus. Hon tackar ja och lägger sina händer på hans axlar. De dansar under tystnad. Trots att jag är en bit bort så ser jag när Harry och Hermione får ögonkontakt över axeln på sina danspartners. Jag kan tydligt se att de båda tänker på senaste gången de dansade. Fast den gången var det med varandra. Under alla år som jag trånat över Draco så har jag nog aldrig lidit så mycket som de gör. Jag förstår inte hur de klarar av att vara ifrån varandra. Särskilt inte när de veta att de båda tycker om varandra. Med de här tankarna i huvudet tittar jag på Anthony.
- Jag är kär i dig.
Mina ord förvånar honom. Han var inte beredd på det där. Efter vad som känns en evighet säger han någonting.
- Jag är kär i dig också.
Med ett leende på läpparna kysser jag honom. Aldrig har jag varit så glad över att ha sagt någonting som när jag sa de där orden till honom. Att höra dem var inte heller särskilt dumt.
_________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera gärna!

Du får mig verkligen att känna för Harry och Hermione... och samtidigt: stackars Ginny Varför gör Harry inte bara slut med henne?

Och Austen och Anthony är så söta, men nu vill jag ha mer Draco!

Nååå STACKARS Hermione och Harry...och Ginny...
Superbra kapitel!!!!
Yeeh Austony ÄGER!!!!!!!

Allså, jag vet ej vem jag ska tro på Austony eller Drausten. Jag tror Austony får bli kärleks paret och Drausten får bli vänskaps paret. Draco verkar ju vara rätt bra pratare

Det skall bli spännande att se hur Draco, Blaize och de andra reagerar. Fortsätt skriv!!!

Taggar: Teddy01