twilight eller HP roll (var med.)

Jag tog en snabb sväng förbi Renée och Phil för att sedan gå tillbaka och sova en timme. Sen stack vi igen. Vi sprang via stranden till North Carolina. Vi letade igenom Durham men spåret fortsatte uppåt. Vi fortsatte och doften blev starkare mot New Jersey. Vi gjorde en snabb sväng men hittade inget där. Vi sprang upp till New York. Här var det stor chans att hitta henne. Vi skulle precis gå in på gränsen till New York när Paul blev anfallen av en varg. Det kom tre till. Alla var ungefär lika stora som Embry. Jag och Sam var nästan ett varg huvud större. En annan varg stirrade på Sam, och en annan på mig. Paul fick ett ilske utbrott och tryckte ner den andra vargen på marken och tryckte mot strupen. Den största vargen morrade. Paul tittade på Sam. Han nickade. Paul gick av vargen.

Spencer betraktade oss från topp till tå i tystnad.
Tillslut började hon prata.
"Jag kan skydda er tills båten går... Fast ni får andvända parfym. Jag står inte ut med doften" sa hon och pillade med naglarna.
"Tack så hemskt mycket!" sa jag och omfamnade henne.
Spencer är en vampyr som jag kände ganska väl.
Hon var en av de få vampyrerna jag faktiskt accepterade.
"aa,ja." muttrade hon och drog sig ur kramen.

- Vad har ni med Joey att göra? Sa alpha hanen.
- Joey? Vem är Joey? Frågade Sam till oss.
- Joey är Shannon's brorsa. Sa Leah.
- Vi är hans syster's flock. Sa Sam till alpha hanen.
- Vi lutar också efter dom. Sa hanen. Jag heter Brandon och det där är Whitney, Eric och Alex. Sa Brandon.
- Vi kan gå med på att samarbeta. Tyckte Sam.
- Bra, för vi har hittat ett spår inne i New York för bara någon timme sedan. Dom var med en blodsugare.
- Inte bra. När sticker vi? Frågade jag.
- Det börjar skymma så vi kan vara i varg form. Sa Brandom.
- Vi kan leta bra i mänsklig form också. Det går folk på gatan i skymning också. Sa Seth.
- Tyst Seth! Röt Sam.
- Vi går som människor. Vi letar i olika delar. Embry och Quil, Hamnen. Seth och Leah, Norra inner staden. Paul och Jared, Södra inner staden. Jag och Jake tar bostads områdena.
- Vi fyra tar ut kanterna. Sa Brandon. Om vi hittar något. Yla. Förstått? Och alls gick åt varsitt håll.

Vi skrattade och stojade på väg ner till hamnen.
Jag, Joey och Spencer.
Vi skulle lämna Amerika.
Vi skulle fly till Europa.
"Shay!" ropade en välkänd röst.
Jag vände mig om och såg Embry i full fart mot oss.
"Embry! Nej!" skrek jag och viftade bort honom, utan framgång.
Han slog ut sina armar och gav mig en bamsekram.
"Nej Embry!" skrek jag igen och puttade bort honom.
"varför?" skrek han och tog ett steg närmare medans jag tog ett steg bakåt.
"Jag gjorde Fel!" tårarna började rinna på mina kinder. Han tog ytligare ett steg framåt och jag tog ett bakåt.
"Nej! Det gjorde du inte!" Han tog ett steg till och jag gjorde samma sak fast bakåt,
Men nu stog jag onte på asfalten.
Jag föll.

Jag hörde ljud. Eller mera röster. Vi var ett kvarter från hamnen. Hur hamnade vi här?! Aja, vi gick mot hamnen och såg några skuggor, och två väl bekanta röster.
- Snälla, hörde jag Embry säga, viskade.
- Nej! Du kan inte ändra på att jag inte kännerog bekväm med flocken. Hörde vi Shannon.
- Men vi är din familj. Embry gick mot henne och såg ut som om han skulle kyssa henne när hon puttade bort honom. Han gjorde en kullerbytta och landade på fötter.
- Du kan inte ändra på det här Embry. Jag hörde att hon grät. Sam och jag gick längre fram.
- Ifall du inte ska finnas här längre, så gör slut på mig! Bad han henne.
- Embry. Började Quil. Gör slut på mig så jag slipper lida.
- Embry, jag kan inte. Jag gillar dog för mycke.
- Följ med tillbaka! Sa han. Han gick fram mot henne. Och tog tag i hennes midja. Hon försökte komma lås. Men han höll i för hårt. Vi var cirka tio meter från dom nu. Han kysste henne.

Han tryckte sina varma läppar mot mig.
Det var en känsla av hemma. Tillbaka till flocken.
"Nej!"skrek jag och slog honom. Han föll tillbaka men återhämtade sig sabbt.
"Snälla!" bedjande Embry och tog ett steg fram.
"Nej!" skrek jag och rog ett strg bakåt. Men det fanns ingen fast mark.
Nu stupade jag mot min död i havet.
"Shannon!!" skrek en röst som hoppade efter mig.
Joey flög ner bredvid big och tog mig i handen.
"Vi gjör detta tillsammans." sa han innan vi träffade vattnet.

Jag såg Shannon och nån kille ramla ner i vattnet. Jag gick fram till Embry.
- Ta hand om honom, jag fixar henne. Sa Sam och dök i vattnet.
- Är det okej? Frågade jag.
- Hon kommer aldrig hem eller hur? Sa han och suckade.
- Ifall Sam kan använda sina 'alpha hane skills' så kommer ni hem tillsammans. Sa Quil och lade en hand på hans axel.
Sam kom upp. Och höll i en sprattlande Shannon
- Meddela Brandon att komma hit! Skrek han. Men vi behövde inte meddela honom. Han såg Joey i vattnet och blev rassande.
- När jag får tag på dig! Och han hoppade ner i vattnet.
Sam bärde upp Shannon efter en stund. Han var av svimmad.
- Hon har svallt för mycke vatten så hon simmade.
- Vi måste få ut vattnet! Skrek Embry och började pumpa.

Ur tredjepersons perspektiv :3

"Hon kommer inte att klara sig!" skrek Spencer
"Flytta på er!" hon puttade undan pojken som
hette Embry och böjde sig ner över Shannon.
"Jag måste gjöra detta!" sa hon och pressade
in tänderna i Shannons hals.
Hon lät giftet flöda innom Shay.
"Nej!" Hörde hon pojken kvida.
Spencer släppte Shannon och gick över till
Joey som också var medvetslös.
Hon bet honom och gjorde samma sak.
Hur skulle dethär gå? Tänkte hon i sitt undermedvetna.

- ÄR DU GALEN!!!! VET DU INTE ATT VAMPYR GIFT DÖDAR VARULVAR!!!!!! Skrek jag år den där... Saken.
- Det angår inte dig hund! Skrev den där saken till mig.
- DET GÖR DET VISST!!! SHANNON TILLHÖR FLOCKEN!!! EN DEL AV MIN FAMILJ!!! Jag hoppade på vampyren och den upptäckte genast att jag var mycke starkare en den själv.

Spencer vacklade till under hundens tyngd.
Även om hon var väldigt stark.
Hon tänkte snabbt.
En ide kom upp i hennes huvud. En korkad ide, men man kan ju alltid pröva.
Hon styrd sina steg mot vattnet.
Och ner hoppade hon.