The rich man's daughter(PRS)

Mona ropade på en tjänare som snart kom in med mer soppa, och bröd. Hon log mot Hilde och skrattade lätt. "Jag ska visa dig runt sen".

"Jag hörde det." log Hilde och började äta med god aptit, åt upp allt.
"Fast,....finns det kläder?" frågar hon då hon bara har ett lånat nattlinne vems det nu var, och vems var rummet?

Mona gick fram till en byrå som fanns och drog fram lite kläder, ett enklare klänning i grovt material som var krämfärgad. Hon gav den till Hilde. "Ledsen...Far brände era gamla kläder, han sa att det fanns löss i dem".

"Åh." sa Hilde och drog handen genom håret och såg förundrat på Mona.
"Då vet jag vad den konstiga känslan var, jag har inga löss, och jag är ren." sa Hilde och verkade överväldigad av denna saken. Hon såg på klänningen och log.
"Den är vacker, får vänja mig vid klänning igen." sa hon och tog sig försiktigt ur sängen stödde prövande på foten.

Mona skrattade lätt."Du får vänja dig vid den känslan då". Hon nickade sedan och fingrade lite på tyget. "Ska jag hjälpa dig få på den?".

Hilde log och skrattade.
"Nej, det klarar jag nog själv. Men om fröken skulle vilja ha vänligheten att vända sig om och inte kika så skulle det göra mig glad." log Hilde, lite värdighet hade hon allt.

Mona nickade och vände sig om och gick fram till fönstret och såg ut. Det var mitt på dagen och folket och tjänarna arbetade för fullt ute på gården.

Hilde bytte snabbt om men granskade sedan sitt lår kritiskt. Det var ett ärr där, ganska så brett.
"Ser det hemskt ut?" frågar hon Mona med rynkad panna, även en som hon ville vara fin.

Mona vände sig om och log mjukt. "Nej du ser bara spännande ut med det" sa hon försäkrande innan hon tog hennes hand för att dra med henne ut.

Hilde lät klänningskjolen falla och följde med.
"Ja, ingen lär se det ändå, vad jag har under mina kjolar är min ensak." sa Hilde bestämt och ser sig om. Det var en ovanlig känsla att ha klänning, att vara ren och att gå barfota på stengolv.
"Tänk att människor har allt detta." sa Hilde hänfört åt allt.