LotR (Privat)

"Jo, men jag tillhör inte hovet." mumlar Keya som att skylla undan allt. Skulle Aragorn veta om det skulle han mer än gärna hjälpa henne. De är snart vid den nedfallna stadsmuren. "Tror det enklaste är att gå." sa Keya menande.

Han fnös undan hennes svar innan han nickade långsamt. "Det känns klokast."
Banner satt av och slängde en del av den lättare packningen över axeln.

Keya hoppade av och tog den lättare packningen även hon. Man visste aldrig om de skulle tappa bort sig här eller om de skulle bli länge kvar, de visste inte ens om ringen fanns här eller ej.

Han började gå i ganska rask takt och gjorde en gest mot Keya att följa med. Han hoppades bara att han gick i rätt riktning.

Keya kom snabbt efter, egentligen visste hon inte vart de skulle. Saken var den att det inte ens var säkert på att ringen var där. Hur skulle de ens kunna veta? Det kunde vara så att de redan hade kommit förbi den.

"Kom igen nu, Keya", sade han, kanske en aning för muntert. "Klistra på ett leende nu, om den är där så är vi ett steg närmare och om den inte är det ... då får vi väl leta någon annanstans. Har du några som helst funderingar på var den skulle kunna vara isåfall?"

Keya ser upp på honom och ler lite halvt till svar, "Bättre?" sa hon och suckade lätt och skakade på huvudet. "Nej, vet inte. Hade bara denna stad. Den är historisk, jag vet inte." sa hon och såg på Banner rygg där de gick.

Hade de varit tillräckligt goda vänner skulle han ha lagt armen om henne och fått henne att gå snabbare men eftersom de inte var det skulle det nog snarare sluta med att han fick ett knivblad i sidan. Istället tittade han bara på henne med roade ögon.
"Hur som helst, det löser sig. Det gör det alltid till slut."

"Troligen" sa Keya och gick på då hon gissade att han ville det. "Det känns bara lite uppgivet, en hel värld, ringarna kan vara var som helst och de är små." hon ryckte på axlarna och vände sig sedan tvärt vid ett ljud. Hon kastade snabbt av sig packningen och drog sina svärd. "Se upp, orcher." sa hon varnande till Banner.

Han lät packningen glida av från axeln och väskorna åkte ner i marken med en tung duns.
"Det kunde man förstås gissa.", muttrade han irriterat när han drog en pil från kogret och lät den vila på strängen. Han såg sedan bort mot hållet som fångat Keyas uppmärksamhet.