The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena kom ner och såg förskräckt på det hela.
"Nej." skrek hon, och knuffade till Edward.
"Rör honom inte, jag gör vad som helst bara du släpper honom." bad hon med tårarna rinnande men nu stod hon mellan dem. Han gillade se henne svag och bedjande, hon provade på det.

David såg upp, det var en ansträgning att röra nacken. "Nej...Solena..." stönade han och Edward bara skrockade. "Nej, jag har tröttnat lite på att bara såra dig, jag vill såra din älskare, det sårar dig med". Han försökte komma fram igen.

"Käften" sa hon till David, det blev bara värre om han pratade och hon såg på Edward med glödande blick.
"Med mig kan du göra vad du vill, men du släpper honom. Jag är lagligen din, men inte han." sa hon bestämt men höll honom undan från David.

Edward såg lite frestad ut men flinade än. "Vill du ha honom levande får du ta honom härifrån själv". Han försökte ta sig fram och ta tag om Davids huvud än.

"Du rör honom inte." skriker Solena och hela den vackra väna varelsen hon var blir till det monster hon under år försökt mota bort. Hon knuffar in honom med kraft i väggen, något han inte var beredd på. Hennes ögon glöder och om och om igen slår hon in hans skalle i den hårda stenväggen.

Edward började blöda och för stunden svimmade han kort av. David såg på dem och stönade igen. "So...lena...". Hans ögon slöts ännu mer och han andades knappt.

Ilskan sjöd inom henne och var det inte för Davids rop hade hon dödat honom där och nu. Med sin styrka bände hon loss kedjorna från hans handleder och tog upp honom i sin famn.
"Allt blir bra nu." mumlar hon tröstande.

David svarade inte utan han svimmade av han med och bara hängde slappt i hennes famn. Det lilla blodet han hade kvar droppade från handlederna och de andra såren.

De kom hem till henne och Solena la honom i sängen.
"Vakna." sa hon skarpt bet sig själv och öppnade hans mun så hon kunde få i honom sitt eget med armen mot hans mun. Hon skulle bryta sig in på sjukhuset och få blodpåsar snart så kunde Greta sköta om honom.

Thomas öppnade munnen lätt och drack sakta. Men efter en stund vred han bort huvudet och vägrade dricka mer. Han hade börjat få lite färg och kraft.