PRS(Isse Weasley)

"Jag vet..." Sa hon sorgset. Hon tog också tillbaka sin kniv och efter att ha torkat den på klänningen, stoppat in den i sitt fack igen.
När hon fått upp honom på hästen och sedan gått upp själv sade hon met hatisk röst.
"Du skulle aldrig trott så ens från början!" Och så red de iväg.

Thomas var nu tvungen att luta sig mot henne för att inte ramla av. Blodet rann längs hans ben från kniven och för varje stund kände han sig mer och mer yr. Tillslut blundade han helt och bara höll sig kvar.

Efter en lång ridtur var de äntligen framme. Där hästen nu stod var ett litet vattenfall bildade en liiten sjö nedanför och en regnbåge dansade i dropparna av de sista solstrålarna. Brevid fans en underbar trädgår med blommor och liknande och till sist en stuga som gav intrycket 'Landet, inte fattig'.
Shadow var dock för upptagen med att bära ner Thomas från hästens rygg och oroa sig för att han skulle förblöda, så hon kunde inte njuta av den underbara vyn.
"Berna, vila." Sade hon innan hon bar in Thomas, gick igenom ett stort vardagsrum, och gick sedan längst bort i en korridor. Där fans en dörr som ledde till en rymlig källare. Hon bar ner honom till vad liknade en fängelsehåla och la honom på en säng. Där band hon såret åt honom.
"Förlåt." Viskade hon då Thomas till synes sov.

Thomas hade mer eller mindre svimmat av då hon bar honom genom rummen. Hans byxben var rött av blod och han andades tungt och sakta.
Då hon väl bundit om det öppnade han sakta ögonen, han hade hört vad hon sa. "Jag förlåter dig...".

Hon kollar förundrat på honom. Sen kramar hon om honom, länge. Hon kan inte riktigt tänka klart. Men en sak vet hon om hon somnar nu, rymmer han. Hon lyckas resa sig upp och försöker gå för att låsa dörren.

Thomas log svagt och kramade lätt tillbaka. Han såg efter henne då hon gick. "Jag kan inte rymma nu...Inte med mitt ben...". Det gjorde för ont att gå nu.

Shadow kollade på honom, sen på dörren, sen på honom igen. Efter ett tag tog hon och lyfte Thomas och klev in i ett annat rum i korridoren. Det rummet har en dubbelsäng och en garderob vid fönstret. Hon lägger ner honom på sängen, lägger vattenflaskan på nattduksbordet. Efter att ha stoppat om honom, tagit av skorna och lagt honom under täcket, börjar hon gå ut igen.

Thomas kröp ihop i hennes famn och blundade. Han kände hur han kom på en säng och mumlade. "Tack...". Han drog täcket upp till näsan och sov snart.

Hon tog ett dopp i sjön. Efter den långa dagen kände hon all stress rinna av sig där hon satt på en klippa mitt i dammen. Hon tvättade även sin blodiga klänning och sånt. När det var liktigt mörkt ute gick hon tillslut in igen och utan att sätta på sig annat än underkläder och en lång t-shirt kröp hon ner under det varma täcket.

Thomas sov tungt och han blev svalare och svalare ju mer han sov, även om benet började blöda igenom igen. Då Shadow la sig vid honom så vände han sig mot henne och mumlade.