Cirkeln rollspel

Ze rynkade på ögonbrynen åt Fräs. Han kunde inte sluta se på de tre vid bordet bredvid, och rätt vad det var försvann han in under deras bord, utan att någon märkte. Ze gömde ansiktet i händerna och kände ett sug i kroppen. Nästa sekund kände hon sig lättare, smidigare. Hon såg på Oskars, Quitas och Celestes ben. Ze fick lust att skratta, så skönt var det. Hon kom sedan på att hon kunde nå Alex härifrån, och liksom drog in honom i Fräs, på något underligt sätt.
Förlåt att jag vara drog iväg med dig sådär, ursäktade sig Ze innan hon fortsatte,
Men jag tänkte prova och se hur mycket Fräs kan göra åt oss.
Och mycket riktigt satt katten omärkt medan middagen passerade. Fräs såg sig om, och från underifrån bordet kunde han mycket riktigt se Ze, lutade med huvudet i händerna så att hon såg ut att sova, gråta eller bara fundera djupt.

"Den var rätt tråkig..." säger Quita lite segt. Hon koncentrerar sig på Oskars tanke. Vill hon verkligen dra sig in i den här soppan? Quita brukar inte vara med i den, hon brukar vara den som välter soppan tillslut. Eller äter den. Okej den där metaforen dog lite.
Jag tycker vi ska få fram nåt. Det är nåt jävligt off med hela den här skiten, och jag är nyfiken på vad det är, tänker Quita tillbaka.
Hon ska dra sig in i soppan ändå. Fast hon inte är säker på att hon gillar det...

Alex sitter i högstadiets matsal och äter när han känner att hans medvetande liksom börjar dras ut från honom. Först fylls han av en iskall rädsla och stålsätter sig mot vad som ska hända. Men sedan slappnar han av när han känner Ze's sinne och lugnar sig.


Snabb lägesrapport, tack! ber Alex medan han tittar ut ur vad han antar är Fräs ögon och ser tre par ben.
Var är vi, vems är benen och vad är det som händer för tillfället?

Jag håller med Quita, svarar Celeste mentalt och skjuter samtidigt ifrån sig sin tallrik med en äcklad grimas. Hur ska vi göra det då?

Oskar ska precis svara Celeste när han hör tre röster i huvudet. Två känner han direkt igen: Trähäxan och Alex!
Samtidigt känner han något mjukt mot sitt ben.
Han böjer sig snabbt ner och får syn på en katt som sitter under bordet. Oskar sträcker sig efter den för att visa de andra samtidigt som han tänker till trähäxan: "Jag vet att du har gjort något med Alex" "Låt honom vara"...

Innan Alex får något svar av Ze känner han Oskars medvetande tränga sig in i deras lilla tankegrupp. Han uppfattar vad Oskar talar om för Ze men vågar inte ta kontakt med henne eftersom att Oskar kanske skulle kunna höra honom. Här behövs en avledande manöver!


Alex sträcker ut sin kraft och greppar tag om det närmsta medvetande han kan hitta. Han upptäcker med motvilja att det är eldhäxan som han har träffat tillsammans med Oskar och Celeste några gånger tidigare. Det tar emot att manipulera eller påverka vänner, även om det kanske bara är vänners vänner. Trots det koncentrerar Alex sig på en känsla och låter den fylla honom totalt; sorg, något som han genom andra känt ganska mycket på sistone. Precis innan han ska släppa loss sin kraft slår det honom att sorg kanske inte skulle hjälpa. Ingen skulle kanske ens märka om någon känner sig ledsen. Snabbt tar han ett beslut om att istället försöka med något han aldrig gjort innan; att påverka människors fysiska känslor. Alex minner sig tillbaka till när han blev riven av Fräs på kinden och koncesentrar sig på den lilla men tillräckliga smärta och sänder ut den mot eldhäxan med en förtvivlad förhoppning om att det ska fungera.

Quita känner magin vända sig mot henne innan hon får skadan. Hon hinner inte sätta upp knappt något försvar alls innan hon känner smärtan.
"Va fan!" skriker hon. Det svider på kinden, men hon vet att det kunde ha varit värre, om hon inte satt upp något försvar alls. Quita tar upp handen och känner på kinden. Hon kollar sedan på fingrarna, de har lite blod på sig. Quita blir inte ledsen, eller förvirrad, hon blir det hon alltid blir. Arg som fan. Hon knyter ihop händerna hårt men kan inte riktigt kontrollera sin magi in stunden. Hon omvänder magin så hon känner var den kom ifrån. Hon möter blick med Alex. Quita ställer sig abrupt upp och pekar anklagande mot honom.
"Du vet väl att jag kan anmäla dig för det där? Och vad har jag gjort dig?!" skriker hon. Hon känner eld flamma upp i handen som hänger vid hennes sida. Hon vet att om hon blir argare än vad hon är nu kommer hon inte kunna kontrollera sin magi alls. Hennes vit-rosa hår klibbar sig lite mot nacken. Hon känner rädslan bakom raseriet. Hon är rädd att hon kanske skadar någon.

(bara en grej tho - är inte Alex i sin egen skola? Alltså, ni vet i högstadiebyggnaden? För det ärväl bara hans sinne som är i Fräs? O.o)

Ze kände hur en stor lycka spred sig i henne (i Fräs kropp rättare sagt, då hon befann sig i honom) och hon jamade nöjt under bordet. Det kändes underbart at Quita blev så arg. Något med den där häxa fick Ze att vilja klappa till henne. Hon var så.. Så lik Ze själv. Och Ze tålde inte att folk liknade henne själv.

Fräs tassade obemärkt till Zes bord, och snart var Ze i sin kropp igen. Hon såg upp med onda ögat och ett snett leende på läpparna. "Men oj Quita, blöder du? Vad hände, råkade du missa munnen med gaffeln?" log hon med en mjuk, hånfull röst. "Inte konstigt dock, du som är så klumpig! Du borde nog inte äta med kniv, om du inte kan hantera en gaffel är det nog värre med kniv!"
Ze slängde med håret och gick förbi Quita.

(Jag tycker vi kan säga att Alex är i gymnasiematsalen)

Oskar ser Quita med elden i handen och reser sig förskräckt upp. Hon riktar ju elden mot Alex!
Oskar måste komma på något att göra, och visst kommer han på något, men det skulle kanske innebära att Quita blir skadad. Men hon ser förblindad ut av ilska och sin magi att Oskar inte har något val. Han vill inte att Alex ska skadas. Oskar kastar sig fram och greppar tag om Quitas andra arm. Han låter sin magi forsa fram för att släcka och frysa Quitas eldmagi. Under tiden tänker han till höken: "Låt inte trähäxan komma härifrån" och genom fönstret ser han hur fågeln kastar sig ner från sitt träd mot matsalens ingång...

(Okej, vi säger så. Fast lite avdelat kan det allt vara, en halvvägg eller så. )

Alex drar sig snabbt ut ur Fräs medvetande.

Han ser eldhäxan, ur sina ögon den här gången, och vet inte riktigt vad han ska göra. Helst av allt skulle han bara vilja gå fram till sina vänner och förklara allt, men han värderar sin relation med Ze för högt för det. Men samtidigt så kan han förstöra sin relation med dem andra om han inte gör så.
Hur som helst är det inte ett alternativ. Det här måste lösas på något annat sätt. Ljuga vill Alex inte häller göra och dessutom skulle Oskar kunna avslöja det utan problem.

Så där sitter han och funderar febrilt på hur han ska lösa det hela samtidigt som han hoppas att hans förtvivlan inte ska spridas till någon annan...