Sjunde året på Hogwarts

(Det är framför en tavla, så jag är inte säker xD)

Cara låg bredvid Draco i sängen och hon strök henne över ryggen och hon log. Cara huttrade till och Draco la täcket över dem.
"Måste ni alltid vara så högljudda?" sa Pansy surt och Cara log elakt.
"Bara för din skull, Pansy" sa hon och la huvudet emot Dracos bröstkorg. Cara visste att Pansy hade känslor för Draco men Cara hade vunnit, inte Pansy.

Nicoline gick in i sovsalen och lade sig i sin säng med draperiet fördraget. Hon slöt ögonen och ignorerade alla ljud tills hon somnade.

(Aha, okej xD)

"Borde inte, mot reglerna." mumlar Solara halvt i protest halvt att hon ville och Blaise bara skrattar och drar upp henne till sin sovsal.
"Kom igen, regler är till för att brytas." flinar han men accepterar att hon inte vill, inte just nu, hon orkar inte och slutligen somnar hon bara i hans armar helt slutkörd av allt det nya.

(Haha japp xD)

Cara vaknade på morgonen av att Draco pussade henne på näsan. Hon log, han var alltid pigg efter att de varit ute.
"Du är vacker när du sover" sa han och Cara log roat.
"Du är alltid kärleksfull när vi har varit ute" skrattade hon och Draco såg sårad ut. "Okej du är alltid kärleksfull, men mer när vi har varit ute" sa hon och reste sig upp från sängen. Cara funderade på vad hon skulle ha på sig och log sedan, hon drog på sig en grön klänning och ett par vanliga skor, hon orkade inte vara lika uppklädd idag. Draco log emot henne innan han också tog på sig och började gå emot matsalen.

Solara vaknade nästan skrämd innan hon insåg var hon var, hur hade hon hamnat där, hur hade han fått henne dit?
"God morgon." mumlar en röst i hennes nacke och hon vänder sig om och ser Blaise, "God morgon." ler hon lite och känner den välbekanta paniken inom sig. Det var skoldag och vad hade hon gjort, värst var att Blaise hade sett hennes armar, denna välbevarade hemlighet, fan.
"Måste till tornet, uniformen." mumlar hon, klär på sig och försvinner men struntar i frukosten, hon måste läsa igen det hon missat kvällen innan.

Cara satte sig ner vid bordet och lekte med flingorna, hon var aldrig hungrig dagen efter. De betedde sig alla så olika, Draco åt mer än vanligt och var jätte pigg. Blaise var som normal, det märktes aldrig på honom. Hon själv blev mer tystlåten och fundersam. Hon sa aldrig mycket utan höll sig mest till sig själv. Priset för att få glömma en dag var att få dubbelt så starka minnen dagen efter, det var därför hon alltid tvekade. Hon tittade på Severus när han kom in och han gav henne en sträng blick men hon blängde bara tillbaka. Hon reste sig upp och lämnade Draco vid bordet och gick upp till lektionen i mugglarstudier. Ett ämne som var nu obligatoriskt och helt annorlunda än innan.

Solara gick till mugglarstudier, hon hade en ren uniform och håret var prydligt uppsatt i en hästsvans, hon såg helt olik ut från kvällen innan.
Hon var blek och tystlåten och hade näsan över en bok, precis som vanligt allt för att ta igen det missade, allt för att sköta sig och ge ett bra intryck. Som en som alltid skötte sig och alltid studerade med högsta betyg, en sådan som hon var i vanliga fall.

Cara sjunk ner på golvet och vilade huvudet emot väggen. Den kalla stenväggen kändes skön emot hennes bakhuvud. Hon drog upp knäna och la händerna runt dem. Ibland undrade hon varför hon utsatte sig för det här? Hon undrade vad Severus skulle säga? Vad kunde han säga? Han kunde inte styra henne, ingen kunde. Hennes far brukade likna henne vid vinden, den for dit den ville och ingen kunde hindra den. Cara log lite vid den liknelsen. Hon fingrade på medaljongen hon höll runt halsen.

Solara slår upp blicken och ser Cara som ser ut ungefär som hon känner sig, "Salazar Slytherin?" frågar hon och kastar en blick på medaljongen runt hennes hals, det förvånade henne knappast att Cara hade något sådant dyrbart och det var hennes elevhem med.
Solara suckar sedan och vänder blad, hon hade planerat att läsa hela boken, visst hon kunde den utantill nu men det kunde vara något hon missat.

Cara ryckte nästan till när någon pratade med henne. Hon såg på Solara som åter var insjunken i en bok.
"mm" svarade hon bara. Hon hade ingen större lust att prata alls idag. Hon lät medaljongen vila i handen på henne. Det kändes alltid så tryggt att ha en del av sin far med sig. Han kunde oftast inte hjälpa henne men lugna henne.