The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia nickade. "Okej, jag går och ser om det finns mer i de andra husen, men jag är försiktig". Hon sökte igenom de andra husen och hade fått ihop en hel del flaskor till. "Jag tror du kan dricka" skrattade hon och satte ner flaskorna. "Vi skulle kunna tömma tre flaskor och ändå har mer än tillräckligt, vi orkar inte ens bära allt det här".

Mark log snett och såg på flaskorna.
"Vi slår läger i ett av husen och tömmer lite flaskor då." sa han roat och såg på henne.
"Vilket av husen var bäst?" frågade han artigt, som upplivad av spriten.

Lia log och tog upp hälften av flaskorna. "Det där nog, det verkade vara mest intakt" sa hon sedan och nickade mot ett av husen. Hon tog sig in dit och väntade på att Mark kom in innan hon stängde dörren. Sedan öppnade hon upp en flaska och tog en klunk. Men hon satte nästan i halsen då hon kände hur stark den var och började hosta.

Mark flinade lätt och lutade sig mot väggen och tog djupa klunkar ur flaskan.
"Inte van?" skrockade han fram och drog handen genom håret, mer avslappnat än förr, han hade snart tömt en och fortsatte med nästa, han var van vid det och blev inte lätt påverkad. Folk utanför ön skulle kalla honom alkoholist, här var det normalt.

Lia skakade på huvudet. "Inte vid sådan här sprit i alla fall" mumlade hon men tog några fler klunkar av flaskan. Bara efter det kände hon hur allt började bli lite svagt luddigt. Hon log lite och utan att tänka på det själv började hon flytta sig lite närmare Mark.

Mark studerade henne fundersamt fortfarande klar i skallen även om tankar började bli härligt avdomnade.
"Drick inte mer, du vill inte bli full så du inte kan försvara dig." sa han lugnt och tog flaskan från henne men sträckte ut armen om hon ville komma som föregående natt.

Lia log lite. "Ja det är nog bäst". Hon kom till honom och lutade huvudet mot honom som hon gjort förut. Det kändes mysigt, och betryggande, som om ingen ont kunde hända henne nu.
Lia såg upp på Mark och studerade honom, han såg avslappnad ut, det slog henne att han var ganska vacker.

Mark tömde sin flaska och Lias flaska innan han slutade och han la armen om Lias axlar för att ha henne nära. Nu var han mer avslappnad och mer sig själv, eller det som kunde vara honom än någonsin förr. Det var betryggande att ha henne nära och även om han suttit såhär med Johannes, så var detta en annan känsla, men han kunde inte komma på vad.

"Om bara jag kommer härifrån...Så kommer jag aldrig glömma dig" mumlade Lia och såg än på Mark. "Du är snäll...Godhjärtad och stilig" fortsatte hon. Hennes hjärta bankade fortare då han la armen om henne.
"Tack för allt" mumlade hon och böjde sig fram och kysste hans kind lätt.

Mark stelnade till vid orden och kyssen, han kunde inte hjälpa, kanske för allt var så ovant.
"Säg inte så..........det stämmer inte." sa han med sorgsen röst och slappnade åter av.
"Hur kan jag vara snäll och godhjärtad när jag sett tusentals kvinnor dö utan att göra något? Hur kan jag vara stilig med alla ärr?" nej, han bara skakade på huvudet, men log än svagt av kyssen hon gett honom.