David och Ella Potter (Marodörernas tid)

Ja du skriver JÄTTE BRA!!!!! SKRIV MEEER!

Ääääälskar det!♥

Bra!

Gaah massor av kärlek till dig o din ff ♥

Holy.... Såg först nu hur många kommentarer jag fått ♥ TACK!!!! Det här är ett RÄTT så spännande kapitel... imorgon kommer ni tyvärr inte kunna få något, men jag har bestämt mig för att jag ska skriva fram till slutet innan jag lägger upp mer... det är inte jättelång tid tills jag är färdig med det så ni får hålla ut ♥
Tack för mig ♥


Kap. 27

Ella

Jag var blöt, men det var bättre än att vara smutsig och blodig. Jag var rädd, men det var bättre än att vara död.
-Ella, sa plötsligt David. Jag har det! Jag har allti…
De kunde höra hur en man argt svor där nere, från tunneln. Han hade inte alls gjort det högt men det hade ändå haft effekt. Han hade liksom väst fram det, en ondskefull väsning.
Malom.
-Hur ko… kom han… in? Viskade Alice bestört och medans de alla tre sökte med blicken efter ett gömställe. Det här rummet var helt tömt på möbler.
-Kom igen! Följ mig, sa Ella och skyndade ut genom en dörr. Eller rättare sagt ett stort hål. Det såg ut att vara uppslaget av något stort. Rummet de nu kom in i var inte mycket bättre än det tidigare. Inget att gömma sig bakom överhuvudtaget.
Pang!

Det hördes en hög smäll bakifrån. Jag vände mig långsamt om och där, där… En varulv vrålade ut ett hest skri framför mig. En hög med dregel flög på mig och klibbade fast sig i skoluniformen. Besten kom hotfullt närmare. Den var högrest och gigantiska, vassa tänder. Sedan såg den hungrigt på mig och tog ett agresivt språng framåt. Jag knuffade våldsamt undan David och Alice åt var sitt håll och rullade sedan undan den själv.
-Aooooouh!
Men varulven hade inte öppnat munnen, den såg nu plötsligt osäker ut. Vem hade ylat? Plötsligt hördes en röst. Den gick inte att ta miste på. Det var James som kastade sig fram framför varulven.
-Lamslå, skrek ännu en röst. Samma väsande röst vi hört för ett kort tag sedan. Varulven föll ihop på golvet. Jag hade aldrig tidigare hört om en man som kunde lamslå en varulv…
Vilket drama.

Malom och hans anhängare hade nu kommit in i rummet, de stannade först oförstående upp innan Malom rasande skrek till de.
-Sätt igång då! Döda de som står i vägen för mig! Vrålade han och hans ögon blev till små glödande springor när han såg James.
Rummet flammade upp då olika besvärjelser flög genom det. Malom hade i stridens hetta börjat gå mot James. Peter stod i vägen. Han darrade på handen och i hans ansikte speglades tydligt rädslan. Jag insåg att jag behövde göra någonting. Snabbt.
-Incarcerus, ropade jag och lät trollstaven peka mot Malom. Han blev tvungen att vända sig om för att avvärja angreppet.

-Nej, men! Ser man på! Vem har vi här då, Potters lilla flickvän? James såg rasande på mannen. Och han olyckligt nog svara innan mig.
-Potters syster, sa han hatiskt och bet sig i läppen.
Varför James? Varför? Malom såg nu med förnyat intresse på mig.
-Åh! Bonus! Sa han och skrattade.
-Du är ju helt sinnessjuk, skrek James och kastade sig på Malom.
-James, skrek jag skräckslaget.
-Expelliarmus! Maloms trollstav flög ur handen på honom. Den flög genom rummet till det där stora hålet.
Caitlyn.
Striden upphörde plötsligt. Alla stod som fastfrusna i marken och tittade på kvinnan som sakta gick bort till Malom.
-Jag skulle kunna döda dig, sa hon kallt. Här och nu för allt du har gjort. Det vore inte mer en rätt.
Malom log ett hånfullt leende.

-Men du har inte vad som krävs, sa han försmädligt. Du skulle inte klara av mitt liv på ditt samvete. Vi var vänner en gång, Caity. Vi skulle kunna vara det igen. Vi skulle kunna styra världen.
-Nej. Det skulle vi inte. För jag är inte lika grym som du.
-Och det är synd det! Skrek Malom han kastade sig fram och grep tag i sin trollstav, han drog den med sig i ett fast grepp.
-Avada kedavra! Skrek han hest. Hel plötsligt saktades allting ner. Malom som gjorde ett utfall med trollstaven och sedan… Ett grönt ljus lyste upp rummet och en kropp föll till marken. Vår näst intill okända mosters kropp.
Caitlyn var död.

RÄTT så spännande? Skojar du! Det var JÄTTESPÄNNANDE!

Neeeeeeej!!Caitlyn! D;

Jättebra!!!

WOHO! MER MER MER

Plorran

Mer! Grymt spännande! Ahha klarar inte att vänta mer

R.I.P Caitlyn!

SUPERSPÄNNANDE!!! MER NU Plorran!!!!