PRS

När jag hade ätit upp lasagnen så var jag för trött för att ens tänka på att göra något annat än att gå och lägga mig. Jag stängde av teven och gick sedan ut med tallriken i köket. Jag fick syn på att klockan bara var lite efter tio på kvällen, jag brukade lägga mig närmare tolv annars. Men jag hade ingen lust att vara uppe längre för allt var så tråkigt. Och tristessen gjorde mig trött. Jag gick in i mitt rum och stängde dörren. Mamma och pappa hade inte kommit hem än så jag hade ingen att säga Godnatt till. Jag brukade logga in på Facebook och säga Godnatt till Ewan varje kväll, men nu kunde jag inte det. Jag suckade och bytte om till min ljusrosa pyjamas, sedan gick jag in i badrummet och tvättade bort mitt smink som var utkladdat i hela ansiktet. När ansiktet var rent så gick jag tillbaka in i mitt rum och kröp ner i sängen. Jag tänkte på att det var skola imorgon. Jag hade inte lust att träffa varken Ewan,Dean eller Oliver.Men jag tänkte inte gråta. Jag tänkte visa mig stark.

Jag läste i några minuter tills mina ögonlock blev tunga och jag var tvungen till att kämpa för att hålla dem öppna. Jag gick slött och borstade tänderna i badrummet och kröp ner under det varma täcket i min sköna säng. Det kändes konstigt att inte ha fått något 'godnatt' av Violette, eller över huvudtaget någon alls. Jag kände mig helt forever alone där jag låg i min säng och stirrade på bilden av mig och Violette som små när vi åt kex på stranden, som jag hade ställt på mitt nattbord i förrgår, faktigst.
Jag lyfte ner den i lådan och suckade. Hur skulle skolan gå? Skulle jag alls gå och säga att jag mådde illa eller skulle jag bara gå och ta det som det kom? Jag hade verkligen ingen lust, men jag var som en öppen bok, alla kunde se om jag ljög eller talade sanning. Det var riktigt störande ibland, men också ibland kunde det vara bra, på något mystiskt sätt.
Jag suckade och blundade. Jag kunde inte somna, tickandet från min klocka och suset från min dator irriterade mig och höll mig vaken. Jag vände och vred på mig själv tills jag tillsut efter någon timme lyckades somna.

Jag låg och funderade på allt möjligt i säkert en halvtimme innan jag somnade.

Nästa morgon väcktes jag av väckarklockans höga signal. Jag sträckte sömnigt ut armen under täcket och stängde av den. Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Jag gav ifrån mig en besvärad gäspning innan jag reste på mig. Jag tittade på min mobil, men ångrade mig då jag såg att jag inte hade några meddelanden. Jag suckade tungt och gick ut i köket. Mamma och pappa hade redan åkt till jobbet. Jag plockade fram yoghurten ur kylen och tog en skål ur skåpet. Jag hällde lite yoghurt i skålen och tog sedan en sked. Jag satte mig vid köksbordet och började äta.

Jag vaknade med ett ryck av alarmet som hade satts på på min mobil. Med ett irriterat stön stängde jag av det och låg i sängen i fem minuter till för att liksom vakna lite mer. Jag reste mig och tog på mig ett par mjukisbyxor och en hoodie. Jag kände för slappa och sköna kläder idag. Jag sprnag ner för trappan till köket och åt en macka innan jag började packa väskan. Jag kollade snabbt mina sms och min facebook. Jag hade fått 2 meddelanden på facebook, men brydde mig inte. Det var bara från Oliver och från Miranda som var min labb partner. Jag önskade att ett av meddelanden skulle ha varit från Violette.., eller Dean.
Jag gick till hallen och drog på mig skorna och jackan. Bussen stod redan och vänta och jag sprang till den. Jag visade mitt busskort och satte mig längstbak och tittade ut genom fönstret på alla förbigående människor.

Jag hade egentligen ingen lust att gå till skolan idag men jag hade lovat mig själv att visa mig stark så jag var tvungen. Jag åt upp yoghurten och ställde sedan skålen på diskbänken. Jag gick in i badrummet och borstade tänderna och tog en snabbdusch. Jag lindade en handduk runt mig och gick sedan in i sovrummet. Jag såg ner på min hand och fick syn på att jag hade glömt att ta bort bandaget innan jag duschade. Det var helt blött. Jag suckade irriterat och började linda av det. Jag flämtade till när jag såg hur min hand såg ut. Den var dubbelt så stor och svullen som vanligt och helt blodröd. Såret var stort och varigt. Det här skulle jag definitivt behöva visa för en läkare, men det struntade jag i. Jag gick in i badrummet igen och hämtade en ny rulle bandage och lindade den runt handen. Sedan gick jag in i sovrummet igen och började klä på mig. Jag tog på mig ett par jeansshorts och ett svart linne, sedan torkade jag håret med hårfönen och plattade det. Jag sminkade mig med eyeliner, maskara och läppglans som jag brukar och tog på mig parfym. Jag gick ut i hallen och tog på mig mina skor. Eftersom att min andra jacka var i skolan så tog jag en annan. En svart skinnjacka. Jag la min mobil och ciggarettpaketet i jackfickan innan jag öppnade ytterdörren och gick ut. Jag ångrade inte att jag hade tagit shorts, då jag kände hur varmt det var ute. Jag började gå mot tågstationen och inom tio minuter så satt jag på tåget.

Bussen körde iväg och stannade några gånger på vägen och plockade upp andra innan den bromsade in till skolans överfulla parkering. Eleverna satt ute i solen och det var flera som hade shorts på sig. Jag var säkert den enda i svarta kläder. Jag gick av och blev mött av Oliver. Typiskt, tänkte jag och suckade lite onödigt högt.
- Vad är det? Undrade Oliver och såg oroligt på mig. Jag skakade på huvudet.
- Ingenting, mumlade jag och gick in till skolan till mitt skåp. Jag låste upp det och fick syn på den lilla bilden jag hade av mig och Violette på insidan av skåpdörren. Jag ryckte ilsket bort den och slängde den i papperskorgen. Tårarna brände, men jag ville inte gråta framför andra, nog för att jag redan gjort det dagen innan och nog många gånger före det också. Jag fick en massa konstiga och dömande blickar på mig och många viskade om mig och Violette, tyckte jag iallafall att jag hörde. Jag vet inte, jag kanske bara inbillade mig eller något.
Jag önskade att Violette inte skulle komma till skolan idag, men på något sätt ville jag att hon skulle komma iallafall. Jag ville bli vän med henne igen, men jag ville inte säga förlåt.

Efter en kvart stannade tåget vid skolan. Jag behövde bara gå över vägen för att komma till skolgården. Jag klev ur tåget och gick över vägen. Massa elever satt ute och slappade i solen. Jag gick förbi dem och in genom entrén. Jag fick massa blickar på mig och hörde hur folk började viska saker till nån annan. Jag suckade tyst och gick mot mitt skåp. En bit bort stod Ewan. Jag suckade och gick fram till mitt skåp och låste upp det. Jag tog av mig jackan och la in det i skåpet, sedan tog jag ut matteboken. Jag hade en bild på oliver med ett hjärta över i skåpet. Jag suckade och plockade ner Bilden. Jag slängde den surt på golvet och lät den ligga där. Jag smällde igen skåpet och gick sedan och satte mig på en bänk utanför klassrummet där den första lektionen skulle vara.

Jag tog böckerna till första lektionen och satte mig på en bänk. Oliver kom och satte sig brevid mig. Måste han verkligen svansa efter mig hela tiden?
|| Sry, kort xD ||

( lugnt)


Jag suckade och såg på klockan. Det var sju minuter kvar tills lektionen skulle börja. Jag såg mig omkring. Plötsligt fick jag syn på Dean. Han kom gående mot mitt håll.

Nej inte nu!, tänkte jag.

Han satte sig ner bredvid mig.

" Hej, sa han. Jag nickade bara som svar.

" Eh.. Jo.. Jag tror inte att jag vill gå med dig på balen längre, jag har hittat en annan, sa han

Jag svalde hårt. Jag kände hur tårarna brände mot näthinnan, men jag skulle visa mig stark. Jag nickade.

Dean reste sig upp och gick iväg.

Oliver såg på mig och log. Jag såg tillbaka på honom, men besvarade inte leendet. Jag ville hem tillbaka. Violette satt en liten bit bort och hon såg tårögd ut. Jag undrade vad det var med henne. Jag såg också Dean gå bortåt från henne, hade han sagt någon som sårat henne? Jag suckade lite onödigt tungt och lutade huvudet mot väggen. Jag hade verkligen ställt till det med Violette.
- Fan vad jag hatar mig själv, mumlade jag och glömde bort att Oliver satt där brevid mig. Han såg undrande på mig.
- Vadå? Varför? Skär du dig? Frågade han irad. Jag skakade på huvudet.
- Nej, sade jag snabbt.
- Jag har bara förstört allt med Violette, hon hatar mig säker, sade jag ganska högt och nästan hoppades på att Violette skulle höra mig och jag hade ingen aning varför.