Prs mellan PPP och Harry-Potter-Bokslukaren

Alla tre gick upp till Gruffindors sällskapsrum. Harry gick in till pojkarnas sovsal, och Liv och jag till flickornas. Jag blev sömnig av allt intryck, och det var med mycket möda och stort besvär - som i sången - jag tog på mig torra. Som tur var var det inte skoluniformerna vi hade på oss då.

När vi var torra och ombytta gick vi ned till fängelsehålorna för det var där trolldryckslektionerna hölls.
Eftersom det här var Snape, och ingen förlåtande lärare, tänkte jag vara uppmärksam. Det var förstås meningslöst, för Snape ignorerade Gryffindorelever av en princip. Han hatade de, hade jag fått intrycket av.

Jag stönade bär jag insåg att det var trolldryckskonst, och försökte genast hitta förevändningar till att det onte var så. Men hur jag än spekulerade kring det var det trolldryckskonst just nu.
Typiskt.

(Jag tappade en tand nyss )

(Grattis, eller vad man ska säga! Enligt mig ska man vara glad om man tappar en!)

Jag hade redan tagit fram min trolldrycksbok, när Snape kom stormandes in i rummet. Jag tittade på Jenny. Vad var det med honom?
Hon ryckte på axlarna.

(Jag blev jätteglad! Då får jag ju pengar...! Orkar inte skriva nu, är för trött )

"Jag har hört att Miss Wester och Miss Skii har smugit på skolans område utan tillåtelse. Kan ni vara snälla att följa med här, eller ska vi ta det inför hela klassen."
Snape hånlog.
Vad var det nu? Behövde man tillåtelse för att gå runt på skolans område?

(Fantasin flög in på villovägar, INTE...x()

"Eh, professor Snape", började jag, "men enligt skolans regler får man vara utomhus."
Det kändes helt absurt att säga det. Som om inte han visste det!
Snape gav mig en mördande blick, och jag tystnade.
"Följ med", sade han, och vi hade inget annat val än att ställa oss upp och gå.
Snape ledde oss bort mot en korridor lite längre bort därifrån. Jag var otroligt nyfiken på vad han skulle säga.
"Professor Dumbledore vill se er", sade han snabbt, "ikväll klockan åtta.
Jag tittade förvånat på Liv, som skakade på huvudet.

(det var ju inte fantasilöst!)

"Men", sa jag. "Jag trodde att du skulle tillrättavisa oss eller något."
Snape ignorerade mig.
"Du hörde vad jag sa, miss Wester", konstaterade Snape kallt. "Ni skall infinna er hos rektorn prick klockan 20:00 idag. Inga men."
Jag var för upphetsad för att protestera. Ville rektor Dumbledore träffa oss?

Förvirrade och ytterst förvånade lämnade Liv och jag korridoren, och gick tillbaka till trolldrycksklassrummet igen.
Vi fick en hel del blickar från de andra, men ingen av oss brydde sig särskilt mycket, vi var vana.
Snape verkade låtsas som om han inte talat med oss alls. Han undervisade som vanligt, var orättvis mot Gryffindoreleverna (särskilt mig, Liv, Hermione, Harry och Neville).

Min idé att lyssna ihärdigt under lektionen... Ja, man kan säga att det var ett totalt fiasko. Jag lyssnade inte särskilt mycket.
Efter lektionen började jag och Jenny ivrigt spekulera kring varför rektorn ville träffa oss.
"Det får inte vara för att vi är katastrofalt lite aktiva lektionerna, eller något annat negativt", suckade jag.