Om du visste sanningen [Dramione]

Sluta aldrig skriva jag vill veta meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Åhhh GUUUUD ♥
Du drar fram den sidan av Draco som jag älskar, den ovetande, funderande, lite rädda och väldigt intelligenta sidan ♥ ♥♥♥♥

God jul allihopa!
Tror inte att set kommer mer idag, men kommentera för säkerhetens skull.

*Kommentar*

Jättebra

Bra!!!

Jag skriver tankar i fet stil



Kapitel 23~ Tågresan
Jag vaknade aningen för sen morgonen efter. Men jag ville inte gå upp, inte än.
"Draco tåget går om en halvtimma! Och av dem är det tio minuter i vagnen!" Hörde jag Zabini ropa åt mig. Jag stönade högt, men satte mig upp och drog på min klädnad. Jag ville inte hem. Jag ville inte fira jul ned Pansy. De enda anledningarna till att jag åkte hem var att mamma skulle mörda mig om jag inte kom hem, jag hade sagt till alla att jag skulle hem, och kallat Potter elaka saker för att han inte hade nån familj. Men allt det betydde nästan ingenting för mig. Det som hade övervägande del till att jag skulle hem var Hermione. Hermione som jag skulle få sitta med på tåget. Hermione, som kanske ville bjuda hem mig. Hermione, som gick i Gryffindor. Jag stönade högt igen. Varför Gryffindor? Vilket annat elevhem som helst skulle vara bättre. Till och med förlorarna i Hufflepuff skulle vara bättre. Vad som helst. Jag packade ned min svarta pyjamas i kofferten. Sen vände jag mig om mot de andra.
"Ska vi gå till tåget?" Frågade jag grötigt.
"Utan frukost?" Stönade Crabbe och Goyle i kör. Jag kollade ned på mitt armbandsur. Femton minuter kvar.
"Äsch. Ät ni, men jag sticker till tåget."
"Jag kommer med!" Ropade Zabini. Crabbe stönade högt och jag log ett skadeglatt leende.

Droskan skumpade till och det knakade olycksbådande. Pansy klängde fast vid min arm och fnittrade till. Jag himlade med ögonen åt Zabini, men han stirrade på mig som om jag brutit alla världens regler. Vad hade jag gjort nu? Jag kollade frågande på honom, men han bara fortsatte med att blända på mig.
"Det ska bli så kul på tåget! Vi kan spela knallkort hela resan!" Fnittrade Pansy.
"Jo, angående tåget.." Började jag. Men vad skulle jag säga? Jag satt et tag och stirrade ut i tomma intet innan vagnen krängde till igen och stannade. Jag tog tillfället i akt och gick ut ur vagnen.
På stationen var redan fullt med folk. Jag försökte få en överblick av stationen, men alla sprang omkring som galningar, så det var nästan omöjligt. Hermione kunde jag inte heller se någon stans. Jag suckade lite, men antog att hon var på tåget. Pansy hoppade ned bredvid mig och log brett. Hon fnissade konstant.
"Kom nu." Sa jag och drog med mig henne och de andra upp på tåget. Vi gick på längst bak för att kunna se om Hermione satt någonstans i någon kupé.
"Här är det ledigt, Draco. Vi sitter här."
"Kan ni sitta där? Jag behöver vara ensam lite." Då var det sagt. Pansy såg utom om jag slagit henne i ansiktet. Sen öppnade hon dörren till kupén och satte sig där. Crabbe och Goyle följde efter, men Zabini stod kvar.
"Vad döljer du?" Frågade han slugt.
"Akta dig Zabini. Jag är alltid redo." Han ryggade tillbaka och gick in i kupén han med. Jag pustade ut och gick för att leta efter Hermione.
Eleverna knuffade på varandra i korridoren, så jag fick helt enkelt armbåga mig fram.
Efter nästan tio minuter av knuffande hit och dit började elevantalet minska. Än hade jag inte sett Hermione i någon kupé, men jag gissade på att jag bara kommit halvvägs fram i tåget. Tåget, som hade gått igång för fler minuter sen, svängde, så jag tappade lätt balansen.
Efter cirka fem minuter var jag framme längst fram i tåget. Och där, allra längst fram, satt en ensam Hermione. Hon kollade ut genom fönstret. Jag kollade lite runt om, här satt nästan ingen. Jag hörde en kupédörr öppnas och stängas, så jag vände mig om. Ingen där. Jag öppnade dörren till kupén och Hermione vände sig om.
"Draco!" Log hon och sprang fram och kramade mig. "Jag började tvivla på att du skulle komma."
"Klart jag kom. Jag skulle bara hitta dig!" Log jag tillbaka och släppte henne.
"Jag trodde att du skulle ha så mycket fantasi att du skulle leta där vi satt förra gången först."
"Satt vi här då?" Jag kollade förundrat på henne. "Hur kunde du komma ihåg det?" Hermione kollade rodnande bort.
"Det var första resan och så.." Mumlade hon. Jag ryckte på axlarna och satte mig ned mitt emot där hon satt när jag kom in, så jag åkte baklänges. Men hur skulle jag börja? Förlåt? Förlåt. Eller jag kanske inte borde ta upp.. Det. Men vad skulle jag kunna säga? Mina funderingar slutade med att jag satt tyst och stilla. Hermione öppnade munnen, funderade lite, och sen stängde den igen. Tillslut tog jag modet till mig och frågade:
"Vad brukar du göra på jul?"
"Jag brukar.. Vi brukar baka pepparkakor, kolla på Kalle anka såklart, äta julbord och köra julklappslek. Sen brukar vi leka i snön, läsa och.." Hon avbröt sig. "Vad brukar du göra?"
"Jag firar inte jul. Men i år ska jag fira med Pansy." Jag räckte ut tungan. "Så jag vet inte hur det kommer att gå."
"Firar du inte jul?" Jag skakade på huvudet. "Men jul är den mest underbara tid på året! När man får ge varandra julklappar och vara med familjen! Draco, vad är det?" Jag hade fått en tår i ena ögat.
"Inget." Sa jag och torkade genast bort tåren. Jag kollade upp i Hermiones bestämda ansikte och bestämde mig helt enkelt för att säga sanningen till henne. Men vad var sanningen? Att inte Malfoys firade jul? Att jag ärligt talat inte visste vad jul innebar? Att jag inte visste var Kalle anka var? Att jag var jätterorolig för att fira jul med Pansy? "Jag.." Stammade jag. "Jag vet inte vad jul innebär. Jag har aldrig firat jul. Alla tycker att det är så kul och stort. Och jag är jätteorolig för att fira jul med Pansy. Det är så svårt. Jul passar inte för mig. Det är så mycket.." Jag la ansiktet i händerna. Jag hörde hur Hermione reste sig upp från sätet.
"Ta det från början. Jag lyssnar." Sa hon och la armen om mig. I ögonvrån tyckte jag mig se Zabini stirra på mig, men när jag kollade dit var han borta. Kvickt reste jag mig upp och öppnade dörren. Ingen där. Ingen runt om i kupéerna. Jag gick in och satte mig bredvid Hermione, utan att kolla på hennes ansikte, för jag ville inte se hennes ansikte.





Nu taggade jag lite online kompisar här, men kan jag göra det utan att det verkar mysko..?

Det är inte mysko. Jag har dock inte tid och läsa just nu tyvärr

Okej, det var värt ett försök..

Väldigt bra kapitel