I en annan dimension

Slänger in en orättad kortis här bara för jag inte har något att göra -.-

- Hermione -

Jag har aldrig någonsin varit med om att en grotta går sönder när man tuggar tuggummi. Jag har heller aldrig bara haft tuggummi att äta till middag.
Jag kan inte höra honom längre. Draco. Förut hörde jag, när han reste sig där borta och gick.
- Jag går nu! Hade han sagt. Jag svarade inte. Varför skulle jag göra det? Sedan hördes hans steg i grottan när han försvann, bort från mig. Idiot. Nu hlrs han inte längre. Jag tänker inte följa efter. Det kan jag ju inte heller så det gör saken enklare. Nu finns en ny grottvägg, där gången fanns förut. Jag har som sagt allmdrig varit med om att tuggummi kan få grottor att gå sönder, eller vad de nu gör. Jag suckar. Reser mig upp. Vart ska jag nu ta vägen? Jag provar att gå åt andra hållet. Dit vet jag i alla fall attjag kommer ut ur grottan, för där gick vi in. Fast jag kommer inte ut. För grottan verkar ha ändrats och där ingången en gång fanns är bara blå grottvägg.
- Vad i hela friden....
Jag fortsätter gå, snabbare nu. Det är säkert bara jag som inte kommit fram än. Jag börjar springa efter ett tag. Gången slutar inte. Paniken växer i mig och jag börjar gråta.
- Jag vill bara hitta rätt! Snyftar jag. Och precis då öppnas ett hål i grottan. Jag springer dit och krockar in i något - Draco. Vi stirrar på varandra. Jag kan se att han också har gråtit. Sedan springer vi tillsammans.
- Hur kom du hit? Mumlar jag.
- Jag följde gången men tappade bort mig. Jag sa högt för mig själv att jag var törstig. Då dök ett glas vatten upp. Sedan sa jag att jag ville hitta rätt. Då dök det upp ett hål i vägen och jag sprang in - och krockade med dig. Grottan måste ha tagit fel, jag ville ju hitta rätt, inte krocka med dig!! Svarar Draco andfått. Jag stannar upp.
- Du med?
Draco stannar och ser förvirrat på mig,
- Vad menar du?
- Jo...Jag sa också det! Förklarar jag.
- Sa vad? Säger Draco, lite otåligt.
- Att jag ville hitta rätt. Och jag hittade ju inte heller ut ur grottan. Men - vad betyder då 'hitta rätt'?
Jag rodnar. Han borde fatta vad jag menar. Det gör jag i alla fall, jag fattar jättebra. Men han verkar inte förstå så allt jag gör är att sucka tyst och skaka på huvudet.
- Äsch, glöm det! Mumlar jag och börjar springa.
Draco rycker på axlarna och springer efter. Hela tiden tumlar tanken runt i bakhuvudet på mig, hitta rätt.
Och sen, när vi blir trötta och vilar oss mot grottväggen, ler jag och tänker att grottan nog är väldigt smart, för jag har ju hittat rätt. Helt rätt.

•••

Gissa vad hitta rätt betyder xD

Hihi, aw, '' hitta rätt '' var ju urgulligt, haha (-: ♥

OMG VAD GULLIGT JAG SMÄLTER INOMBORDS! :'''' )))))))) ♥♥♥♥♥♥♥

Jag tänkte att grottan är väldigt smart, för jag har ju hittat rätt. Helt rätt.

Naaw...
Dramione over here!

En liten kortis bara^^

- Draco -

När vi är trötta lägger vi oss i grottan. Jag ser upp i taket och försöker ignorera att Hermiones axel rör min arm. Det är svårt...Det är också svårt att inte bry sig om att hon lutar sitt huvud mot min axel när hon somnar. Jag blir helt svettig och darrig. Efter en stund måste jag ställa mig upp. Jag går runt i en cirkel ett tag innan jag kan sätta mig vid Hermione igen.
Jag suckar tungt. Varför är jag här? Jag borde inte bara här. Inte med henne. Fast jag vill ju. Inte. Suck.
Hermione skriker till och sätter sig upp med ögonen uppspärrade.
- Eh? Säger jag. Hermione ser först olyckligt på mig men sluter sig.
- Inget! Mumlar hon och gör sig liten där hon sitter. Dålig som jag är på känslomässiga saker, sitter kvar på min plats utan att märka hur tydligt hon signalerar att hon vill berätta. När jag märker det suckar jag.
- Säg då! Muttrar jag. Självklart börjar hon prata.
- Jag drömde att alla jag älskade dog!! Säger hon bestört.
- Jaha! Mumlar jag ointresserat.
- MEN HALLÅ!! DU MÅSTE JU FRÅGA VILKA DET VAR!! protesterar hon, DET ÄR FAKTISKT VIKTIGT ATT DU FÅR VETA!
- Vilka var det?? Muttrar jag.
- Jo, det var mamma, pappa, Harry, Ron, Ginny, Fred, George, Rons föräldrar, Dumbledore, McGonagall, -
Och där slutar jag lyssna. Gud vad tråkig hon är...
- OCH DU!!
Jag ser förvirrat upp på henne.
- Jag vadå? Frågar jag.
- Du dog! Fnyser Hermione och himlar med ögonen.
- Det hade varit trevligt om du faktiskt lyssnade! Lägger hon till. Jag svarar inte. Bara stirrar. Men...om jag då så...
- Är du säker på att det var jag som dog? Säger jag tyst.
Hermione nickar ivrigt.
- Ja, det var du! Jag sa ju att det var viktigt! Eller ja, jag tycker i alla fall att det är viktigt, och att du behövde få veta! Säger hon allvarligt. Jag nickar stumt och tittar bort från henne. Jag vet inte vad jag ska säga....Jag måste tänka.
- Jag ska gå en sväng! Mumlar jag och reser mig upp. Hermione ser sårat på mig.
- Eh, hörde du ens vad jag sa? Betyder det INGENTING för dig? Undrar hon tyst. Jag tycker på axlarna och börjar. Gå. Jag hör en tyst suck bakom mig. Äsch då...

Lite senare när jag kommer tillbaka, liggr Hermione och sover igen. Nu har hon svullna ögon. Detsyns tydligt att hon har gråtit, och jag tycker så himla synd om henne, så jag går fram och pussar henne på kinden. Tur att hon inte vaknar, då hade jag med säkerhet dött. Tillslut somnar jag också.

NAAAAAAAAAAAAAAAAAAAWSIIIIIIIIIII!!!!!!! :' ))))

Hermione erkände ju i princip att hon älskade honom, OMFG! O.o MEEER or I'll die before the new year begins! x'D ♥♥♥♥♥

Lol :' )
Kanske skriver mer lite senare, men nu kommer gästerna snart (blä :C)

NAAAAAW!!!
Så sött!

Men, åh, får ryck på Draco.
HON ERKÄNNER ATT HON ÄLSKAR HONOM, OCH HAN GÅR EN LITEN PROMENAD!!!?

tack :3 ♥

Lol, I feel U :'