PRS mellan Hermione 1234 och fairy tale

-kan jag vad? Nej jag hör VÄLDIGT bra sa jag och kände mig efter dörren

-Inget... Sa jag hest. Det var inget.
Jag tänkte att jag skulle hämta någon. Fast...
-Eeem... Erica?

-vad? sa jag och gick in i väggen , jag fnissade lite

-Eeee... Kan du kanske... Linn har... Okejförlåt! Jag... Råkadenogtyp... Slå ner Linn...

-va!? vart är hon, mår hon bra? har hon någon puls? jag kröp längst golvet och kände hennes ansikte

Min telefon ringde. Jag kollade inte på numret, utan la bara på. Det ringde en gång till. Jag lät det vara.
-Jag... Kan fixa... Flytta på dig Erica.
Jag knuffade Erica åt sidan och lyfte upp Linn.

jag visste inte vad jag slog i , men det var hårt.
-ajj! jag kämpade för att hålla tårarna bakom ögonen men det funkade inte

Erica stötte i något. Det måste ha gjort ont för tårar började strömma ner för hennes ansikte.
-Förlåt. Sa jag och vände mig om.

-jag klarar inte mer , sa jag och gick, denna gång hittade jag ut och Phillippa hjälpte mig ut och jag ringde mamma som hämtade mig

Jag tog ut Linn och en sjuksköterska tog med henne in till ett rum. Jag fick vänta utanför i en timme. Sen var hon vaken och kunde prata. En doktor kom ut och bad mig komma in.

-Vad har hänt? Linn?
-Jag... Alex slog till mig och sen... Jag svimmade nog...?
-Alex? Vad hände? Frågade han lite surt.
-Jag... Hörde... Linn låste in Erica på toan och jag hjälpte henne ut...
-Hjälpte? Sa han irriterat.
-Ja... Hon har hållt på jättelänge och... Mobba Erica. Jag... Blev för sur... Och... Jaa... Svarade jag och stirrade ner i knät.
-Men för det kan du inte ha tillstånd att slå en person medvetslös!! Hon kunde ha dött!! Skrek nästan läkaren.
-Mm. Fick jag fram.
-Säg förlåt nu!! Det får vara det första steget!! Sa han och gick bort till ett skåp.
-Förlåt... Mumlade jag.
-Asså, du är en sånn skit Alex. Hur kunde du?! Ingen gillar dig och jag ännu mindre nu! Erica kommer inte att förlåta dig och du suger! Jag hoppas att din mamma slår dig!! Och att din jäkla syrra med det fula namnet dör!! Väste Linn så lågt att bara jag hörde det. Jag blev jätteledsen. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Men jag höll tillbaka dom. Inte gråta. Inte nu.
-Lägg av! Jag försökte låta kaxig men det gick jättedåligt.
-Vad då? Det är bara du som håller på! Kommer varje dag till skolan. Du är så ful! Du, du... Du går inte beskriva med ord! Du bara är... En ful jäkla skit!
Läkaren kom tillbaka. Linn log nöjt och jag försökte hålla tårarna tillbaka.
-Har du sagt förlåt nu Alex? Sa läkaren misstänksamt.
-Nee... Han... Sa att jag var dum och ful... Viskade Linn.
-Alex??!!!! Det där får du genast ta tillbaks!
-Jag sa inte... Jag förstog att det var lönlöst. Förlåt. Jag menade det inte. Jag... Är... J... Jätteledsen. Jätte. Sa jag utan att min röst sprack. Linns telefon ringde. Hon svarade.
"Hallå?"
......
"Okej. Jag kommer. Ja, jag får."
.....
"Mm. Aa. Jag kommer. Hej då."
-Jag måste gå. Mina föräldrar ringde. Jag fick väll? Frågade Linn oskyldigt.
-Ja, visst! Men kom ihåg att komma hit igen imorgon klockan tre. 15. Svarade läkaren.
-Ja. Jag kommer ihåg. Svarade Linn medans läkaren gick mot dörren. Innan hon gick ut och log mot läkaren viskade hon till mig. "Du är ful, ingen bryr sig om dig! Lägg bara ner! Inte ens läkaren här bryr sig om dig! Han är bara som alla andra! Och du ska bara veta vad alla viskar bakom din rygg på skolan! Du är så idiotisk bara!! Det här ska jag berätta för alla! Undrar vad dom kommer att säga då!!?" När hon hade gått så sprang jag ut ur rummet. Läkaren försökte stoppa mig, men misslyckades.