Ofelia och Johanna [SV]

SHIT!! NÄR KOMMER NÄSTA DEL ??? Nu blev man nyfiken som tusan!! vem kan det vara!?!:o

OMG!
Hon kanske blev "tillbaka-flyttnycklad" om någon förtrollat flyttnycken

VET INTE !! MEN JAG HOPPAS ATT DET ÄR DRACO !!! Men det kanske är någon OND också!!! ♥ LÄngtar tills nästa del !!

Moahahaha Kul att ni kommer med gissningar men...

We're going to Bulgaria? Hell yeah!

JOHANNA

Johanna öppnade ögonen och möttes den här gången av sol. Strålande sol. Men så dök ett ansikte upp. Draco? Vad gjorde han här?
"Draco, är inte du med de andra dödsätarna som skulle göra något på Irland?" Johanna tittade på den stressade Draco.
"Nej, transferera er bort, alla dödsätare är här, de kommer hitta er, skynda, åk tillbaka till England, det är nästan inga dödsätare kvar där nu, åk, hälsa Ofelia att jag saknar henne, skynda!" han sprang iväg bakom en byggnad samtidigt som man hörde massa fotsteg och frågor som "Vad gjorde du där Draco?" och "Är det någon där?"
Men mer hörde inte johanna innan hon transfererades bort och öppnade ögonen för att se ett grönt landskap, bara massa ängar överallt.
"Var är vi?" frågade hon David.
"Någonstans utanför Brighton, jag vet inte riktigt, men det känns som om vi borde ligga lågt ett tag..." han avslutade inte meningen utan såg ut på landskapet.
"Mm." höll Johanna med. Hon saknade Cedric så att det gjorde ont, och det hade gått så lång tid sen hon såg honom sist att han började kännas som en dröm. En fin dröm.
De traskade längs vägen och gick förbi en lada som såg övergiven ut.
"Tycker inte du att vi borde åka tillbaka till Hogwarts?" sa Johanna efter ett tag.
"Jag vet inte... jag har funderat på det, men jag förstår inte hur det skulle kunna hjälpa oss, förutom att vi skulle sitta fast där."
"Det har jag inte tänkt på." instämde Johanna och de föll i tystnad.
"Saknar du Cedric?" sa han plötsligt och såg på henne med sina isblå ögon.
"Mm."
"Jag förstår dig."
Johanna vände sig mot honom.
"Har du någon du också saknar?" hon såg på honom med stora ögon. Han hade aldrig nämt det.
"Nej. Jag hade. Förut."
"Vad hände?" Johanna började bli nyfiken.
"Hon var Auror, just färdigutbildad. Och sen kom Lucius Malfoy o-och..."
han tystnade och såg ner i marken.
Johanna såg på honom. Han hade aldrig visat den här sidan av sig själv förut.
"Det är okej." sa hon tyst och de fortsatte gå.
Tillslut kom de till en liten vägkorsning. Till vänster gick vägen upp till ett litet samhälle.
"Titta, Danview. Dit går vi."

När de äntligen kom dit hade det börjat mörkna. De lyckades iallafall hitta ett litet värdshus som påminde lite om läckande kitteln.
"En natt för två, tack" sa David till personen i kassan. Johanna var så trött så att hon var på väg att falla ihop. Det hade varit en sån lång dag.
De fick en rumsnyckel och tog trapporna upp till 5:e våningen där de hade fått ett litet rum som vette ut mot gatan.
Johanna var nu alldeles svimfärdig av trötthet och hunger. Hon kände hur hon kom in i det lilla rummet och föll mot marken, men hon kände inte när hon slog i det hårda trägolvet.
Hon vaknade av det vardagliga ljudet av en häst som gick utanför på gatan. Och röster, fotsteg, ja, allt som var vardagligt.
När hon öppnade ögonen märkte hon att hon låg i en säng. Bredvid henne på golvet låg David. Va? Hade han lagt sig på golvet? Hon svor åt att hon svimmat sådär. Han kunde ju inte sova på golvet!
"DAVID!" ropade hon och skakade om honom.
"V-va? ja..?" han öppnade långsamt ögonen.
"Varför har du sovit på golvet?!"
"Jag tänkte att du kanske ville sova skönt, du var ju så trött." han satte sig upp och såg på henne med stora ögon. "Ville du inte det?"
"Eh, jo, men, eh, whatever. Nästa gång lägger du mig på golvet okej?!"
"Nästa gång? Hade du tänkt svimma igen?"
Johanna himlade med ögonen. Hon var utvilad och ganska glad.
Någon knackade på dörren.
"Kom in." ropade de samtidigt och in kom hotellpersonalen med frukost till dem.
"Åh, yummie!" de högg in och satte sig vid bordet vid fönstret.
"Vad ska vi göra idag då?" frågade Johanna när de mätta och belåtna lutade sig tillbaka.
"Jag vet inte, jag skulle vilja hitta Ofelia & Cedric. De är inte på Hogwarts, Draco Malfoy verkade tro att de väntade på oss någonstans, alltså vet Dödsätarna att Ofelia och Cedric är ute på rymmen. Förmodligen letar de efter oss, och med tanke på att jag skrev att vi skulle till Bulgarien så är de nog där."
Johanna tänkte igenom det han sagt. "Så du menar att vi ska till Bulgarien?"
"Vi ska till Bulgarien, baby." sa han skämtsamt och ställde sig upp.

sååååå braa YES IT WAS DRACO När kommer nästa del???

Nej, det var inte Draco... Glöm nu inte att det här kapitlet är ur Johannas synvinkel, alltså är det Johanna som träffar Draco, inte Ofelia Ny del kommer förhoppningsvis någon gång i nästa vecka men man kan aldrig vara säker! Kul att du gillar det

a just jah xD hahaha.
okej !! jag hoppas den kommer snart !! ♥

Hej! Det är i sådana här kapitel som jag verkligen gläds åt min egen fantasi, haha!

OFELIA

Ofelia var nära på att börja skrika, men när hon såg Cedric stå mitt emot henne och hålla pekfingret för munnen hejdade hon sig. De verkade stå i en smal sidogränd, och bara några sekunder senare svepte mörka skuggor förbi på gatan utanför, bara någon meter från dem. När kusten verkade vara klar släppte greppet om Ofelia. Förskräckt vände hon sig om för att se vem som hållit fast henne. En ung tjej med lila hår hyssjade mot henne, och pekade att de skulle gå vidare genom gränden. Ofelia var skeptisk mot den lilahåriga främlingen, men Cedric nickade mot henne, så hon följde efter. Gränden täcktes helt av tak, och låg i skugga. Ofelia kände sig fram genom den smala gången och följde efter tjejen genom några dörrar och till sist hamnade de i ett mindre vardagsrum med slitna möbler och dämpat ljus. Ofelia hade bara blivit mer och mer förvirrad desto längre bort de gick med en total främling. "Vad är det som försiggår?" Frågade hon. "Jag är Tonks" hon skakade Ofelias hand. "Jag är här på uppdrag av Fenixorden, du måste vara Ofelia." sedan vände hon sig till Cedric. "Cedric Diggory... din far hälsar" hon nickade åt Cedric.. "Känner ni varann? Vad är Fenixorden? Varför räddade du oss?" Ofelias huvud var en stor storm av tankar. "Ta det lugnt, för det första är jag skickad av Albus Dumbledore. Fenixorden är en organisation med skickliga trollkarlar och aurorer, som arbetar mot den mörka sidan."
Medans hon pratade drog hon för gardinerna i rummet, och plockade fram saker ur skåp. "Min pappa känner henne, hon har varit på middag hos oss förut" sa Cedric lugnt.
"Så... Dumbledore vet att vi är här?" Det var det enda Ofelia kunde förmå sig att säga, det var väldigt mycket att ta in. Fanns det en hel organisation på deras sida? Tonks fortsatte; "Det enda han sa till mig var att ni väntades anlända till Paris med den här flyttnyckeln. Han sa att det skulle finnas dödsätare här, och att jag skulle hjälpa er." Tonks hade ställt fram lite mat på bordet, som redan var fullt med kartor, anteckningar och högar av pergament. Hungrig som Ofelia var började hon äta och studera anteckningarna på bordet. Medans började Tonks och Cedric dirkutera Fenixorden och den mörka sidans planer. Tonks sa att de kunde bo där tills dödsätarna var borta från staden. Någon timme senare gick Ofelia för att utforska lägenheten, medans Tonks och Cedric satt fördjupade i Bellatrix senaste reseplaner. Lägenhten var inte stor, men hade två sovrum, två toaletter, kök, vardagsrum och en liten hall. Utsikten från de få fönster som fanns vittnade om att lägenheten låg inbäddad mellan många hus och tak. Alltså ett perfekt gömställe. I allmänhet var lägenheten ganska mörk och trång, men ändå trivdes Ofelia bra där. Detta var alltså lägenheten hon skulle spendera sina närmsta dagar i. Det hade börjat skymma ute och Ofelia bestämde sig för att gå och lägga sig tidigt.

Den kvällen hade Ofelia mer att tänka på än hon haft på länge. Vad hon hade hört av Tonks och Cedrics långa samtal hade han-som-inte-får-nämnas ändrat sina planer, och befann sig förmodligen i närheten av Paris fortfarande. Därpå alla dödsätare. Ofelia hade också fått reda på att stadsdelen de bodde i var trollkarlsmark, och hette "Champs du vert", översatt så kallade gröna gatan. Detta var alltså vad hon skulle få se av Paris; husväggar och en gränd. Hon somnade med huvudet fullt av tankar.

SJUKT AWESOME !! HAHA nu läsre jag igenom hela alltet från början ! och den är SÅÅ himla bra !!