{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

"Men jag skulle aldrig göra det, jag vet det!" mumlade Michael uppgivet. Sedan kom han på något, "Du, det finns varmt vatten i baljan, du kan bada om du vill!"

"Jag vet inte om jag skulle kunna. Vad är det för mening med att visa känslor?" sa hon och nickade sedan. "Ett bad låter skönt." sa hon och gick till badrummet.

Michael skakade på huvudet och la sig sedan ner i sängen medan Evin badade.

Evin stängde dörren bakom sig och badade sedan hon tvättade det blonda håret och klev sedan upp. Evin tvättade sig och såg sedan på sina gamla kläder, kände hon Michael tyckte han att hon skulle byta. Så hon gick ut i rummet med handuken om sig. "Vilka kläder tycker du att jag ska ha då?" säger hon lite leende, som att hon åtminstonde försökte.

Michael satte sig upp, log stort och synade Evin noga. "Hm...de här ska du ha." sa han efter en stund. Han plockade fram en mycket ljust blå, nästan vit skjorta, och ett par svarta byxor. Byxorna var säckiga och såg ut som en kjol, men som den var skuren kunde man röra sig lika fritt som med vanliga byxor. Han gav Evin kläderna och la sig åter på sängen. Fundersamt granskade han Evins kropp. Hon var ganska mycket längre än de flesta kvinnor han sett.

"Tack" sa Evin och drog på sig byxorna och lät handduken falla. Var det något hon förlorat, eller aldrig fått var det prydhet. Hon var van att visa sig nästan naken för folk överallt. Hon drar sedan på sig skjortan och granskar sig i spegeln. De satt fint på henne och han hade rätt, hennes stela ansikte såg inte så trevligt ut.

Michael hummade och ställde sig bakom Evin i spegeln. Med lite fler hummanden rättade han till kläderna lite, bytte plats på vecken och så. När han var klar ställde han sig åter bakom Evin och log, "Perfekt, nu behöver du bara sudda bort din sura min så kommer ingen som ser dig idag glömma bort den synen, någonsin."

Evin ser sig i spegeln, vad han gör och ler svagt, hon försöker få det hela naturligt och hon hoppades att ärret från piskrappet kunde försvinna, men troligtvis inte. Men vad spelade det för roll? Varför brydde hon sig helt plötsligt om sitt utseende?
"Tack." säger Evin svagt och ett litet leende syns skymma på hennes läppar. Skulle de inte glömma henne? Hon var ju inte vacker, inte som han.

"Säg tack till dig själv och dina skapare, det är ju inte min förtjänst att du är vacker!" skrattade Michael lågt. Det lät bullrigt men samtidigt mjukt. Precis så hade hans pappa låtit....Michael stirrade nedstämt på sig själv i spegeln.

Evin skakade på huvudet, "Nej, jag är inte vacker." sa hon med en övertygelse som var äkta och möter hans blick i spegeln, "Men det är du, eller stilig." sa hon och log lätt.