Sista året på Hogwarts

Likt Fai undviker Zuko resten av de små bollarna. Om det inte börjat strömma andra elever som alla var klädda i svarta konstiga kläder hade han visat figuren på andra bullar. Vissa av eleverna hade lite rött, blått, gult och grönt på sig med men annars var de likadana. Zuko och de andra stod verkligen ut men det skulle de göra i vilket fall. Han gick in i den stora salen han funnit under natten men tillskillnad ifrån då var den fylld av barn och ungdomar. Stämningen verkade väldigt dämpad och de få som talade till varandra tystnade då Zuko kom in. Alla, i alla fall nästan allas huvuden betraktade de främlingarna. Så kom en äldre kvinna fram till dem som såg mycket sträng ut.
"Jag är professor McGonagall och är Griffindors elevhemsförståndare, vem av er är Zuko?" frågade hon.
"Jag är Zuko", sade Zuko och McGonagall fick en ilsk rynka mellan ögonen.
"Professor, säger du eller professor McGonagall. Förstått?"
Zuko häpnade, det var länge sedan någon vågat tala till honom men nickade.

"Vem av er är Fai?" frågade en man som kommit fram till dem. Fai granskade salen, den var stor men han var inte förvånad. Han tittade upp och såg himlen, det var en vacker detalj.
"Jag är Fai" sa han och log stort och vinkade åt mannen.
"Jag är professor Yaxley, förstått?" sa mannen som hette Yaxley.
"Yaxley, Yaxley, det var ett annorlunda namn" sa Fai och mannen tittade hatiskt på honom, men sa inget mer. Fai följde efter honom till ett bord.
"Sitt" sa han och stirrade på Fai.
"Voff" svarade bara Fai och satte sig ner vid bordet bredvid en annan blond kille.

Då både Fai och Zuko försvunnit, Fai till det göna bordet och Zuko till det röda undrade hon vilken färg hon skulle få och vem hennes föreståndare var.
Hon ser sig om men ingen kommer, plötsligt hör hon en pipig röst, "Miss, miss, Aravis." och då ser Aravis ner en mycket liten man, Aravis skulle kalla honom för dvärg ser upp på henne. "Ja?" ler hon mot honom. "Följ med här, jag är professor Flitwick, föreståndare för Ravenclaw." säger han och leder henne till det bordet där de blåa fanns.

"Jag antar att du då är Shino Aburame?" Säger en knubbig äldre kvinna med grått och krulligt hår till Shino som ser uttråkat på henne genom glasögonen.
"Mhm?" Svarar Shino uppfodrande, nästan befallande.
"Jag är Hufflepuffs elevhemsföreståndare, Professor Pomona Sprout." Presenterar sig kvinnan och Shino - som snappat upp artighetsfraserna svarar, innan kvinnan hinner fortsätta.
"Trevligt att träffas, Professor Sprout." Säger han med lite inlevelse men professorn verkar nöjd och leder honom till det gula bordet. Han slår sig ned vid ett yngre barn, betydligt yngre än honom själv och bryr sig inte om den stirrande blicken.

"Malfoy, Draco Malfoy" sa den blonda pojken som satt bredvid honom. Fai tittade på honom och log stort.
"Fai D Flourite, men kalla mig Fai" sa han vänligt och tittade undrande på maten. "Sån här mat har vi inte hemma"
"Vart är du ifrån?" frågade en tjej med svart hår mitt emot honom. Hon blinkade med ögonfransarna och Fai log enkelt.
"Ryssland" ljög han och pojken som hette Draco tittade intressant på honom.
"Gick du på Durmstrang?" frågade han. Det var andra gången Fai hört det namnet.
"Nej hem undervisning" sa han bara.
"Du har en konstig kappa" sa tjejen och Fai tittade på henne. Hon la huvudet på sned.
"Jag skulle säga att det är du som har en konstig kappa" sa han och i hans ögon var det sant. De tråkiga svarta kläderna var inget för honom. Han gillade sin kappa, han hade fått den av Ashura. Han tog lite av maten och struntade i att de andra kollade på honom.

[Förlåt för ett jätte segt inlägg. Men har är det i alla fall. ]

Zuko satt jämte ett gäng med pojkar och flickor som såg ut att vara i hans ålder, eller rättare sagt runt 17 år som han såg ut som. Ingen av dem talade, alla satt tysta och då han satte sig ned gav några av dem varandra blickar som Zuko inte kunde tolka. Den enda han kände igen var Nick som vinkade glatt emot honom.
"Så roligt att du hamnade i Gryffindor", ekade hans röst över det annars tysta bordet.
Någon kollade upp medan de andra fortsatte med frukosten. Zuko nickade och log emot anden, eller vad han nu var för något och önskade att frukosten skulle vara över så snart som möjligt.

Aravis slår sig ner vidbordet men ingen säger så mycket, de verkade verkligen som dystermåsar, nästan som myrslingerbultar, tänkte Aravis och skrattade lågt för sig själv samtidigt som hona tar för sig av maten. "Klokhet och vett uti övermått, är den finaste gåvan människan fått." sa en röst frånvarande och Aravis stirrar på en flicka med långt smuttsblont hår och rädisörhängen. "Jo, det är sant, fast mycket annat är bra med." säger Aravis smått roat och ler snett åt flickan med de udda örhängena och staven bakom örat.