Prs(Dragon Fantasy)

Uriah log och nickade. "Då får du vara glad helt enkelt."
Så skrattade han instämmande. "Ja, det är något jag inte kan neka till!!"

"Kan försöka." log Mina lite och kom på fötter.
"Vi får väl gå och stilla din hunger." sa hon åt honom. Det var middag och hon borde väl ha något med, fast matlust var ingethon ägde och den iidiotiska idén att hon var tjock stoppade honom.

"Mmm.....Kan vi inte hämta lite mat hit? Annars måste vi ju sitta vid olika bord och jag sitter hellre med dig än mina syskon." Uriah log snett.

Minas ögon glittrade, "Ja, det låter bra." sa hon det värmde att han ville det. De gick och kom fram till elden hon önskade sig mat faktiskt mycket. Hon tog en stor köttbit, pommes och sås samt läsk, hon offrade till Nike. Hon tänkte att det hon inte orkade tog säkert Uriah.

Uriah offrade först åt sin far och tog sedan hamburgare, biff, pommes, ris, potatis, kyckling samt en massa frukter han inte kunde namnet på. Och så en tvåliters flaska med kolsyrat vatten. "Klar!" flinade han nöjt mot Mina och började gå.

Mina flinade åt hans tallrik och hon hade bara svårt att få i sig lite lax och sallad. De gick tillbaka mot stället vid sjön där de suttit. Mina satte sig ner med sin tallrik och började genast en innre kamp att äta något onyttig, mycket.

Uriah högg in redan innan de satt sig och åt med mycket god aptit. Han lyckades få i sig halva flaskan bubbelvatten och räckte den sedan till Mina. "Om din läsk tar slut kan du ta härifrån!" log han. Han såg ut över himlen. Det hade börjar skymma.

"Nej tack." log Mina hon orkade inte mer hon hade ätit lite av köttet och det andra men mycket återstod som hon inte ens fick i sig.
Hon låg nu på magen och såg fascinerat hur allt försvann hos honom.

När Uriah var klar vände han bort huvudet och rapade riktigt högt. Han skrattade. "Sorry för det där, lite av en dålig vana..."
Försiktigt lade han sig bredvid henne. De låg axel mot axel och han såg på himlen bör den gick från dag till natt. Efter ett tag var det helt mörkt och lite kyligt.

Mina skrattade lite frånvarande åt honom, egentligen tyckte hon väl att det var ganska äckligt. Men det var mysigt att ligga vid varandra när känslan av obehag att ha någon nära försvunnit. Det blev mörkare och kyligare och Mina huttrade till, "Vi bör nog gå nu." sa hon och bröt den behagliga tystnaden.