In Wonderland (PRS)

"Vem skulle frivilligt arbeta för Drottning Storhuvud?" Frågar Alexa med något mörkare blick än innan då hon tänker på Stayne som ändå bara kommer ge henne år av terapi, eller något dylikt. För att ungefär svara på sin egen fråga skulle Alexa själv aldrig ens kunna förmå sig att ens tänka sig att jobba för den röda drottningen.

"Ingen förutom Stayne jobbar frivilligt för storhuvudet. Alla andra är rädda för henne" sa Hattmakaren. Röda drottningen hade ju sin fruktade Jabberwocky. Den dödade allt i sin väg...
Han plockadeupp en hög skärvor och brydde sig inte om att han skar sig lite. Han hade ju redan så många sår att det inte gjorde något med fåer.

"Så varför är alla rädda för henne? Ehm, förutom för huvud-delen." Frågar Alexa tveksamt. "Om det är något annat, alltså." Fortsätter hon och plockar upp lite skärvor, en halvt trasig kopp är dock en sak som Mallyumkin tydligen tänkt försöka plocka upp eller så får musen sin önskan uppfylld då hon, med koppen, dras upp från golvet med hjälp av Alexa. Fast Mallyumkin verkar missnöjd, fast Alexa har halvt om halvt ställt in sig på att hon alltid är det.

"Hon har ett odjur, Jabberwockyn, som gör vad hon än säger och hon använder den för att ta sig makt. Egentligen borde den vita drottningen vara drottning...." sa Hattmakaren. Om han kunde skulle han dräpa det där odjuret, men om han ens skulle hitta det så skulle det väl bränna upp honom innan han ens han nära med svärdet.
"Det finns dock en profetsia att någon, trettio år efter tyrannen föddes så ska någon komma och dräpa odjuret. Men det har gått trettio år nu men ingen kommer...".

"Vet ingen vem det är då?" Frågar Alexa en smula oroad. Borde hon vara orolig? Iförsig så har hon ju typ tagit sig tillbaka till "sin" värld. Men då hade hon...
"Svärdet!" Utropar hon till sin förskräckelse då hon inte ser det någonstans och sedan lämnar hon väderkvarnen för att leta efter det vid bordet istället.

"Du berättar för mycket." Säger Mallyumkin som inte tycker Alexa är värd tillit alls. Visst, flickan lugnade ned Hattmakaren men utöver det har hon bara ställt till problem.

"Nej, ingen vet och ingen kommer veta fören personen ger sig till känna, men det verkar som om han eller hon har svikit oss och lämnar oss i mörkret..." sa Hattmakaren med dyster röst med sprack sedan upp i ett leende och vände sig mot Mally.
"Jag litar på Alexa, hon har ju hjälpt oss så mycket" sa han sen och petade löst på Mally i magen för att skojas lite.

Alexa hör halvt om halvt svaret och det hon hör får henne känna sig skuldmedveten, eller något. Varför vet hon inte men de tankarna liksom hemsöker henne på något sätt när hon letar efter svärdet. Men hon behöver inte hitta det när den vita kaninen kommer ut ur skogen med det i sina små tassar.
"Svärdet!" Utropar Alexa och rusar fram till honom för att ta det.
"Vorpalsvärdet?" Frågar kaninen förvirrat.
"Jag vet inte vad det heter, jag vet bara att jag letade efter det." Svarar Alexa minst lika förvirrat.
"Jag ska visa det Absolem." Svarar Kaninen och verkar stresat.
"Vem?" Frågar Alexa misstänksamt.

Hattmakaren kikade ut genom fönstret och såg McTwisp. Han gick ut han med och skulle precis säga något då han såg vad kaninen bar på.
"Vorpalsvärdet! Det som sägs ska hjälpa han eller hon att dräpa Jabberwockyn!". Var det ett tecken på att denna person kanske skulle kliva fram ur skuggorna?
"Det här är underbart!" skrattade Hattmakaren. Han tog tag i Alexas händer och dansade runt med henne.

Alexa följer med och börjar skratta av bara farten. Musen är också lycklig och den enda som inte deltar i glädjen är den stressade kaninen som plockar upp en klocka ur västfickan.

"Ni firar i förtid, jag ska rådfråga Absolem om det är dags ännu." Säger McTwisp stressat och tar en snabb titt på sitt ur än en gång. Han kan inte delta i glädjen, han har bråttom. Fast i för sig, han har nästan alltid bråttom.

"Men det måste vara ett tecken på att storhuvudets tid snart är ute!" Sa Hattmakaren och stannade upp. Han log stort fortfarandr. Nu saknades bara någon som skulle svinga svärdet!
"Men om du insesterar på att ta det till Absolem så följer jag med dig. Jag kan bära svärdet".