På havets botten.

Mannen tog upp ett klot och såg på den.
"Jag kommer att filma allt så ni kan se närmare." En propeller kom upp och den börjde sväva av sig själv. Han vände sig mot Aida.
"Nu ska vi börja. Slappna bara av"

Han sprang längs korridoren. Bara han inte kom för sent..

Han böjde sig över henne och såg på henne innan han tog up ett föremål och log. "Gapa är du snäll."Han lät vänlig och ville få henne lugn.
"Ni förstår väll att hon kan förstå oss."Han pekade mot hennes huvud."hon har ett chip inplanterat och därefter kan hon förstå oss. Jag vill inte vara för elak för då blir allt bara jobbigare för oss och henne-"

Han ryckte upp dörren.
"Stopp!", skrek han innan han hann hejda sig.

Läkaren ryckte till och såg uppp och ögonen var vaksamma och han såg upp.
"Vsad skriker du om min elev?" Han log och lade sin behandskade hand på hennes huvud och log.
"Jag behöver lite hjälp med henne. Vill du hjälpa mig?"

"Men... Jag... NEJ!"

"Nu förstår jag inte riktigt." Han lade ner föremålet och såg på honom. "Hon måste undersökas!"

"Men... Tänker ni... På vilket sätt..?"
Han visste inte vad han skulle säga.

Han suckade trött. "Vad menar du?" Han vände på sig.

Han suckade.
"Tänker ni skada henne?", överartikulerande han.