Ett plus ett är lika med fyra

Zuko såg på henne och nickade sedan.
"Det är ditt val, jag tänker inte tvinga dig till något du inte vill" sa han, han var lättad över att hon inte velat spela hans fru, för han saknade fortfarande Mai.

"Du skulle bara våga." sa Aravis och log lite halvt men nickade. "Tänker dock inte vara din fånge försen vi närmar oss." sa hon och satte sedan upp på hästen.

Zuko höjde ett ögonbryn och såg på henne.
"Utmana mig inte" svarade han bara och skrattade sedan.
"Det finns ju inte direkt någon mening med att du är det innan" sa han leende och följde hennes exempel och satte upp på hästen

Hon såg på honom begrundande, "Jo, om du tvingar mig till något som jag inte vill utmanar jag dig även om det går till min undergång." sa hon ryckte sedan på axlarna och skrattade lätt.
"Soldaterna kom därifrån, gissar att det är dit vi ska." sa hon och satte sedan av men stannade vid den nerbrända byn, "Ska vi se om det finns något åt mig?" frågade hon, kläder kanske, skulle hon vara fånge borde hon inte vara en från byarna, "Eller ska jag se ut som nu?" sa hon, det skulle definitivt väcka mer uppmärksamhet.

"Då tycker jag vi undviker det, jag har ingen lust att behöva bränna dig" sa Zuko och log vänligt. Zuko såg på den nerbrända byn och sedan på Aravis.
"Jag skulle föreslå som du är nu, då kommer soldaterna inte våga göra vad som helst med dig, om du är betydelsefull tror de att de kan få pengar av dig och du riskerar inte att dö lika lätt" sa han enkelt men log sedan vänligt "Inte för att jag tänker låta dem göra något men ändå" sa han

Aravis skrattade bara, hon litade på honom vid detta laget, "Ja, vi undviker det." log hon och lyssnade på hans förslag.
"Låter som en utmärkt idé." sa hon och skakade på huvudet, "Hade inte tänkt låta dem göra det heller." log hon men det var säkrast så, man visste aldrig vad som kunde ske och han hade rätt.
"Ja, då ger vi oss av då." sa hon och red iväg efter spåren soldaterna lämnat efter dem.

Zuko nickade.
"Ja jag tror resan går lättare om vi båda lever" sa han leende och skrattade sedan. "Jag tror inte du hade låtit dem göra det heller och även jag hade hindrat dem, men om vi gör det förstör vi våran täckmantel" sa han och nickade. Han var inte säker på hur länge de red innan han började se män längre bort, han pekade ut dem för Aravis.

Aravis ser männen och nickar, "Vilka tror du det kan vara? Kungens män?" sa hon och såg på honom, de borde närma sig staden nu, "Vi kanske borde börja med vårt skådespel?" sa hon, medans de var så långt bak att männen inte skulle märka något.

"Jag tror att det är någon kungsman" sa Zuko fundersamt, han var inte säker på vems män det var men han nickade och tog fram ett rep och band Aravis händer.
"Är det för hårt eller funkar det?" frågade han och såg på henne.

Hon nickar, "Det funkar." säger hon och ser om han gjort det ordentligt, hon kunde inte komma loss. "Avväpna mig med, annars verkar det skumt." log hon och funderade på hur de skulle komma framåt, han fick väl binda fast hennes häst vid sin.