Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Jag skrattar lätt.
- Nej, men jag vet inte...jag bara tänker på dig. Du vet som...när man säger åt sig att inte tänka på något och sedan blir man helt besatt av tanken och det går liksom inte att sluta att tänka på saken, hur många gånger man än säger åt sig själv att inte göra det.
Jag tycker det är lite läskigt, att inte kunna tänka på annat än exempelvis ditt leende, som borde vara på plats oftare eller din midja som är så smal att jag kan hålla den med bara mina tummar och pekfingrar. Eller ditt ansikte när du blir arg eller irriterad, eller när du rodnar...jag har aldrig varit med om liknande. Det skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig.

"Jag... Jag vet inte vad jag ska säga", mumlar jag medan jag åter igen rodnar men fortsätter se på honom. "Jag ler faktiskt oftare än du tror!" utbrister jag sedan när jag inser värdet av hans ord. "Och så spinkig är jag väl ändå inte? Eller?" undrar jag och sneglar ner på min egna kropp medan jag ligger på marken. "Jag insåg just att jag verkligen bryr mig om vad du tycker..." säger jag sedan. Jag suckar, blundar och tar ett djupt andetag.
"Du sade att du aldrig hade upplevt något tidigare... Har du aldrig upplevt... kärleken?" undrar jag sedan. Och, sedan slår det mig vad jag sade. "Eh... Uhm... Okej, där lät jag självgod i dina öron, det gjorde jag säkert", mumlar jag och reser mig upp medan en ännu starkare rodnad sprider sig över mina kinder.
När jag står upp så ser jag ner på Long och ler mjukt, struntar i rodnaden. "Vill du ha hjälp?" undrar jag och räcker fram handen mot honom. "Vi har en bit kvar och jag känner på mig att Tornado kommer lugna ner sig om han inte desperat vill att vi ska krocka in i varandra och kyssas... Okej, och åter igen lät jag som en idiot. Vad är det med mig?" frågar jag och skakar på huvudet, men mitt leende vill bara inte försvinna. Och min hand väntar på att han ska ta emot den så att jag kan känna honom, hans värme mot min hud och honom. Jag vet att hur mycket dumt jag än säger så kommer jag fortfarande ha handen utsträckt mot honom i hopp om att Long tar emot den.

- Jag vet inte heller vad du ska säga! Ler jag vagt.
- Att du bryr dig om vad jag tycker - jag är en sinnesrubbad idiot, du borde inte lyssna på mig. Du är perfekt som du är, inget mer med den saken! Muttrar jag sedan bekymrat, att få prinsessan att bry sig om min åsikt är inget bra. Jag rodnar svagt vid ordet 'kyssas' men ler ändå så självsäkert jag förmår och tar prinsessans hand. Hennes handflata är mjuk och varm och jag rodnar lite igen. Så fort jag ät uppe på fötter igen släpper jag hennes hand, tackar kort för hjälpen upp och väntar på att sessan ska komma upp på Tornado.

"En idiot, visst, men inte sinnesrubbad. En väldigt snygg idiot ska tilläggas", säger jag och ställer mig på tå och ger honom en kyss på kinden innan jag hoppar upp på Tornado och ser sedan på honom. Jag rodnar smått och vågar inte se ner på honom utan väntar endast på att han ska sätta sig bakom mig innan jag börjar få panik över att jag gav honom en kyss, på kinden förvisso, men... herregud!
Tornado under mig gnäggar belåtet som om det var det han väntade på och stampar lätt med ena hoven mot marken. Jag böjer mig fram mot honom och viskar någorlunda för högt "du är en ond häst, hör du det? Jag kommer inte våga gå längre än så, så nu håller du dig lugn, för jag är redan knäsvag och kommer inte överleva ifall du inte lugnar ner dig, förstått?" Och det är sant. Hela jag blev svagare efter att ha låtit mina läppar röra vid hans kind.
Jag svär lågt för mig själv medan jag inser sanningen: jag är kär. I Long.
Vad ljuvligt! Det är ditt egna bröllop du ska förbereda! Jag biter ihop för att inte börja skratta nervöst.

- Tack! Skrattar jag men tystnar tvärt när jag känner prinsessans läppar mot min kind.
- ...
Inga ord kommer, så jag bestämmer mig för att bara svinga mig upp på hästen. När jag sitter där lägger jag osäkert händerna om prinsessans midja och lutar mig lite framåt.
- Kyssen uppskattades! Mumlar jag tyst i hennes öra. Därefter lutar jag mig tillbaka igen.

Jag rodnar men griper tag i hans händer och placerar de på ett sätt så att han måste komma närmare och klickar sedan lätt med tungan så att Tornado börjar trava lugnt.
Sedan griper jag tag i tyglarna och säger ingenting. Jag vet inte ens om jag kan tala och vågar inte pröva heller.

Jag lutar mig närmre prinsessan med ett litet leende

"Du... Kan vi prata?" mumlar jag och vrider på huvudet så att jag kan se honom och ler mjukt.

- Det är inget jag har emot! Flinar jag lätt.

(har dåligt internet, kan inte skriva så mycket i taget :E)

Jag ler och lutar mig bakåt mot honom och funderar sedan lite innan jag frågar en fråga. "Vad betyder den där kyssen för dig? Vad tror du jag kommer betyda för dig i framtiden?" undrar jag.

(Åh, okej, förstår ^-^ Trodde inte det skulle vara så roligt att rolla Sarah nu när hon är kär på allvar, men det är riktigt roligt x) :3 )