A Dragon's Tale [SV]

Läs om den kompis, så överlever jag dagen

Okej.

Tom Felton, Tompan, Bacon, Drakie-poo etc.
TACK!
Din ff är en av de mest underbara i hela världen! Så A W S O M E! Jag älskar alla dina karaktärer och beskrivningar :'
Jag längtar att se mer av dig, no matter what it is
(eller jo, det måste innehålla Bacon/Drakie-poo/ Tompan/ Tom Fucking Felton ♥)

Oh my.
Du har just dödat mig igen. På ett positivt sätt dock.
Åh kan inte resist against Draco, även fast han är en skitstövel, love him ♥
Kyssen gjorde min dag, tack ^^
Åh förstår om du vill sluta, men kom ihåg att mer skulle vara otroligt uppskattat 8}
Längtar så efter sista kapitlet och dig, kram :* ♥

Här har ni epilogen och sista kapitlet då ;' Men ni ska veta att jag har vänt och vridit på möjliheterna om en del två och kommit fram till att den definitivt kommer att hända! Men inte nu, kanske om en vecka, två veckor, en månad? Jag vet inte, men då jag gör det ska jag höra av mig till er alla fantastiska läsare för ni är värda mer än guld och diamanter tillsammans ! :'D TACK för att ni varit trogna och följt med mig under den här resan och nu är det bara att se fram emot del 2 då, inte sant? Driara love 4ever♥

Kapitel är kort, koncist och innehåller inte mycket information. Det är det lyckliga (för en tid) slutet för vår kära Draco och Ciara :' hoppas ni gillar, för det gör jag! ♥♥♥♥♥

Kapitel 14 - ”Everyone deserves an happy ending”

Can you hear the silence?
Can you see the dark?
Can you fix the broken?
Can you feel my heart?

Jag och Draco stirrade in varandras ögon, kyssen hade inte varit lång. Våta läppar hade knappt nuddat vid varandra, men den hade ändå betytt mer än något annat som hänt de senaste dagarna.

”Vad har jag gjort för att förtjäna det där?”andades han utan att bryta den intensiva ögonkontakten.
”Du vågade säga förlåt”, mumlade jag generat. Hur kunde jag ha varit så dum och bara kysst honom? Jag visste inte ens vad jag tyckte om honom än! Jag visste ingenting om honom eller vad han hade för planer inför framtiden och varför han var så deppig dagarna i ända.

”Jag borde nog göra det oftare.” Han log svagt och böjde sig fram mot mig igen. Jag mötte kyssen utan att tveka, drog honom närmare mig med mina armar omkring hans nacke. Det kändes rätt, men ändå fanns en liten tvekan djupt inuti mig.

Som försvann med ens som jag kände väggen mot min rygg och Dracos hand som trevade vid mitt perfekta hår. Vår andning blev långsammare, djupare och mer intensiv. Jag lät mina händer utforska han mjuka hår medan jag drog honom så nära mig jag bara kunde förmå mig att göra.

Jag brydde mig varken om tiden som flöt fram likt kvicksand eller ifall någon skulle finna oss mitt inne i förspelet. Allting jag brydde mig om var Draco Malfoy och vad han ville.

Vi var skapta för varandra, det visste jag, det hade varit framför ögonen på mig hela tiden men jag hade varit för blind för att faktiskt förstå det. Nu kom det på mig som en bomb, en självklarhetsbomb.

Draco var den som backade undan först för att dra efter andan. Hans kavaj låg på golvet bakom honom efter att jag tydligen hade dragit den av honom.

”Kom”, mumlade han mot mitt öra innan han plockade upp kavajen och drog iväg med mig. Förvirrat följde jag efter honom utan att tänka efter ordentligt.

Han hade tagit med mig till sällskapsrummet, som gått mycket snabbare då jag inte hade klackskorna på mig längre och kunde halvt springa efter hans raska takt. Hjärtat skenade iväg inuti kroppen på mig, om någon hade berättat det här för mig tidigare hade jag skrattat den rakt i ansiktet, men nu var det mer som en självklarhet. Det var det här jag ville.

Draco ledde upp mig till sin sovsal, killarnas sovsal. Jag hade aldrig varit där, men Tracy hade berättat att killarna inte slapp upp till vår sovsal på grund av någon gammal regel.

”Men tänk ifall någon kommer”, viskade jag åt Draco då han kastat sin kavaj på en av sängarna och vänt sig mot mig.

”Crabbe och Goyle är i balrummet tills maten är slut, Blaise hånglade med någon från Ravenclaw och är förmodligen i full fart någon annanstans och Nott är... Nott...”Draco höjde menande ögonbrynen åt mig innan han drog mig intill sig och lät fingrarna leka med dragkedjan på min klänning.

För en sekund kände jag paniken krypa, om han fick av mig klänningen skulle jag stå där nästan helt näck. Paniken försvann snabbt då han stängde mellanrummet våra läppar..

Jag visste inte exakt hur det hade gått till, men plötsligt hade klänningen åkt av mig tillsammans med Dracos skjorta och skor. Vi hade flummigt hamnat i hans säng och lyckats dra för draperierna att vi försvunnit i ett oändligt mörker.

Jag hade aldrig trott att han faktiskt var vältränad, men hans maskulina armar och magmusklerna bevisade annat. Han låg halvt som halvt ovanpå mig, med ena handen intrasslat i mitt hår och den andra som utforskade varenda del av min kropp.

Han avslutade kyssen för att möta mina ögon, sökte efter bekräftelse ifall han skulle få fortsätta eller ifall det var stopp där. Jag log svagt mot honom, kysste honom snabbt och drog sedan mjukt bort hans byxor.

Resten av händelserna var som i en saga.

___________________________________________________

”Sch”, fnissade jag lågt och gömde ansiktet i hans arm. Draco drog mig närmare intill sig och försökte låta bli att brista ut i gapskratt.

Dörren stängdes med en smäll, steg hördes och sedan hur någon svor högt. Min klänning låg fortfarande mitt på golvet i sovsalen utan att någon av oss hade orkat stiga upp för att gömma undan våra spår.

”Bra gjort Draco!”
Blaise slog till gardinerna som var fördragna för vår säng och Draco skakade på huvudet åt sin kompis uppförande. Blaise hade varit den första som vågat sig in i sovsalen, men strax därefter hörde vi dörren smälla igen.

”Jag kommer få höra om det här i flera veckor”, mumlade Draco och tittade på mig där jag låg tryggt mot hans bröstkorg. Jag kunde höra hur hans hjärta dunkade mot mitt öra.

”Ångrar du dig?”frågade jag ängsligt och tog ett hårdare grepp om hans hand i min.
”Inte en sekund.”
”Bra.”

Draco drog mig närmare intill sig och kysste min hjässa. För första gången på en mycket lång tid kände jag mig lycklig, som om allting som störde mig i världen var borta och att allting som egentligen betydde något var nuet. Jag och Draco, Draco och jag. Kunde det fungera? Skulle vi fungera?

Jag tittade upp mot Dracos änglalika ansikte, hans andning hade förvandlats till mjukt och regelbundet. Han sov, min lilla ängel sov. Vad som än skulle hända i vårt liv i fortsättningen var det bara en sak som jag var säker på, tillsammans skulle vi klara allt och ingen skulle stoppa oss oavsett hur mörkt det såg ut.

SLUT - för den här gången -

WÄÄÄÄÄÄÄÄ
DU ÄR SÅÅÅÅÅ BRAAAAAA :'((
JAG TALAR HELT ÄRLIGT SANNING NÄR JAG SÄGER ATT JAG STORGRÅTER HÄR!!!!!
Massoooooor av kakor till dig, OÄNDLIGT!!!
lavv joo :*****

Tihihihihi tack fashion7 det är nog min tur att bjuda DIG på en kaka nu :' ))))) Love Ya2♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ :'D

OMG TOM FELTON ÄLSKAR MIIIIIG :* ♥:

OMG.
NEJ. JAG. KAN. INTE. BESKRIVA. MED. ORD. (Och det har ingenting med att jag har ont i halsen att göra ♥)
NEJ, MEN KJGHSIJHGSDIFIDOSFHIDSHFCOADJFPAAÖÖJGRGGPOIERJGAPA!!!!!


ALLTSÅ JAG KLARAR INTE AV DET HÄR!!!!!! HDFDSCLSDFCGYIFSDGVHDFLKDFUCH. AAAAAAH!!



DU ÄR HELT ENKELT BARA BÄST. DU SKRIVER SOM EN GUD OCH JAG FATTAR INTE HUR JAG SKA ÖVERLEVAAAAAAAA!!!!!!!!!!! :''''''''''DDDDDDDD



I ♥♥♥♥♥♥♥ U!!!!!!!! ♥♥♥♥
Innan jag dör så ska jag bara säga en enda sak:

And never leave you. ♥

*dör*

Hermione 1234 NOOO DON'T DIE MY DEAREST FRIEND!!!!!!!! :'DDDDDDDDD ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

OCH du överlever nog, tro mej!