Rollspel för Snigelklubben

Elvira:
Jag avlossar fler skott, laddar om och skjuter igen.
När kulorna tar slut...
Jag ryser av tanken och fortsätter skjuta.
"Isabelle! JULY OCH SWEETIE ÄR JU KVAR", ropar jag och skjuter en zombie som försöker klättra upp.

Isabelle:
"Ånej", ropar jag tillbaka och skjuter ner flera zombies. "Vi hoppas bara att alla zombies blir distraherade av våra pistoler, och att de andra är vettiga nog att gömma sig!"

Elvira:
Jag nickar och fortsätter skjuta.

Jag försöker ta loss stenarna, men det är hopplöst. Till slut kryper jag ihop i en boll och bara gråter. Men någon puffar mig på axeln. Jag rycker till. Det är.. En enhörning? En enhörning, med stora ögon. En pony med horn skulle jag säga. Den har gröna, stora ögon. I ungefär samma nyans som jag. Jag märker plötsligt att ponnyn har samma rosa och lilafärgade hår som jag, samma sorts lockar och samma bleka hy. En till kommer ut från mörkret. En Mörkblå med ljusblått hår, vingar och horn. Hon verkar dock äldre än ungen. Hon ler mot mig. Tror jag iallafall. Om ponnys kan le. Men hon har ju vingar och horn också, så det skulle nog inte vara så konstigt....

Isabelle:
"Umi? Snälla, säg att du kan spruta eld?" säger jag och skjuten ner en zombie. Umi gör det. Några zombies fattar eld.

Jag vaknar. Jag ligger fortfarande i grottan. Ingen ponny där. Jag fylls av hopplöshet över att det bara var en dröm. Tänk om jag ruttnar bort här?

July-
Jag går runt vid planet och undrar var alla tog vägen då jag hör ett människo skrik.
Jag springer dit för att se vem som är skadad. Men när jag kommer fram ser jag att det inte är en människa utan en zombie jag får panik och börjar springa men det kommer fler och fler tillslut är jag omringad av zombies.
" HJÄLP!!!"
Skriker jag
Och ser den ända möjliga ut vägen ett träd.
Jag klättrar upp så fort jag kan ända upp till toppen. Och zombisarnarna ställer sig runt trädet och försöker komma upp.
" Bara dom inte kan klättra."
Då lyckas en zombie komma upp jag sparkar ner den och försöker komma högre upp men det går inte jag är ju redan i toppen.
" HJÄÄÄÄÄÄLLP!!!!"
Skriker jag i förtvivlan

Isabelle:
Någon skriker. July. Jag letar efter henne med blicken. Hon sitter också i ett träd lite längre bort från oss. Jag siktar med pistolen mot en zombie som har klättrat upp i trädet och skjuter. Kulan träffar och Zombien faller.
"Sluta skrika", väser jag till July. "Det lockar bara till sig dem."

Jag antar att ingen kommer att hitta mig. Kanske är det lika bra. Att dö en fridfull död. Det är väl okej. Bättre än att bli uppäten av varulvar eller nåt iallafall. Undra om de ens har märkt att jag är borta. Antagligen inte...

July -
Jag ser zombies falla mot marken och vänder mig om för att se vem som gjorde det.
Isabelle den äldsta tjejen.
Men samtidigt som jag vänder mig om not Isabelle kommer ännu en zombie upp och puffar mig i ryggen så jag. Ramlar av grenen Jag sitter på jag lyckas få tag i en gren men här kommer jag inte orka hänga länge till jag måste komma upp i trädet igen