Murderous private roleplay.

Kazou sätter sig ned och väntar, artigt nog på att hon också ska sätta sig och börja äta. En lite konstig artighet som följt med honom genom varenda personlighet han haft - vissa ränder går aldrig ur var något som präntades in när han var yngre, det var väl sant.

Azura satte sig ner och började sedan äta. Hon fann det konstigt att hon åt en måltid med den mannen som ville döda henne eller hade velat.
"Hur kommer det sig att du valde öh, ja detta yrke?" frågade hon lite undrande

"Hittade inget annat." Svarar Kazou neutralt och äter han med. "Det finns inte så många arbetsgivare som vill ha någon med ett register hos polisen." Fortsätter han förklarande - mycket till förklaring egentligen. Knappast ens ett svar nu när han bara skapar fler frågor.

Azura tittade förvånat på honom. Hon hade själv inte valt ett helt lagligt yrke men ingen dog på grund av henne.
"Vad har du egentligen gjort?" frågade hon oroat.

Kazou tittar ned i maten innan han faktiskt svarar.
"Det var småsaker, egentligen." Svarar Kazou flinande. "Men tillräckligt för att hamna i fängelse, och så fortsatte det därifrån när jag fick skuld och sedan så var det liksom försent." Fortsätter Kazou neutralt nog. "En sak jag faktiskt inte vet om dig är varför du blev spion, så varför?" Frågar Kazou för att slippa svara på fler frågor själv.

Azura höjde ett ögonbryn, vad för småsaker hamnar man i fängelse för? Hon tittade på Kazou.
"Jag lärde mig att man kunde utpressa människor och tjäna på det när jag bodde på gatan och sedan när jag hamnade i fosterhem blev jag kontaktad av en man." började hon "Han lärde upp mig till spion och ja på den vägen är det" sa hon. Det var inte hela sanningen, hon hade fått utstå en massa prövingar men det var den enkla varianten.

"Låter trovärdigt." Säger Kazou, och faktiskt så låter det rätt uppriktigt, trots att han faktiskt inte riktigt tror på det. Kazou har faktiskt rätt mycket erfarenhet med spioner, fast en stor del av de var inte så försiktiga som Azura.

"Det var ett annorlunda ordval" sa hon och höjde ett ögonbryn. Hon åt upp maten på tallriken och tittade sedan ut genom fönstret.
"Vet du vart vi kan bo i Japan?" frågade hon och såg på Kazou.

"Tokyo är bra och överfullt med folk, det är svårt att hitta någon i Tokyo." Svarar Kazou utan att ta notis på det första, eftersom han inte ids förklara vad han har gjort i livet när det gäller spioner.

"Vi bör kanske bo mer avlägset ute på landet." sa hon och började duka undan. "Någonstans ditt många människor inte kommer, jag vill vara säker på att vi inte blir störda eller dödade" sa hon.