PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Edwin?" Mia mindes knappt vem det var nu. Hon såg sedan på medicinen. Hon hoppades den skulle hjälpa. Hon hade ingen ork kvar......"Du botde äta något" sa hon plötsligt . Ingen av de hade ju ätit på ett tag.

"Edwin är min kompis, han hjälpte dig när vi träffades första gången." Han låter nästan nostalgisk. Till det andra nickar han simpelt nog och börjar leta efter mat sin väska.

Mia mindes nu. Det var ju Edwins pappa son kollat hennes sår. Påtal om sår så hade hon fortfarande kvar bandaget. Hon drog bort det och såret såg bättre ut än sist.

Benjamin hittar lite mat och ger det till henne.
"Här." Säger han smått leende, men efter det vänder han sig bara bort eftersom han fortfarande inte vet hur han ska berätta, eller ens om han ska berätta. Så istället så undviker han det väl helt enkelt.

"Tack" mumlade Mia och började äta. Sakta och lite. Hon hade aldrig haft bra aptit när hon var sjuk. Men hon behövde ju äta.
"Kanske ska ta medicinen då..." sa hon sedan och sträckte sig efter den. Hon öppnade upp flaskan och tog en rejäl klunk men grimaserade smått. Medicin smakade aldrig bra.

Benjamin packar lite igen då det blivit några tomma hål i ryggsäcken som han fyller i och fixar så att inget riskerar att gå sönder eller dylikt. Han stänger väskan och lämnar den igen innan han byter ut vattnet.
"Tror du ska sova nu." Säger Benjamin lättvindigt.

Mia drack upp resten utav medicinen och nickade sedan åt det Benjamin sa. Det var nog bäst att sova lite.
Hon blundade och efter några få minuter sov hon, rätt så tungt och lugnt ändå.

Benjamin sitter och tittar ut genom fönstret - han vaktar kan man säga. Skogsvaktaren verkar inte komma tillbaka heller. Kanske bor han någon annanstans, Benjamin hade hört att det finns flera stugor i skogarna som skogsvaktaren bor i när han gått för långt. Det är ju en rätt stor skog.

Sakta men säkert fmrsvann febern och frossan. Mias krafter verkade också ha lugnat ner sig något då inget flög omkring. (Tidshopp )
Två timmar senare började Mias ögonlock fladdra till och tillslut öppnas. Hon satte sig långsamt upp. Hon kände sig redan lite bättre faktiskt. Febern verkade ha lättat. "God dag".sa hon till Benjamin och gav honom ett någirlunda piggt leende.

Under tiden som Mia sover så sitter Benjamin och tänker på vad han borde göra. Tänker på om han borde berätta det han fick reda på eller inte, skulle det spela någon roll? Det funderade han på ett tag, han kom fram till att det säkert skulle förstöra allting. Han vill inte förlora Mia, inte nu när de är vänner och allt. Men när hon vaknar är det nästan läskigt hur fort det går att få honom ur det där tänket då han halvt om halvt hoppar fram till henne.
"Mår du bättre?" Blir det första han säger i en hoppfull ton.