(Prs) evee & fashion7

"Det är det nog" svarade jag och satte mig bredvid henne.

- Ja. Och jag är finare än dig, konstaterade jag nöjt och slickade lätt på min glass.

"Det tycker jag nog inte" säger jag ironiskt. Mitt självförtroende var aldrig på topp.

Jag skrattade tyst och smilgroparna dök upp på mina kinder. Jag sneglade på Adrian.
- Jag skojade bara. Även om jag tycker att mitt påstående stämmer. Du ser faktiskt inte så illa ut.

Jag log det där var det första riktiga leendet jag sätt henne göra. "Du ser inte hällar så tokig ut." Sa jag och slickad en på min glass.

Jag såg ordentligt på Adrian med forskande blick och var tyst ett tag. Sedan log jag mitt vanliga leende igen och sa:
- Jag vet. Jag är jättesnygg!

"Vilket självförtroende."

- Ja, jag anser mig rätt perfekt! Skröt jag malligt och bet mig i läppen för att inte skratta.

Jag skrattade. "Du är väll det."

Jag log stort och såg in i Adrians ögon.