Rolla någon?

[[ Idk.. ]]

[Fortsätter? IDk ? Btw, om jag skriver något dumt. Kick me hard!
NyTo: Taggade du mig? Eller är min dator dum igen? ]

Nyah såg hur Jennys ögon ändrade färg till blå. Hon visste vad som skulle komma men hon tänkte inte stanna där under trädet. Det fanns en sak hon var tvungen att göra. Hitta sina svärd.
”Spring när ni får chansen. Stanna inte, utan spring bara.” Sade hon till de sju fångarna som stod bakom Nyah och Jenny.
Med ett ryck rykte hon åt sig den yngre flickans vapen. Hon skulle inte behöva döda men för att Nyah inte ville att hon skulle vara helt hjälplös gav hon henne en liten kniv istället för det stora klumpiga svärdet.
”Ge mig några sekunder.” Sade hon till Jenny i en viskning samtidigt som hon rusade ut emot soldaterna.
Det var dumdristigt gjort, det visste hon men hon hade alltid varit en som inte riktigt tänkte igenom allt innan hon handlade. Det brukade fixa sig. Hon visste vart de skulle fört hennes vapen. Till vapenförrådet. Hon behövde bara ta sig igenom strömmen av soldater och särlingar för att sedan springa till höger om slottet där de fanns. Lätt som en plätt tänkte hon.

"Nyah, vart tar du vägen? Nyah?" ropade Jenny för full hals, men Nyah svarade inte.
Hon tog ett djupt andetag och fortsatte med vad hon höll på med.
Snart föll ett djupt regn över slottgården.
Jenny visste inte vad hon skulle ta sig till. Nyah var borta, hon visste inte direkt var Maxine höll hus och så stod hon där själv, i ett ösregn med en handfull fångar.

[ Kort, jag vet Mort: ja, men sedan när du fortsatte så var det ingen idé med det mera ! (det var alltså bra att du fortsatte!)]

Maxine log lite då hon såg Nyah rusa mot vakterna. Hon såg på Jenny's ögon och märkte att de var blå. Nu var det kanske bäst att gå ur vägen.
Då regnet började falla över slottsgården suckade Maxine tungt och smög bakom vakterna. Hon spände en pil vid bågen.

[Mitt internät är lite dumt ibland så försvinner lite då och då. Skyller på det. ]

Nyah högg emot allt och alla hon kunde komma åt och förhoppningsvis skulle hon komma fram i tid. Precis innan vattnet öste ner över soldaterna flög hon in i den massiva dörren till vapenförrådet. Pinsamt nog studsade hon tillbaka ifrån den. Med en grimas tryckte hon ned handtaget och gick in. Det var ganska ljust och fullt med vapen vilket hon hade förväntat sig. Många gånger hade hon varit här inne och hon visste vart hon skulle. Huset var ganska stort men bestod av endast ett enda rum då de flesta soldaterna var utanför. Hon skänkte en tanke till Jenny som stod där under trädet och kände ångest över att hon lämnat sin vän men snabbt släppte hon den tanken. Fanns inget hon kunde gör åt nu. Med ett stort leende hittade hon sina vackra svärd. De var så mycket mer än bara svärd, de var hennes vänner eller beskyddare. Vant drog hon på sig svärdskidorna och började nöjt rusa igenom huset emot dörren

Jenny tittade på soldaterna, som låg i en hög, träffad av Maxines pilar.
Jag gav henne ett brett leende, men som snabbt suddades ut.
Skulle hon avblåsa regnet? Ja, det var bäst, då skulle Nyah kunna komma snabbare tillbaka, bara hon hade sina svärd.
Om det skulle komma nån, hade Jenny alltid sina trogna knivar, som var beredda på att borras in i någon.

Nyah kastade sig ut genom dörren i ett krigsskri men till sin förvåning verkade alla fiender vara oskadliggjorda. Tillochmed särlingarna låg i en sörja av lera. Nyah kunde inte hjälpa att skratta då hon såg prins Bridgans förödmjukelse och hur han skämdes så för att Maxine såg honom som han nu var. På lätta fötter sprang hon bort emot de två andra särlingarna som stod vid den inre statsmuren. Ingen av dem verkade skadade vilket var en förvåning men samtidigt kunde Nyah inte sluta le. Hon hade alltid varit en person som log mycket. Glada, uppmuntrade leenden men mest känd var hon för sina galna ansiktsuttryck.

[Galna ansiktsuttryck -> What ? ^^]

Maxine log snett. Den våta klänningen klibbade fast sig vid hennes ben. Inte så trevligt precis. Hon backade några steg bakåt och lär blicken fara över slottsgården.
Maxine höll i en av de vassa pilarna och var beredd att skjuta. Hon sänkte bågen en aning. Allting skulle ju gå bra, om inte de hade särlingar med stridensgåva förståss.

[EmppuxD:Är särlingar vanliga ? Kan man prata omkull någon med stridens gåva? Hur funkar den? VAd finns det med för gåvor? *nyfiken i en strut*]

Jenny brast ut i ett lättat leende när hon fick se Nyah komma springandes.
Maxine stod fortfarande med pilbågen spänd, och med ett snett leende.
Till skillnad från de två andra var jenny rätt så torr. Håret var en aning fukigt och hennes skor lite blöta, men jämfört med Maxine kände Jenny att hon faktiskt inte hade nåt att klaga på. Hon brast ut i ett skratt.