De utvalda

Vad tidigt de alla gick och la sig direkt efter maten och inte tog de av sig heller. Så som man gjorde på uppdrag, men tydligen också här. Hon nickar och ser på golvet, det var renskrubbat och såg fint ut. "Okej, vad finns dem då?" sa hon och log varmt mot honom.

"I skåpet här" sa Ethan och reste sig upp. Han gick fram till en dörr och öppnade upp den och tog upp två filtar och två små kuddar.
"Här" sa han och kastade hälften till Eletha och la sig på golvet. Han satte kudden under huvudet och drog filten över sig.

Eletha tar emot sakerna och lägger sig på golvet och stirrar in i den falnande brasan i eldstaden, "Ni har det fint här, mysigt och hemtrevligt." mumlar hon och lägger sig sedan på rygg och stirrar upp i taket, "Om du hör mig skrika eller jag rör mig eller liknande, bry dig inte om det, det är bara mina vanliga mardrömmar." säger hon men möter inte hans blick. Att höra sina offer skrika, hemsöka henne eller ge igen, det stod hennesnätter vanligtvis utav.

"Jag vet....jag önskar att jag kunde få bo här igen" mumlade Ethan tillbaka. Han hatade kungen för att han tagit ifrån honom hans familj...
Han vände sig mot hennes rygg då han hörde hennes ord sen. "Mardrömmar? Jag hoppas du har lite bra drömmar också".
Sedan blundade han och somnade rätt så snabbt med ett ganska lyckligt uttryck i ansiktet, han var ju hemma...

"Knappast." sa hon bara och hörde hans andetag sakta ner, brasan brann ner så bara glöden var kvar. Hela huset verkade sova så lungt och fridfullt. Hon reser sig sakta upp och ser på hans ansikte som verkade lugnt och fridfullt och smyger sedan ut ur huset och tar sin egen ridfilt och lägger sig i trädgården, hon ville inte väcka hela familjen med sina skrik, och så somnar hon.

Ethan sov lugnt hela natten, det gjorde hans familj också, men han vaknade rätt så tidigt. Hans blick såg rakt in i eldstaden, vart var Eletha?
Han satte sig upp och såg sig om efter henne men hon fanns inte i huset.
Tyst smög han upp och gick ut och fick syn på henne snabbt. Hon sov ute i trädgården..

Elethas mardrömmar var över för natten och hon sov nu lugnt. Hennes drag var utslätade och lugna, säkert som den person hon egentligen var men aldrig fick visa. Inget av oro, bekymren eller den vanliga hårdheten syntes. Hennes hår hade löts upp i sömnen och låg nu utspritt som en röd matta om henne.

Ethan kunde inte låta bli att le då han såg Eletha. Hon såg så glad ut...utan bekymmer eller oro. Hon såg väldigt vacker ut också....Ethan rodnade lite utav tanken och gick in igen för att göra lite frukost och sig och sin familj.

Eletha vaknar så småningom och lägger tillbaka filten och går sedan in i stugan. Hoppades ingen lagt märke till hennes frånvaro. Men hon ser mycket trevligare ut, med håret utsläppt och halvvaken var hon mer av sitt vanliga jag än någon av dem sett, hon var en vänlig själ.

Ethan höll precis på att koka några ägg då Eletha kom in. "God morgon" mumlade han leende åt henne då hans familj fortfarande sov. Han kunde åter igen inte låta bli att tänka på hur glad hon såg ut.